7. HPB i verksamhet
HPB sändes av mästarna till USA för att där påbörja sitt arbete. Hon anlände dit i juli 1873 och startade året därpå sin verksamhet hos de beryktade spiritistiska bröderna Eddy på deras lantgård i Vermont. Hon försökte där ge förklaringar till de olika fenomen - knackningar och andra manifestationer - som förekom vid deras seanser och som troddes vara förorsakade av de dödas andar. HPB förklarade att det inte var några andar som förorsakade fenomenen och att det bara var de dödas astrala kvarlevor som visade sig på seanserna. Spiritisterna godtog dock inte HPB:s förklaringar utan vände sig istället mot henne, och hennes försök att ge spiritismen en impuls i andlig riktning misslyckades.
Efter misslyckandet arbetade HPB på att bilda ett teosofiskt samfund som skulle utgöra en kärna av universellt broderskap inom mänskligheten, utan hänsyn till ras, färg, kön, samhällsklass eller troslära. Detta teosofiska samfund stiftades av HPB och några andra i New York år 1875 och utgör en del av den teosofiska rörelsen, som är mer omfattande än vi tror eftersom delar av den är okända för oss och verkar i det tysta. Mästaren M låter oss i ett brev från 1882 få veta att: "Den teosofiska rörelsen är mer omfattande än vad du ännu haft en aning om, och TS verksamhet är länkad till liknande verksamhet som hemligen försiggår överallt i världen. Även i TS finns det en avdelning, ledd av en Grekisk Broder, om vilken ingen i samfundet har kännedom förutom den gamla damen och Olcott, och han har endast kännedom om att den går framåt och utför emellanåt något uppdrag jag ger honom i samband med den." 32
HPB levde i enlighet med de höga ideal hon pläderade för och gjorde broderskapet till en levande verklighet i sitt liv. Hon ägnade hängivet hela sin tid åt teosofins sak, och trots sin bräckliga hälsa klarade hon att utföra det enormt tunga och omfattande arbete hon tagit på sig, ett arbete som få andra och fullt friska skulle mäktat göra. I en artikel i New York Times den 6 januari 1889 berättar W Q Judge, en av hennes lärjungar och generalsekreterare för samfundets amerikanska sektion, om de intryck han fick när han besökte henne i hennes hem i London. I artikeln beskriver han hur en arbetsdag för HPB kunde se ut vid den tid då hon bl a skrev på de delar av Hemliga Läran som aldrig kom att publiceras: "Hon går nästan aldrig ut och från morgon till kväll sitter hon vid sitt arbetsbord och skriver artiklar för tidskriften Lucifer, andra teosofiska skrifter, brev till korrespondenter samt författar en ny volym av Hemliga Läran. Om kvällarna tar hon emot besök av forskare, kritiker, skeptiker, nyfikna människor samt vänner; alla är mottagna med vänlighet, charmerande tillmötesgående och enkelhet, så att alla kan känna sig hemmastadda hos henne. Vid tiotiden har de flesta gått, men några intima vänner blir kvar längre.
