FRAGMENT 1

Ur De gyllene föreskrifternas bok

TYSTNADENS RÖST

 

Dessa anvisningar är avsedda för dem som är okunniga om farorna av de lägre iddhi1

1. Ordet iddhi på palispråket är liktydigt med sanskrit-termen siddhier, dvs psykiska eller abnorma förmögenheter hos människan. Det finns två slags siddhier: en grupp som omfattar psykets och tankelivets lägre grövre energier och en annan som kräver den högsta utbildning av andliga krafter. I Bhagavad-Gita säger Krishna: "Den som är inbegripen i utövandet av yoga, som har kuvat sina sinnen och vänt alla sina tankar till mig (Krishna), en sådan yogi står alla siddhier redo att tjäna."

Den som vill höra Nadas2 röst, "det ljudlösa ljudet", och fatta dess mening, han måste lära känna vad dharana 3 är.

2. Den "ljudlösa rösten" eller "tystnadens röst". Bokstavligen borde det kanske heta "rösten i det andliga ljudet", ty sanskritordet nada motsvarar detta uttryck på senzarspråket.

3. Dharana är sinnets skarpa och fullkomliga koncentration på något inre föremål, åtföljt av ett fullständigt bortvändande från allt som tillhör det yttre världsalltet eller sinnenas värld.

Sedan lärjungen gjort sig oemottaglig för sinnesintryck utifrån, måste han uppsöka sinnenas rajah (kung, herre), tankealstraren, han som väcker illusionen.

Sinnet (the mind)* är den store dråparen av det verkliga.

*Det engelska "mind" - latin "mens" - betecknar det verktyg eller vehikel, av vilket själen betjänar sig vid utövandet av sina olika förmögenheter: tanke, vilja, känsla, minne osv. Det svenska ordet sinne har ansetts bäst motsvara detta komplicerade begrepp. (Ö a)

Må lärjungen dräpa dråparen! Ty -

När hans egen gestalt synes honom overklig, liksom vid uppvaknandet alla de bilder han skådar i drömmen.

När han upphört att höra de många kan han förnimma den enda - den inre rösten, som bringar de yttre till tystnad.

Då först, inte förrän då, skall han lämna de nejder där asat, det bedrägliga, härskar, för att komma till området för sat, det sanna.

Innan själen kan se måste invärtes harmoni vara vunnen och de lekamliga ögonen ha gjorts blinda för all illusion.

Innan själen kan höra måste avbilden (människan) ha blivit lika döv för rytanden som för viskningar, för skränet av ursinniga elefanter som för den gyllene eldflugans silverklingande surr.

Innan själen förmår fatta och kan minnas måste den vara förenad med den tyste talaren, liksom den ur leran framställda formen ursprungligen är ett med krukmakarens skapande tanke.

Ty då skall själen höra, den skall minnas, och då skall TYSTNADENS RÖST tala till den inre hörseln och säga:

Om din själ ler när den badar i ditt livs solsken. Om din själ sjunger inom sin puppa av kött och materia. Om din själ gråter inom sin borg av bländverk. Om din själ vill avslita silvertråden som binder den vid MÄSTAREN4 - vet, lärjunge, då är din själ av jorden.

4. "Den store mästaren" är det uttryck som används av lanooer eller lärjungar för att beteckna "det högre jaget". Det är liktydigt med avalokitesvara, detsamma som adi-buddha hos de buddhistiska ockultisterna, ATMAN, "det högre jaget", hos brahminerna, och CHRISTOS hos den gamla tidens gnostiker.

När din knoppande själ5 lånar sitt öra till världens brusande larm. När till det stora bländverkets 6 dånande röst din själ ger återsvar. När, skrämd vid åsynen av smärtans heta tårar, fasande för ångestropen, din själ drar sig tillbaka inom sig själv likt den skygga sköldpaddan inom sitt skal - vet, lärjunge, då är din själ ett ovärdigt tempel för din tyste "gud".

5. Ordet "själ" betecknar här den mänskliga jag-principen, manas, det som i vår ockulta sjuindelning kallas "den mänskliga själen" till skillnad från den andliga och den animala själen.

6. Maha maya, "den stora illusionen", det objektiva världsalltet.

När din själ blir starkare och glider ut från sin säkra tillflykt. När den bryter sig lös från den skyddande helgedomen, tänjer ut sin silvertråd och hastar åstad. När den, seende sin motbild på Rummets vågor, viskar "detta är jag" - erkänn, lärjunge, att din själ då är fångad i det bedrägliga skenets villfarelse7.

