Astralvärlden

 

David Pratt

 

 

 

Enligt teosofin omfattar astralvärlden eller astralljuset flera sfärer av mer eller mindre eterisk och plastisk materia, vilka omger och genomtränger den fysiska jorden. Astralvärlden är den ”planritning” från vilken den fysiska jorden härleds, och kan jämföras med människans astralkropp. Dess lägre avdelningar be­finner sig bara en vibrationsnivå över den fysiska världens materia, medan dess högre flyter samman med de akashiska eller andliga regionerna.

     Astralljuset sägs innehålla uppteckningarna av allt som någonsin tilldragit sig på jorden i såväl den innevarande som tidigare evolutionscykler. Astralljuset kallas därför ibland för ”naturens bildgalleri”. Eftersom det registrerar tankar, känslor och handlingar av varje tänkbar typ, innehåller det allting från det kollektiva ”omedvetna” till det kollektiva ”övermedvetna”.

     Astralvärlden anses vara befolkad av en mångfald olika varelser. Man kan tänka sig dessa som enkla elementala varelser vilka kombineras till alla slags flyktiga, formskiftande skapelser, kallade elementaler, naturkrafter eller natur­andar. Elementalerna är naturens halvautomatiska, kvasimedvetna agenter och byggstenar, och är involverade i allting som händer på det fysiska tillvaroplanet, eftersom varje fysisk atom är besjälad av en elemental. Allt som tilldrar sig på det fysiska planet åstadkoms avsiktligt eller omedvetet av elementaler, vilka agerar för egen del eller som verktyg åt högre intelligenser. Elementalerna kan verka individuellt, men agerar vanligen i grupper, vågor eller flöden. En del av dem är små som atomer, medan andra är gigantiska till formatet och i besittning av motsvarande krafter.

     Även om elementalerna inte har självmedvetande, samvete och fri vilja, så kan de som är förbundna med högre underplan visa prov på viss intelligens. Majoriteten av dem har ingen bestående egen form, och kan därför byta skepnad mycket snabbt. De antar skepnader och klädedräkt som speglar de bilder och tankeformer vilka finns i deras omgivning, inklusive människors sinnen. Högre elementaler kan ta gestalt efter djur, såväl levande som utdöda, och elementaler på det mentala planet tenderar till att anta mer eller mindre mänskliga gestalter. En del elementaler anses vara fientligt inställda till människor, medan andra är vänligt sinnade. Luftelementalerna är farligast på grund av sin nä­ra förbindelse med den mänskliga konstitutionens kamiska (begärs-) sida.

     I teosofin skiljer man vanligen mellan tre elementala naturriken, vilka befinner sig under mineralriket. Detta innebär att de medvetandecentra (monader) som manifesterar sig som elementaler befinner sig på de lägsta nivåerna av sin evolutionära tillväxt och framöver har att utvecklas i de högre naturrikena, dvs i mineralriket, växtriket, djurriket, människoriket och de tre övermänskliga (dhyan-chohanska) naturrikena. I ett annat perspektiv finns det sju elementalriken, liksom det finns elementaler förbundna med varje underplan (eller kosmiskt element) i allt högre grader av eteriskhet och andlighet.

     De medeltida mystikerna indelade elementalerna i fyra kategorier alltefter vilket av de fyra lägre elementen de var förbundna med: gnomer (jord), undiner (vatten), sylfer (luft) och salamandrar (eld). Indierna skiljer mellan många fler typer: lägre sådana som omfattar pretas, yakshas och dakinis, och högre som omfattar gandharvas, vidyadharas och apsaras. De förra anses vara illasinnade och farliga, medan de senare är välvilliga och kan förmås att meddela nyttigt vetande i konstarter och vetenskaper. W Q Judge talar om en avancerad klass av elementaler, kallad saptarishis, som ibland kommunicerar med medier och med sin skenbara kunskap ger intryck av att vara höga andliga varelser, fast de i själva verket är av samma slag som indiernas lägre devas. Eftersom ele­mentaler inte kan studeras med fysiska instrument är de obefintliga för den materialistiska vetenskapen, men inte för dem som besitter tillräckliga klärvoajanta förmögenheter.

     Människornas modellkroppar och ”mentala kroppar” är uppbyggda av ast­rala substanser av olika arter. Den astrala världen är nära förbunden med alla mentala och psykiska företeelser. Vårt sinne attraherar idéer, tankar och bilder från astralljusets allmänna tankeatmosfär och minnesfält, och sänder sedan ut dem igen i modifierad form. Tankar, känslor och begär är elementala energier, vilka antar en speciell form och hålls samman för en tid som svarar mot det ska­pande tänkandets intensitet. Grupper av människor - familjer, nationer och raser, liksom religiösa, sociala och politiska rörelser etc - bygger upp kollektiva tankeformer, av vilka några lever ett eget liv med kraftiga verkningar.

     De lägre astrala regionerna är befolkade med döda människors i upplösning varande astrala skal. Dessa skal kvarlämnas när den högre mänskliga själen hö­­jer sig till de högre akashiska regionerna, och blir av medier ofta tagna för att vara de dödas ”andar”. Eftersom skalen är instinkstyrda varelser, helt utan självmedveten intelligens, är de meddelanden som medierna mottar från dem of­ta triviala och banala. Vissa slags elementaler kan också dra till sig information från seansdeltagarnas sinnen för att ge sken av att en avliden persons själ är närvarande.

     H P Blavatsky beskriver hur astrala skal vid seanser ”överfaller människor som moln eller bläckfiskar och försvinner in i dem som om de sögs in i svampar”. De vampyriserar seansdeltagare och medier genom att tömma dem på livs­energi. Även utanför seansrummen kan astrala skal attraheras till en viss per­son och sugas in i dennes astralkropp, och då förstärka de laster som vederbörande är begiven på. Ett ännu större hot utgör ”elementarerna” - de astrala skalen efter människor som levt ett särskilt lastbart liv på jorden, och vilka tar lång tid för att upplöses.

     Andra varelser som bebor de astrala regionerna är människor som förvärvat ockult kraft av högt slag och som, efter att ha lämnat sin fysiska kropp, är i stånd att temporärt eller permanent leva och verka självmedvetet i den astrala världen. Det kan vara mästare av mahatmaiska (högre andliga) dimensioner eller deras motsatser - häxmästare, svarta magiker och ”skuggans bröder”. I de hög­re astrala eller akashiska regionerna finns övermänskliga varelser, förbund­na med jordens tre högsta naturriken.

 

Till index