Fråga: Jag har studerat den teosofiska beskrivningen om livet efter döden men har svårt att förstå den. Finns det en enklare bild?

Svar:
Allt vad människan under jordelivet tänkt, känt, sagt och gjort bevaras som minnen i mental materia. Även om vi inte kan komma ihåg allt vi upplevt finns minnena kvar, vilket har visats genom hypnos och av de återblickar på sitt liv som näradödenupplevare har fått göra. Minnena är tredimensionella, rörliga och i färg. I (det devachanska) efterdödentillståndet har själen själv en kropp av mental materia och uppfattar därför minnena som lika fasta och substantiellt verkliga som de tilldragelser den varit med om på jorden. Ett urval av dessa minnesavsättningar gestaltar nu i ett flöde av drömliknande tilldragelser de upplevelser själen får mellan jordeliven. Urvalet är positivt och utgörs av de miljöer, händelser, människor och annat som un­der jordelivet gjorde själen glad och lycklig. Det ne­gativa lämnas åt sidan, ty för den själ som inte var utpräglat ondskefull under jordelivet skall mellanlivsperioden vara befriad från alla former av lidande och bekymmer, en viloperiod under vilken själen assimilerar de utvecklings­befrämjande erfarenheter den samlade på jorden.
     Att själens upplevelser gestaltas av dess egna minnesavsättningar tyder på att den in­te lever i en objektiv värld, utan i en subjektiv. Den subjektiva världen existerar bara för själen själv och utgörs av en aura som omger själen, en fantasivärld där t o m alla önskedrömmar själen hade på jorden förverkligas, eftersom de bevarats som minnen och nu blir levande realiteter. Men naturligtvis är de släktingar, vänner och andra va­rel­ser som förekommer i en subjektiv värld inte fysiskt verkliga. De verkliga människorna lever kvar på jorden, eller är de döda och lever vidare i sina egna sub­jektiva världar.
     Denna föreställning om vårt liv efter döden stöds av egendomliga upplevelser som en del människor fått spontant eller blivit experimentellt utsatta för. Så t ex har hypnotiska experiment visat att imaginära miljöer och händelseförlopp kan suggereras fram som yttre hallucinationer, vilka av den hyp­notiserade personen upplevs som påtaglig och fullt substantiell verklighet. (Herbert Edlund)


Till index