7. Sakkayaditthi: misstaget att tro personligheten vara sant verklig.

Denna jord, lärjunge, är sorgens sal, där längs de hårda prövningarnas väg fällor är utsatta för att snärja ditt EGO med den villfarelse som kallas den stora irrläran 8.

8. Attavada: villfarelsen att tro på själen, eller rättare sagt på själens eller jagets avskildhet från det oändliga JAGET.

Denna jord, du okunnige lärjunge, är bara den dystra ingångsporten till den skymning som föregår det sanna ljusets dal - det ljus som ingen vind kan släcka, det ljus som brinner utan veke eller bränsle.

Så säger den stora lagen: "Vill du nå kännedomen om ALLJAGET9, måste du först lära känna ditt eget JAG." För att vinna kunskap om detta JAG skall du ge upp jaget för icke-jaget, varandet för icke-varandet. Sedan kan du vila trygg mellan den STORA FÅGELNS vingar. Ja - ljuv är vilan mellan vingarna av det som inte föds, inte heller dör, utan är AUM10 genom eviga tider11.

9. Tatwagnyani kallas den som känner eller förmår skilja på principerna hos naturen och hos människan. Atmagnyani är den som känner ATMAN eller det universella ALLJAGET.

10. Kala Hamsa, "fågeln" eller svanen (se not 12). I Nadabindu-upanishaden (Rig Veda) står: "Bokstaven A betraktas som dess (fågeln Hamsas) högra vinge, U som dess vänstra, M som dess stjärt och Ardha-matra (halv-metern) sägs vara dess huvud."

11. Ordet "evighet" har hos österländska folk en helt annan betydelse än hos oss. Vanligen menas därmed Brahmas 100 år eller "ålder", en tidsperiod på 4.320.000.000 år.

Sitt upp på livets fågel om du önskar veta12 .

12. I samma Nadabindu står: "En yogi som bestiger Hamsa" (försjunker i betraktelse över AUM) "berörs inte av karmiska inflytelser, inte ens av oräkneliga synder".

Ge upp ditt liv om du önskar leva13.

13. Ge upp den fysiska personlighetens liv om du vill leva i anden.

Tre salar, du trötte pilgrim, leder till mödornas slut. Tre salar, du Maras besegrare, skall föra dig genom tre tillstånd 14 in i det fjärde15 och därifrån till de sju världarna16, den eviga vilans världar.

14. De tre medvetandetillstånden: jagrat, vakentillståndet, swapna, tillståndet i drömmen, och sushupti, det drömfria tillståndet under djup sömn. Dessa tre yogatillstånd leder till det fjärde, nämligen:

15. Turya, bortom det drömfria tillståndet, det högsta av alla, ett tillstånd av högt andligt medvetande.

16. Några sanskritmystiker förlägger sju tillvaroplan, de sju andliga lokaerna eller världarna, inom Kala Hamsas kropp - svanen, som inte finns i tid och rum men som kan förbytas till svanen i tiden, då den blir Brahmâ i stället för Brahma (neutrum).

Vill du veta deras namn, så lyssna och göm dem i ditt minne.

Den första salens namn är OKUNNIGHET - avidya.

Detta är den sal i vilken du sett dagen, i vilken du lever och skall dö17.

17. Endast sinnenas och det jordiska medvetandets fenomenvärld.

Den andra salen kallas LÄRANDETS sal. I denna skall din själ finna livets blomster, men under varje blomma gömmer sig en ringlad orm 18.

18. Det förberedande lärandets sal. Den astrala regionen, de översinnliga förnimmelsernas och de bedrägliga synernas psykiska värld - de spiritistiska mediernas värld. Den är vad Eliphas Levi kallar "den stora astralormen". Ingen blomma, plockad på dessa områden, har ännu bringats ned till jorden utan att den haft sin orm ringlad kring stjälken. Den är det stora bländverkets värld.

Den tredje salens namn är VISDOM och bortom den sträcker sig AKSHARAS strandlösa hav, allvetandets outtömliga källa 19.

19. Området för det fulla andliga medvetandet, bortom vilket ingen fara mer kan möta den som uppnått det.

Vill du oskadd komma genom den första salen, låt då inte ditt sinne ta de lustans eldar som brinner därinne för livets solsken.

Vill du oskadd komma genom den andra, stanna då inte för att inandas doften av dess bedövande blomster. Vill du befria dig från de karmiska fjättrarna, sök då inte din guru inom dessa bedrägliga områden.

