11. Karma
Karma är benämnningen på en av naturens viktigaste lagar. Ständigt i verksamhet gäller denna lag för såväl planeter och planetsystem som för raser, nationer, familjer och individer. Läran om karma är reinkarnationslärans tvillinglära. De båda är så sammanflätade med varandra, att det knappast går att avhandla den ena skild från den andra. Det finns inte en plats och inte en varelse i hela världsalltet som går fri från karmas påverkan. Allt och alla bestraffas för misstag, men leds på ett välsignelsebringande sätt medelst fostran, vederkvickelse och gottgörelse mot fullkomningens höjder. Karma är så vittomfattande - den råder över såväl vår fysiska som moraliska varelse - att man bara genom omskrivningar och vidlyftiga förklaringar kan återge dess innebörd på västerländska språk. Därför har sanskritordet karma behållits som beteckning för denna lag.
Tillämpad på människans moraliska livsyttringar är den skiparen av etisk rättvisa, som straffar och belönar. Den är orsaken till födelse och återfödelse, men samtidigt medlet att undgå reinkarnation. Sedd ur en annan synvinkel är den helt enkelt den verkan som följer på varje orsak - verkan och återverkan - det exakta resultatet av varje tanke och handling. Ordet karma som sådant betyder "handling". Teosofin ser universum som en intelligent helhet, och varje rörelse inom detsamma är därför en handling av denna helhet som leder till verkningar, vilka själva blir orsaker till nya verkningar. Utifrån detta synsätt sade forntidens indier att alla varelser upp till Brahma var underkastade karmas välde.
Karma är inte en varelse utan en lag, världsharmonins alltomfattande lag som osvikligt återställer den jämvikt som rubbas. Läran om denna lag strider mot den sedvanliga uppfattningen om Gud. Enligt denna uppfattning, som är hämtad från judendomen, är den allsmäktige ett utomvärldsligt tänkande väsen som skapat världen, men finner resultatet så dåligt att han måste straffa och förstöra det han själv skapat. Denna uppfattning har fått otaliga människor att leva i fruktan för Gud, och att hålla hans föregivna påbud i den själviska förhoppningen att bli belönade och undgå hans vrede. Otaliga har också störtats ned i det mörker som följer med förnekandet av allt andligt liv. Man söker efter en förnuftig förklaring till den oavlåtliga förstörelse som pågår inom och omkring oss, inte bara i vår mänskliga värld utan i hela solsystemet, en förstörelse som medför sorg och lidande överallt. Den fattige, som förlorat till och med hoppet om ett bättre liv, ber till Gud men får inget svar, och när han ser de besuttnas komfortabla tillvaro och gynnsamma möjligheter väcks avundsjukan i hans hjärta. Frågar han religionens förkunnare varför så många människor - helt utan eget förvållande - föds till fattigdom, utan möjligheter till utbildning och utan förmåga att ändra på sociala eller rasmässiga orättvisor, får han till svar att "det är Guds vilja". Föräldrar som ser döden ta deras barn innan detta ens har hunnit träda ut i livet, får inte heller något annat svar på sitt varför än att det är en otillgänglig Guds godtyckliga vilja som råder i världen. Överallt omkring oss ser vi hur fattigdom, sjukdom, olycka, motgång, besvikelse etc drabbar både onda och goda. Och till detta finns det ingen annan förnuftig förklaring, och inte heller någon bättre tröst, än den gamla sanningen att varje människa skapar sitt eget öde. Det är hon själv som är upphovet till sin lycka eller olycka. Många av de frön som sås i ett liv bär inte frukt förrän i efterföljande. På så sätt leder karma människan framåt i evighet.
Karma är en välgörande lag, omutligt rättvis och därför barmhärtig. Ty sann barmhärtighet består inte av gunst eller nåd, utan i opartisk rättvisa.
Mina bröder! Varje människas liv
är följden av hennes föregående levnad.
Forna synder alstrar sorg och lidande,
forna dygder bringar lycka...
Så lyder läran om karma.
(Arnold, Edwin: Asiens Ljus, bok 8)
På vad sätt påverkas då vårt nuvarande liv av våra goda och dåliga gärningar i det förflutna? Är karma bara ett annat namn för en på förhand bestämd skickelse som vi inte kan undkomma, och som därför kan förleda oss till liknöjdhet i vårt sätt att tänka och handla? Nej, karma är inte fatalism. Allt det vi gjorde i en tidigare kropp har konsekvenser som vi får njuta eller lida av i vår nuvarande. Ty som Paulus säger, så låter Gud inte gäcka sig. Människan får skörda som hon sår. Varje verkan innebor i sin orsak, och karma åstadkommer bara dess framträdande i den återförkroppsligade människan. Varje orsak är relaterad till sin upphovsman, och därför får denne och ingen annan uppbära dess konsekvenser. Det kan visserligen ibland se ut som om vi inte har någon del i det som händer oss, men även vid sådana tillfällen skördar vi faktiskt konsekvenserna av våra egna gärningar i detta eller tidigare liv. Vi lever och verkar inte isolerade från varandra, och allt vi har för oss berör därför också andra människor. Våra handlingar och deras underliggande tankar får sålunda relationer till både oss själva och dessa.
