11. Tillvaron före födelsen

 

Det som är oförstörbart är omöjligt att skapa

Reinkarnationsläran innefattar antagandet att människan har existerat före sin födelse. Om medvetandet kan existera utan fysisk kropp efter döden, kan det lika väl existera utan fysisk kropp före födelsen.

Om det är omöjligt att förinta materia och energi, är det lika omöjligt att skapa dem. Om de är oförstörbara, betyder det att de måste ha existerat i all evighet i det förflutna och att de kommer att fortsätta att existera i all evighet i framtiden. Om medvetandet är underställt samma villkor som materian och energin är det också oförstörbart och kan inte ha skapats, utan måste ha existerat i all evighet i det förflutna och skall fortsätta att existera i all evighet i framtiden. Det kan förändras från ett tillstånd till ett annat, men det kan aldrig förintas.

Om döden är ett insomnande från jordelivets medvetandetillstånd, varför är då inte födelsen ett uppvaknande ur något annat medvetandetillstånd? Födelse och död är portar genom vilka medvetandet kommer och går. Om det mänskliga medvetandet går ut i det okända genom dödens port, är det inte lika möjligt att samma mänskliga medvetande någon gång i framtiden kommer tillbaka till världen genom födelsens port?

Om födelsen inte är ett mänskligt medvetandes återkomst, vad är den då? Varifrån kommer det medvetande som utvecklar sig i det växande barnet? Det kan inte ha "skapats av ingenting". Naturen handlar inte så på andra områden.

 

Återupprepning - naturens arbetsmetod

Överallt i naturen ser vi hur en period av verksamhet som följs av en period av vila upprepas om och om igen. Vi tillbringar vår dag i aktivitet, sedan vilar vi under sömnen. Trädet får blad och blommor och bär frukt. Sedan vilar det för att upprepa cykeln nästa år.

Om det är naturens syfte att utveckla någonting högre och mer fulländat ur någonting lägre, är denna återupprepningsmetod otvivelaktigt den mest effektiva, ty vad som gjorts en gång kan lätt göras en gång till, och varje gång finns det tillfälle till någon liten förbättring.

Människan erkänner värdet av upprepning. Ingen blir yrkesskicklig om han inte utför samma sak många gånger. "Övning ger färdighet."

Om uppnåendet av fullkomning är livets mening, vilken metod skulle vara bättre än återupprepandet av vårt liv här på jorden tills vi lärt våra läxor och nått målet?

 

Vi skördar på samma fält som vi sått

Vi har sett att föruttillvaro och ett liv efter döden är nödvändiga för att bevisa att rättvisan styr vårt liv. Om olikheterna vid födelsen beror på individens handlingar i det förflutna, när och var utförde han då dessa handlingar? Om handlingar i det innevarande livet skall utjämnas i en kommande tillvaro, när och var kommer då denna utjämning att äga rum?

För att fullkomlig rättvisa skall kunna skipas måste utjämningen naturligtvis äga rum under förhållanden som så nära som möjligt liknar dem, under vilka handlingarna utfördes. Och var skulle dessa förhållanden kunna kopieras bättre än just här på jorden? Om vi sår utsäde på ett fält, så går vi inte till ett annat fält för att bärga skörden. Vi skördar där utsädet såddes.

Vi vet att rättvisan utjämnar en del av våra handlingar redan under det liv i vilket orsakerna sås. Om det ligger i naturens plan att några av våra handlingar skall utjämnas på jorden, varför skulle då inte alla våra handlingar utjämnas på samma ställe? Är det förnuftigt att anta att några av våra handlingar skall utjämnas i en himmel eller ett helvete, när alla skulle kunna utjämnas i kommande liv på jorden?

Det är logiskt att betrakta människans jordeliv som en period av övning och erfarenhet för den mänskliga själen på dess färd mot fullkomning. Eftersom en enda sådan period är otillräcklig för att nå målet kommer den att följas av andra liv i andra mänskliga kroppar just här på jorden. Mellan vart och ett av dessa jordeliv infaller en period av vila och assimilering.

Föreställningen om en tillvaro före födelsen är mer främmande för ett västerländskt sinne än föreställningen om en tillvaro efter döden, men den ena är lika logisk som den andra. Det kan inte vara svårt för den som accepterar föreställningen om fortlevnad att även acceptera föreställningen om föruttillvaro, ty de argument som gäller i det ena fallet, gäller även i det andra.

Till Avsnitt 12

Till Innehållsförteckning