Avsnitt 18
Då jag på morgonen öppnade ögonen, såg jag mig ännu en gång omgiven av den heliga kretsen. Alla betraktade mig allvarligt. Inte i något ansikte syntes ett leende, men den kärlek jag kände strömma mot mig från dem ingav mig mod. Jag steg upp och knäböjde bredvid bädden, ty jag förstod att en viktig stund var kommen.
Den yngste av dem knäföll bredvid mig, förde samman mina händer och satte mellan dem den vissnade lotusblomman som låg på min bädd. Jag såg upp - de andra var borta. Jag betraktade min besökare. Han var tyst och höll ögonen fästa på mig. Så ung han var. Jordens stoft hade inte befläckat hans själ. Jag kände ett slags fruktan för denne broder. Han var så vit och ren.
"Se inte upp ännu", viskade han.
"Ni aftonens tvillingstjärnor, ni två sista av den långa rad siare som förkunnat visdomen i templet och krönt Egyptens storhet med ära! Mörker skall falla över jorden och dölja himlens skönhet. Men sanningen skall fortleva bland mitt folk, jordens okunniga barn. Och det är ni som skall tända ett flammande ljus att lämna efter er, ett vårdtecken som människorna skall se och förundra sig över i kommande tider. Vittnesbördet om era liv och den sanning som besjälar er skall övergå till andra släkten, till andra delar av den mörka jorden, till folk som hört talas om ljuset men aldrig sett det. Var starka, ty en stor uppgift föreligger er. - Du, mitt barn med den snövita själen, du hade inte kraft nog att ensam strida mot det tilltagande mörkret. Ge nu av din tro och renhet åt denne, vars vingar är befläckade av jordens stoft men som genom min beröring samlat styrka till den kommande striden. - Och du, mitt barn, strid till det yttersta för din drottning och moder. Tala till mitt folk och inprägla de höga sanningarna i dem. Säg dem att själen fortlever och blir salig om de inte förnedrar den. Säg dem att det ges frihet och frid åt alla som frigör sig från begären. Lär dem att vända sig till mig och finna frid i min kärlek. Säg dem att lotusblomman finns i varje människas själ, och att den skall öppna sig för ljuset om de inte förgiftar dess rötter. Lär dem att leva i renhet och att söka sanningen. Då skall jag stå mitt ibland dem och visa dem vägen till fridens hemvist, där allt är skönhet och lycka. Säg dem att jag älskar mina barn och skulle vilja bo i deras hem, och redan där föra med mig den förnöjsamhet som är bättre än all jordisk framgång. Förkunna mina ord med en röst som tränger in i deras hjärtan. Rädda dem som vill lyssna och gör ännu en gång mitt tempel till en boning för sanningens ande. Templet måste falla, men det skall inte falla i synd. Egypten måste gå under, men det skall inte gå under i okunnighet. Det skall höra en röst som det inte kan glömma. De ord som denna röst uttalar skall bli kommande tiders arv och förkunna den gryning som skall bana sig väg genom det långvariga mörkret. Du, min yngste, som är både stark och svag, var beredd! Striden är nära. Svikta inte. Din stora plikt är att undervisa folket. Frukta inte att visheten skall svika din tunga. Jag, som är visdomen, skall tala genom din röst. Jag, som är visdomen, skall stå vid din sida."
Jag lyfte mina ögon och kände i detsamma min knäböjande broders fasta handtryckning. Jag förstod att han ville inge mig mod att möta den bländande syn som mina ögon nu skulle skåda.
Hon stod framför oss, och jag såg på henne som blomman ser på solen som gett den liv. Jag såg henne utan förklädnad och obeslöjad. Den sköna kvinnan, som hade skingrat min fruktan när jag var barn, hade gått upp i den gud vars närvaro fyllde min själ med en eld som tycktes mig lik döden. Men jag levde, jag såg, jag förstod.