Till grund för varje handling ligger en tanke, ny eller gammal. Dessa tankar har sitt säte i den del av människan som vi kallar manas. De utgör där subtila men kraftfulla förbindelselänkar med de magnetiska trådar som genomkorsar hela solsystemet, och genom vilka de mest skiftande verkningar framkallas. Som tidigare sagts, så är hela det system vår jord ingår i levande. Och det är medvetet på varje plan, även om detta medvetande först hos människan framträder som självmedvetande. Dessa fakta är väsentliga för förståelsen av hur tankar som ligger till grund för handlingar i nuvarande liv inte bara ger upphov till verkningar i detta nuvarande liv, utan även i kommande. Hypnotiska experiment har visat att även de svagaste av alla de intryck som en människa mottagit under sitt liv kan hämtas fram ur hennes inre, hur gamla de än är. Intrycken har inte gått förlorade, bara legat latenta. Detta hjälper oss att förstå hur t ex en person som föds med ett visst handikapp drog på sig detsamma i ett tidigare liv. Han kanske gjorde det genom att han då förorättade en handikappad medmänniska så häftigt och ihärdigt, att bilden av denne etsades in i hans egen odödliga själ. Bilden fick därvid sin skärpa och sitt djup i direkt proportion till intensiteten i hans tankar, liksom den fotografiska bilden blir starkare vid kraftigare exponering. Bilden åtföljde honom när han återvände till jorden för att reinkarnera, och eftersom det i den familj till vilken han attraherades fanns dispositioner för det beträffande handikappet, tvingade den mentala bilden hans astralkropp att anlägga detsamma. Detta skedde genom modern medelst elektrisk och magnetisk osmos. Och eftersom alla varelser på jorden är oupplösligt förenade med varandra, så utgör det handikappade barnet inte bara sin egen karma, utan samtidigt också sina föräldrars. Även de har i tidigare liv tänkt och handlat på ett sätt som fick den här konsekvensen. Karma står för fullkomlig rättvisa.
Men karma verkar uppenbarligen på flera sätt hos en och samma individ, ty vi ser ju även hos
handikappade personer ett harmoniskt sinnelag, ett utmärkt intellekt, gott omdöme, hög moral etc.
Karma verkar i olika delar av vår varelse, och dess effekter kan därför vara ogynnsamma för en viss
del av denna samtidigt som de är gynnsamma för en annan.
Det finns tre slags karma:
(1) Den karma som ännu inte börjat verka i vårt liv på grund av att vi för tillfället är utsatta för
en annan karma. Här är den naturlag i verksamhet som säger att två motsatta krafter motverkar
varandra, varvid den ene kan vara stark nog att temporärt helt hämma den andres verkan. Denna lag är
välbekant inom fysiken, men den gäller alltså inte bara på det fysiska planet utan också på de
övriga. Styrkan och tendenserna hos en viss grupp av fysiska, psykiska och intellektuella
förmögenheter kan därför hämma en del karma som vi faktiskt redan dragit på oss, ty hela vår varelse
är som sagt indragen i det karmiska förloppet. En vek och slätstruken person utgör en svag brännpunkt
för karman, och dess verkningar under ett jordeliv blir ganska begränsade, även om personen ifråga
tycker sig ha haft tunga och besvärliga bördor att bära. Den som däremot har en mångsidig och
livaktig karaktär med stark profil underkastas ett större mått av karmiska verkningar.
(2) Den karma som vi med våra tankar och handlingar nu håller på att alstra, och som skall utlösas någon gång i framtiden när lämpliga förutsättningar vad gäller kropp, själ och omgivning föreligger. Denna karma kan ligga latent till ett kommande liv, men också utlösas redan i det nuvarande om ingen motverkande karma lägger hinder i vägen. Man kan i det nuvarande livet till och med ha kommit till en punkt där alla gamla orsaker redan fått sina verkningar, och där nyskapad karma därför omedelbart måste börja utlösas. Detta förklarar de plötsliga förändringar av levnadsförhållandena eller karaktären som en del människor träffas av. I det här perspektivet ser vi hur viktigt det är att vi noga ger akt på vår nuvarande livsföring. Medan gammal karma utlöses utan att vi förmår bromsa den, bör vi oberoende av omständigheterna tänka och handla så, att ny dålig karma inte alstras för resten av detta eller för kommande liv. Det är lönlöst att försöka sätta sig upp mot karma, ty lagen har sin gång vare sig vi vill det eller inte. Den franske ingenjören de Lesseps liv är ett talande exempel i det här sammanhanget. Efter att under många år ha befunnit sig på berömmelsens och medgångens höjder, störtades han plötsligt i vanära till följd av de bedrägerier som begicks vid byggandet av Panamakanalen. Vare sig han själv var skyldig eller inte, fick han bära skammen av att vara förbunden med ett företag som stämplades för oärlighet och korruption. Detta var verkningar av gamla karmiska orsaker, som framträdde när de verkningar som dittills styrt hans liv var uttömda. Napoleons historia utgör ett annat exempel. När han nått toppen av sin karriär föll han plötsligt, för att sedan dö i landsflykt och förnedring. Och vi kan hitta många liknande fall.
