5. Livet måste ha en mening
Vi är inte alla överens om att livet måste ha en mening, men förmodligen känner de flesta att det har en. Annars skulle vår tillvaro bestå i att vi tillbringade några årtionden här på jorden och samlade erfarenheter för att sedan försvinna utan någon varaktig behållning av dem. En sådan syn på tillvaron avvisas nog av flertalet människor. De känner instinktivt att det måste finnas något ändamål med livet. Kan detta ändamål då vara någonting annat än tillväxt, utveckling, det gradvisa framåtskridandet till ett högre tillstånd av medvetande och liv, en pilgrimsfärd mot fullkomning?
För att vi skall kunna lära av erfarenheten måste det finnas lag och ordning i världen omkring oss. Det finns det också, men vi är så vana vid naturens regelbundna processer att vi ofta ser dem som självklara och inte tänker på att livet skulle vara omöjligt om inte naturen arbetade enligt vissa orubbliga lagar.
Antag t ex att tyngdkraften plötsligt upphörde att verka. Om vi tappade en sten skulle den i stället för att falla till marken kanske fara upp i luften eller sväva fritt framför våra ögon. Ett järnvägståg skulle kunna lämna spåret och fortsätta ut i rymden, vatten skulle kunna rinna uppåt, byggnader skulle inte kunna byggas eftersom det inte fanns någon tyngd som kvarhöll den ena tegelstenen ovanpå den andra. Fullständigt kaos skulle bli följden. Det skulle vara omöjligt att planera eller förbereda någonting, ty samma verkan skulle inte alltid följa på samma orsak.
Utgår man från att livet har en mening, att det är ett slags skola där människorna lär av erfarenheten, då är förekomsten av lag och en regelbunden följd av orsaker och verkningar absolut nödvändig.
Till Avsnitt 6