Fråga: En del personer har säkert i tidigare liv ägnat stort intresse åt de ”hemliga” vetenskaperna. Hur påverkas deras nuvarande liv av detta?
Svar: Det finns många nu levande män och kvinnor som studerade och praktiserade ockultism i
tidigare liv för länge sedan, och då gjorde en del framsteg. Men de sysslade alltför mycket med
astral vetenskap, med alkemi, med magi helt enkelt. Därmed inte bara bedrog de sig själva, utan
upprättade också en stark affinitet mellan sig och naturens lägre kraftbärare. Resultatet har blivit
att de återfötts med två motsatta väsenssidor. Den ena utgörs av den ursprungliga driften mot ett
verkligt andligt liv, den andra av de begär som utvecklats genom de lägre krafternas inverkan. Ett
krig pågår inom dessa människor. Deras gamla astrala kunskap är fördunklad, medan driften mot
andlighet trycker på. I det innevarande livet har såväl deras astrala kunskaper och erfarenheter som
deras alkemiska kunskaper och krafter transformerats till begär, med svårigheter och fördröjning som
följd. Alkemin skall framhållas i sammanhanget, ty med studiet av den drivs kontinuerliga
undersökningar av krafter som tillhör naturens lägre aktörer. Utan tvekan nådde många av de gamla
alkemisterna förvånansvärda resultat. Men vad fick de egentligen ut av dessa? Ingenting utom
utveckling på den inslagna vägen, dvs i hanteringen av de lägre elementen, en hantering som om den
bedrivs i liv efter liv slutligen driver alkemisten nedför den svarta magins djupa utförsbacke. Ty
när naturens lägre komponenter får stå i förgrunden, förtvinar med tiden alkemistens goda motiv och
ersätts med dåliga. Själviskheten blir förhärskande hos honom. Jordelivets korta längd blir då en
välsignelse. Människan är periodiskt tvingad att dö, och återföds alkemisten i en annorlunda
omgivning, kastas han ur spår genom andras avsiktliga påverkningar och får chansen att återinträda på
den rätta vägen. (W Q Judge: Echoes of the Orient III, s 447-448)