(3) Den karma som nu är verksam i vårt liv, och som vi alstrade i tidigare liv tillsammans med andra egon. Den karman är nu verksam därför att vi i denna inkarnation har just de familjeförhållanden, de rastendenser, den fysiska kropp och den astralkropp som är lämpliga för densamma. Samtidigt ligger annan karma latent tills rätta betingelser föreligger.
Dessa tre slag av karma styr människornas och djurens liv, och de styr världarnas utveckling. Varje verkan har sin upprinnelse i en föregående orsak, och eftersom alla varelser återförkroppsligar sig gång på gång får de kontinuerligt erfara verkningarna av sina tankar och handlingar i tidigare liv. Följaktligen får, som Matteus säger, var och en svara för sina ord och tankar. Ingen kan undgå detta, vare sig genom böner eller nåd eller på annat sätt.
De karmiska orsakerna kan indelas i tre klasser, och har därför tre olika verksamhetsfält i människan. De verkar i hennes mentala och intellektuella natur, i hennes psykiska natur, och i hennes kropp och levnadsförhållanden. Karma av de här tre klasserna påverkar dock inte hennes andliga natur. Ett och samma slags karma kan verka samtidigt och lika starkt på alla de tre ovannämnda sidorna av vår natur, eller också kan en blandning av karmiska orsaker påverka den ena eller andra sidan därav. Se till exempel på en person som har ett sunt och gott förstånd, men en handikappad kropp och ett labilt psyke. Hos honom är den intellektuella karman gynnsam, medan kroppen utsätts för obehagliga och straffande och psyket för mer ospecificerade verkningar. En annan person kan ha en sund och stark kropp och goda levnadsomständigheter, men vara dyster, snarstucken, hämndgirig och allmänt obehaglig för omgivningen. Hos honom är den fysiska karman god, men den mentala och psykiska dålig. Läsaren har säkert själv varit i tillfälle att iakttaga fall då personer med goda yttre förutsättningar varit själsligen förslöade eller plötsligt hemfallit åt vansinne.
Liksom den karmiska lagen på olika sätt styr den enskilda människan och hennes liv, så styr den familjer, nationer och raser. Varje ras har sin karma. Om denna är god, går rasen framåt. Om den är dålig, förfaller rasen och dör ut, och dess egon får skörda sin karma i andra raser och kroppar. Nationer har sin nationalkarma som de inte kan undkomma. Varje nation som handlat orättrådigt, får förr eller senare lida för detta. De gamla aztekerna och andra fornamerikanska folkslag dog ut därför att deras karma, resultatet av deras liv som nationer i förflutna tider, föll över dem och förgjorde dem. I nationernas liv framträder sådan karma alltid i form av hungersnöd, krig, naturkatastrofer och avtagande fertilitet. Den sistnämnda inträder vid slutet av nationens tillvaro och verkställer själva utslocknandet. Som enskilda medlemmar av en ras och en nation bör vi betänka detta, så att vi inte genom likgiltighet i vårt tänkande och handlande binder oss vid rasens och nationens genomsnittskarma, ty då kommer denna att dra oss med i sin färdriktning. Det var därför som forntidens lärare manande sade: "Dra bort från dem och skilj er från dem" (Andra Korinthierbrevet 6:17).
Karmaläran i förening med reinkarnationsläran ger förklaringen till nöden och lidandet i världen, och utesluter alla möjligheter att anklaga naturen för orättvisa.