Madame Blavatsky hade tidigt åldrats, men hon fortsatte att leva, oaktat en av de skickligaste läkarna i London försäkrade att hon led av en obotlig sjukdom och kunde dö när som helst. Hon tycktes aldrig vara trött, hon konverserade med sina gäster lika lätt på engelska, franska, italienska och ryska och även på hindustani, då hinduer var närvarande."33
Dr Archibald Keithley skriver i The Theosophist om sina intryck från samma tid som skildrats ovan. Han ger också ett exempel på mästarnas arbete i det fördolda med att hålla HPB vid liv, arbete han själv inte tycktes känna till: "Madame Blavatsky fortsätter sitt arbete utan avbrott, och hennes hälsa är så dålig att det verkligen är underbart t o m att hon kan leva. Jag kan säga som läkare att aldrig förut har en människa kunnat leva endast en vecka med en sådan sjukdom, som hon lider av. … Ibland får hon slaganfall, vilka hon avvärjer utan läkemedel, säker på att hon ej ska dö innan hennes arbete är fullbordat, och med detta är hon outtröttlig. Hon börjar sitt arbete kl 6.30 f. m. och slutar kl 7 på kvällen, med endast korta avbrott för måltiderna. Dessutom använder hon en del av sin tid till att undervisa den esoteriska avdelningen av samfundet sådana saker som hon har tillåtelse att meddela till en trängre krets av lärjungar. Hon redigerar tidskriften Lucifer samt den franska La Revue théosophique … Om kvällarna till klockan elva och ibland senare är mottagning för besökande, som är talrika. Många är vänner, andra allvarliga forskare, andra åter nyfikna att skåda denna ryktbara kvinna. Alla är välkomna, och diskussionerna är ibland mycket livliga."34
Dessutom finansierade HPB tidvis själv TS:s verksamhet. A P Sinnett berättar om detta och hur det var under den första tiden efter det att HPB, Olcott och TS:s huvudkvarter flyttat från USA till Indien: "På detta samfund offrade hon alla sina krafter både direkt och indirekt; indirekt så till vida, som hon under denna period åtog sig så mycket litterärt arbete som möjligt åt ryska tidskrifter för att förtjäna sitt uppehälle och för att kunna hjälpa upp de knappa tillgångar, med vilka samfundets huvudkvarter rörde sig… Men allt under det att rörelsens belackare gång på gång förhånade den i tidningarna och insinuerade att samfundets stiftare gjorde ganska goda affärer på ´invigningsavgifter´ och levde på troendes bekostnad, satt madame Blavatsky i verkligheten vid sitt skrivbord från morgon till kväll och slavade med ryska artiklar, dem hon skrev endast för de små inkomster hon kunde skapa på denna väg och med vilka huvudkvarteret understöddes och rörelsen uppehölls i långt större mån än med samfundets egna tillgångar." 35
G R S Mead, en lärjunge till HPB som under de sista åren av hennes liv var hennes privatsekreterare och skötte en stor del av hennes korrespondens, berättar efter hennes död att hennes stora generositet med pengar även omfattade dem som hade det svårt och som hon, trots att hon själv var fattig, försökte hjälpa: "Många gånger blev jag vittne till hennes slösande frikostighet, och många gåvor gick genom mina händer till någon fattig teosof eller utgavs för teosofiska ändamål under strängt tysthetslöfte, oaktat hon därigenom ofta nog kom till botten av sin klena kassa."36
HPB:s huvudsakliga arbete bestod i att skriva teosofiska böcker och artiklar, sköta en omfattande korrespondens, ta emot intresserade i sitt hem och vara lärare för teosoferna.
När det gäller att skapa sig en bild av och ta del av hennes litterära produktion och korrespondens hänvisas den intresserade till egna studier. Idag finns det allra mesta av HPB:s litterära produktion och korrespondens i nytryck och är därmed tillgänglig för den som önskar veta mer.
Constance Wachtmeister ger med följande ord sin bild av HPB:s insater för teosofin och hur få de var som kände till omfattningen av dessa: "Då hon stod så att säga i spetsen för den teosofiska rörelsen, fick hon motta alla förgiftade pilar, fördömelse och falska beskyllningar. Hon verkade som en levande sköld, ett bålverk, medan de verkligt brottsliga samt de svaga och vilseledda var gömda och skyddade.
HPB offrade sig själv för den teosofiska rörelsen och samfundet var byggt på hennes offervillighet,
och nog fick hon ibland lida mycket därför! Ej många av samfundets medlemmar kan fatta detta, endast
de som har levt hos henne dag efter dag, som såg hur mycket hon led, och hur samfundet samtidigt
växte och blomstrade i en jämförelsevis lugn atmosfär bakom hennes starka personlighet vet det. Vi
står i en stor tacksamhetsskuld till henne, och många teosofer förstår detta inte
alls."37