Förord
Muntliga och skriftliga traditioner bär vittne om ett brödraskap av män och kvinnor som tiderna igenom verkat på jorden och befunnit sig i resonans med de andliga impulser som når jorden från högre regioner. Dessa män och kvinnor känner inte igen varandra på några yttre tecken utan genom inre gemenskap. Så förhöll det sig med I-tsing, översättare av hundratals buddhistiska sanskrittexter till kinesiska, och hans assistent Cheng-ku. När de träffades var det som om de kände varandra "sedan långt tillbaka", och då Cheng-ku fått omfattningen av deras uppgift klar för sig sade han till I-tsing:
När Dygden vill möta Dygden förenar de sig med varandra utan någon förmedlare, och då tiden närmar sig
kan ingen av dem uppehålla den även om han så vill.
Skall jag alltså sprida vår Tripitaka1 tillsammans med dig och hjälpa dig att tända tusen
lampor?2
När dygden möter dygden - hur kan man bättre beskriva upplevelsen av det intuitiva igenkännandet? Kanske är just detta igenkännande en del av förklaringen till det uppvaknande som nu sker när tusentals män och kvinnor med olika intressen och bakgrunder, medvetet eller omedvetet förenar sig och gör allt som står i deras makt för att vända mänsklighetens strävan från oförnuftig självförintelse till förnuftig självförbättring. De arbetar med att skydda människans värdighet och egenvärde och med att skydda planeten, och de vill upprätta en ny civilisation som bygger på alla levande varelsers broderskap, en civilisation där alla folk samverkar för hela mänsklighetens välfärd.
Samtidigt är vår tid en period av stor osäkerhet, då allt vi människor värdesätter blir skärskådat. Kommer vi individuellt och kollektivt att ha insikten och modet att överge vår egocentriska syn på tillvaron för ett perspektiv med planetära och solära dimensioner? I all tysthet håller detta redan på att ske, liksom fröet börjar gro under vintersnön. Låt oss därför uppmärksamma livets glädje i stället för att ägna oss åt det fula och giftiga i vår värld. Från födelsens underverk till dödens stilla skönhet - två processer av liv - är allt förändring, förvandling, ebb och flod. Det gudomligas utandning bringar världar, människor, atomer och solar ut ur den osynliga in i den synliga tillvaron, och ger var och en av dem tillfälle att uttrycka lite mer av sin förmåga. När cykeln är genomlöpt följer inandningen, tillbakadragandet av livsenergin, och avläggandet av kroppar låter medvetandet åter ingå i höggradigt eteriska regioner.
Det finns inget gift mot vilket naturen inte har ett motgift. Liksom den vetenskapliga genialiteten har försett oss med medel till hela mänsklighetens självmord, så förser sammanförandet av västerländsk vetenskap och österländskt mystikt tänkande oss med medel till vår frigörelse - om vi har hjärta och vilja att använda dem för välsignelserika ändamål. Se t ex på uppfattningen att det fysiska universum är jämförbart med ett hologram där den tredimensionella bilden kan projiceras från varje del av negativet. Den uppfattningen är synnerligen tankeväckande, särskilt om man applicerar den på människan som en andlig intelligens. Den är också en tydlig parallell till den en gång världsutbredda visdomsläran att varje livsgnista innehåller helheten.
Med olika metaforer säger en gammal buddhistisk sutra att varje varelse och ting har del i buddha-essensen. I en sådan metafor sitter Ursprungs-Buddhan (Adi-Buddha) på en tron av tusen kronblad, där varje kronblad representerar ett universum med hundra miljoner världar, vilka var och en har sina egna solar och månar och lägre buddhaer av Gautama-gestalt - varvid Gautama själv är "en liten del" av Buddhas ursprungs-essens. På samma sätt innehåller varje materiapartikel "ett oändligt antal buddhaer".3
Det är inte konstigt att människor tiderna igenom har vördat gudarna som varelser, vilkas plikter mot sina jordebarn - som är outvecklade gudar - tvingade dem att stanna kvar hos den unga mänskligheten tills denna fått en bra start. Deras beskydd upphör aldrig, ty karmiska länkar av medkänsla och ansvar smiddes i redan förgångna utvecklingsfaser. Själva förenas vi av obrytbara länkar med de naturriken som är yngre än vårt eget, och kommer av karmisk nödvändighet i framtida utvecklingscykler att på samma sätt hjälpa dem genom stimulans och kärlek.
Utvecklar vi denna tankegång förstår vi något av vad det idag betyder för oss att en Gautama eller Jesus uppoffrade sig. Under kristendomens dogm om den ställföreträdande försoningen finns ett storslaget esoteriskt faktum: den gudomliga omtanke som driver en bodhisattva eller kristus att förkroppsliga sig på jorden är en återkommande välsignelse. Detta innebär att mänskligheten nu är, liksom den alltid har varit, förmånstagaren till det pågående altruistiska arbetet: de upplystas periodiska förkroppsligande bland oss och de otaliga människors kärlekshandlingar som medvetet eller omedvetet inspirerar andra att tända sin egen medkänslas lampa.
I varje tidsålder och hos varje folk föds individer som finner de andliga angelägenheterna vara av största betydelse. Nästan från födelsen tycks dessa med en inre kompass söka upp de fördolda ursprungskällorna till människans tillvaro och se hur de effektivast kan lätta mänsklighetens sorgebörda. Kanske återupptar de en strävan som de påbörjade redan i tidigare jordeliv. Det finns en mystik kunskap som talar till själen, en ynnest åt dem som kvalificerat sig genom att liv efter liv ha engagerat sig för sanningen och för mänsklighetens behov. Känd under många namn i olika tidsåldrar har denna gudavisdom vidarebefordrats genom årtusendena av vise, vilka betraktat vidarebefordrandet som ett heligt förtroendeuppdrag och genom invigningserfarenheter verifierat gudavisdomens utsagor om tillvaron. En nyckelperson i sammanhanget i vår tid var Helena Petrovna Blavatsky, som inspirerade en mängd personer att framsynt så den teosofiska visdomens "underbara frö" i vida kretsar.
I början av ett nytt århundrade och ett nytt årtusende framläggs denna studie med en tacksam tanke på HPB och vad hennes storslagna filosofi har betytt för världen och författaren.
- G F K
Teosofiska Samfundets internationella huvudkvarter i Pasadena, USA, den 11 juli 2001
Tack
Varje bok är resultatet av många personers ansträngningar, och jag vill framföra min tacksamhet till var och en som medverkat vid denna boks tillkomst. Särskilt tackar jag Eloise Hart för insamlandet av grundmaterialet, av vilket en del varit publicerat i tidskriften Sunrise. Ett särskilt tack riktar jag också till Sarah Belle Dougherty för hennes hjälp med redigeringen och för registret, till Jean B Crabbendam för kontrollen av registret, till Elsa-Brita Titchenell för ovärderlig hjälp i bearbetningsprocessen, till Jim och Ina Belderis för kontrollen av citaten, till Randell Grubb för hans hjälp under hela arbetsgången och för sammanställningen av hänvisningarna, samt till Will Thackara för hans värdefulla kritik och för handhavandet av bokens tryckning.
- G F K