Fråga: Vi får vid döden uppleva en återblick på det jordeliv vi håller på att lämna. Sedan får vi ytterligare två sådana återblickar: Vad är det för skillnad mellan dem?

Svar: Den första panoramiska visionen äger rum när den fysiska döden infallit och hjärnan är det enda organ som fortfarande är vid liv. Denna panoramiska vision är den första (av tre). Den är inte väl utarbetad och sällan komplett. Den är översiktlig snarare än detaljerad. Den andra visionen kommer vid den andra döden, före begynnelsen av devachan, och den är tämligen fullständigt utarbetad. Den tredje visionen kommer vid slutet av devachan , före nästa återförkroppsligande.
     Vilken är då skillnaden mellan dessa tre? I huvudsak består skillnaden i att den första panoramiska visionen först och främst handlar om det just förflutna jordelivet samt glimtar av framtiden. Det reinkarnerande egot ser detta jordeliv och det öde som väntar det i nästa jordeliv, och förstår rättvisan i både förflutna och kommande ödesinslag. Egot inser sig vara skaparen av såväl sin lycka som sitt elände i både det just avslutade som i det kommande jordelivet.
     Den andra panoramiska visionen skiljer sig från den första bara på det sättet att återblicken på det avslutade jordelivet är kortare och mindre intensiv, medan framåtblicken på det kommande jordelivet upptar större delen av visionen och är mycket utarbetad. Egot förutser framtiden med hjälp av sin egen inre synförmåga, den andliga förmågan. Det förstår vad det har att möta i nästa inkarnation, förstår rättvisan i alltsammans. Egot ser vad som kommer att hända det - inte i detalj, bara i stora drag - men faktiskt i viss mån också ganska detaljerat.
     Den tredje panoramiska visionen skiljer sig knappast från den andra, utan är nästan en upprepning av denna. Det reinkarnerande egot har just slutat sitt devachan när det får visionen. Det ser i en kort granskning vad det har att vänta, och förstår återigen rättvisan i alltsammans. Sedan faller ridån, egot dricker av glömskans vatten, och föds några månader senare som ett barn. (The Dialogues of G de Purucker, del III, s 365-366)