De missförhållanden som råder inom en ras eller nation, är de direkta följderna av de egons tankar och handlingar som utgör rasen eller nationen. I ett avlägset förflutet handlade dessa orättrådigt, och får nu lida för detta. De kränkte jämviktslagen, och enligt naturens ordning måste jämvikten återställas. Egona lider därför när de gottgör vad de förbrutit och återställer jämvikten i det fördolda universum. Alla egon inom en ras eller nation måste gång på gång inkarnera inom denna tills de uppburit all den karma som de där alstrat. Även om nationen temporärt upphör att existera såsom fysisk företeelse, lämnar egona inte världen. De framträder som uppbyggare av en ny nation, i vilken de fortsätter sin utveckling och uppbär straff eller belöningar i enlighet med sin karma. De gamla egyptierna är exempel på detta. De utvecklade en högkultur, men utslocknade icke desto mindre som nation. Men egona fortlever nu i andra nationer, där de spinner vidare på sitt öde enligt naturens rättvisa ordning. Ett annat exempel är de röda indianerna i USA. De blev mycket illa behandlade av de vita erövrarna, men kommer att återfödas bland dessa och då själva bli redskap för de karmiska verkningar som övergreppen mot dem framkallar. Sådant har hänt förut, och kommer att hända igen.
De lidanden som drabbar en enskild människa kan ha två förklaringar. Dels kan de vara straff för begångna ogärningar i tidigare liv, dels kan de utgöra en fostran som egot underkastar sig för att slipa bort defekter i sin karaktärsprofil och förvärva sinnesstyrka och medkänsla. Att slipa bort karaktärsdefekter hos sig själv är som att avlägsna hinder i en kanal så att vattnet kan flöda fram. Lycka i livet kan förklaras på liknande sätt. Den är resultatet av goda gärningar i det förflutna.
I karma- och reinkarnationslärorna finner vi de vetenskapliga och uppfordrande skälen för god moral. Sedebuden skall inte efterlevas på grund av rädsla, ty det är förnedrande för människan och hon försöker att slingra sig undan. Och inte heller skall de efterlevas för att vi skall vinna den Allsmäktiges nåd utan stöd i lag och rättvisa, ty då blir resultatet just det vi nu ser omkring oss. Vi har en sedelag som getts oss av Jesus och som Västerlandet accepterat, men som bara efterlevs av dem som skulle levt ett rättrådigt liv denna sedelag förutan.
Om detta har mästarna skrivit följande, som återfinns på sidorna 677-679 i Den Hemliga Läran I:
Karmas verkningar skulle inte vara obegripliga om människorna handlade i endräkt och harmoni i
stället för att splittras av oenighet och strid. Ty vår okunnighet om dessa verkningar - vilka av en
del människor ses som försynens dunkla och invecklade skickelser, medan andra ser dem som oundvikliga
ödesinslag, och andra åter som tillfälligheter med vilka varken gudar eller demoner har något att
skaffa - skulle försvinna om vi bara ville söka sambanden mellan orsak och verkan. Med vetskapen
eller åtminstone en viss övertygelse om att våra medmänniskor har lika liten glädje av att skada oss
som vi dem, skulle två tredjedelar av världens ondska avstyras. Om ingen av oss skadade sin nästa,
skulle Karma-Nemesis varken ha anledning att verka eller vapen att verka med... Strider etc utgör
villostigar på vår ödesväg, villostigar som vi dagligen trampar allt under det vi inbillar oss hålla
pliktens och rättrådighetens raka kurs. Och sedan klagar vi över att "skickelserna" är så
mörka och hårda. Vi står häpna inför det mysterium som vi själva skapat och de livsgåtor som vi
inte vill lösa, och anklagar sedan den stora sfinxen för att vilja uppsluka oss. Men det
finns faktiskt inte en händelse i vårt liv, inte en olycka eller motgång, som inte skulle kunna
spåras tillbaka till våra egna handlingar i detta eller ett föregående liv.
...Kunskap om karma leder till den övertygelsen, att om
"förtrampad dygd och ärad lastbarhet
gör människan till gudsförnekare" (Dryden)
är det bara därför att människan alltid tillslutit sina ögon för den stora sanningen att hon är sin
egen frälsare och sin egen förgörare. Hon behöver inte anklaga himlen och gudarna, ödet och försynen,
för den skenbara orättvisa som råder i människornas värld. Må hon i stället minnas de gamla grekiska
visdomsord som uppmanar människan att inte anklaga Det som
"rättvist, om än gåtfullt, städse leder
på dolda vägar brottslingen till straff..."
Och sådana är de vägar, på vilka de stora europeiska nationerna nu framskrider. Alla de västerländska
ariska folken har liksom sina österländska bröder av den femte rotrasen haft sin guld- och
silverålder, sin period av relativ oansvarighet, sin satya-ålder av renhet, och många av dem
har nu uppnått sin järnålder, kali-yuga, en tid FÖRMÖRKAD AV FASOR... Detta sakernas
tillstånd skall fortfara... till dess vi börjar bli verksamma inifrån i stället för att
alltid följa impulser utifrån... Till dess utgörs den enda lindringen i livets prövningar av
enhet och harmoni - av broderskap i handling och förverkligad altruism.