DE VISE dröjer inte i sinnenas lustgårdar.

DE VISE aktar inte på sinnesvillornas bedårande stämmor.

Sök honom som skall ge dig det nya livets gåva20 i visdomens sal, salen bortom de andra, i vilken alla skuggor är okända och sanningens ljus lyser med alltid oförminskad glans.

20. Den invigde, som genom den kunskap han ger lärjungen leder denne till sin andliga eller nya födelse, kallas fader, guru eller mästare.

Inom dig, lärjunge, bor det oskapade, liksom det innebor i denna sal. Vill du uppnå det och låta de två ljusen bli till ett, må du avkläda dig dina illusioners mörka klädedräkt. Förkväv köttets stämma. Låt ingen sinnenas gyckelbild tränga sig mellan det ljuset och ditt, på det att de två kan smälta samman till ett. Sedan du lärt känna din egen agnyana21 så fly från lärandets sal. Den är farlig i sin förrädiska skönhet och behövlig endast för din prövotid. Tag dig i akt, lärjunge, så att inte din själ, bländad av bedräglig glans, må dröja sig kvar och fångas i dess svekfulla ljus.

21. Agnyana är okunnighet eller icke-vetande, motsatsen till kunskap, gnyana.

Detta ljus lyser från den store förförarens (Maras) 22 ädelsten. Det förhäxar sinnena, förblindar förnuftet och lämnar den ovarsamme som ett övergivet vrak.

22. Mara är i exoteriska religioner en demon, en asura, men i den esoteriska filosofin den personifierade frestelsen, verkande genom människornas laster och orena begär. Mara betyder bokstavligen översatt "det som dödar" själen. Framställs i bild som en kung (över mara-demonerna) med en krona, i vilken en ädelsten lyser med sådan glans att alla som ser på den förblindas - detta syftar naturligtvis på den tilldragande makt, den förtrollning, som lasten utövar på vissa naturer.

Malen som lockas och bländas av lågan i din nattlampa är dömd att förgås i den klibbiga oljan. Den ovarsamma själ som underlåter att brottas med sinnesvillans gäckande demon, skall återvända till jorden som Maras slav.

Skåda själarnas oräkneliga skaror. Märk hur de svävar över människolivets stormiga hav och hur de utmattade, blödande, vingbrutna, en efter en tumlar ned på de svallande vågorna. Kastade hit och dit av de rasande vindarna, jagade av stormbyarna, driver de in bland bränningarna och försvinner i första stora strömvirvel.

Om du genom visdomens sal vill uppnå lycksalighetens dal, tillslut då noga dina sinnen mot avskildhetens stora fruktansvärda irrlära, som vänder dig bort från de övriga.

Låt inte din "himlafödde" gå förlorad i mayas hav och slita sig lös från den universella fadern-modern (VÄRLDS-SJÄLEN), utan låt eldkraften dra sig tillbaka till den innersta kammaren, hjärtats kammare23, världsmoderns24 boning.

23. Hjärtats inre kammare, på sanskrit kallad brahma-pura. "Eldkraften" är kundalini.

24. "Kraften" och "världsmodern" är benämningar som brukar ges kundalini, en av de mystika "yogakrafterna". Den är buddhi, fattad som aktiv i stället för passiv princip, vilket senare den vanligen är när den enbart betraktas som atmas, den högsta andens, vehikel eller bärare. Den är en elektrisk-andlig kraft, en skapande makt som, när den väcks till verksamhet, kan lika lätt döda som skapa.

Då skall denna kraft från hjärtat stiga upp till den sjätte, den mellersta regionen, platsen mellan dina ögon, där den blir ALLSJÄLENS andedräkt, den röst som fyller allt - din mästares röst.

Först då kan du bli en "vandrare i skyn"25 , som går på vindarna ovan vågorna och vars steg inte berör vattnen.

25. Keshara, "en som går i skyn". I den sjätte adhyayan i Dhyaneshvari, det yppersta bland alla mystika verk, förklaras att en yogis kropp blir som vore den bildad av luft - som "ett moln, från vilket lemmar har skjutit ut" - varefter "han skådar saker och ting bortom haven och stjärnorna. Han hör andarnas språk och förstår det, och han uppfattar vad myran tänker och vill".

Innan du sätter din fot på stegens övre spole, de mystika ljudens stege, måste du kunna höra rösten av din inre GUD* på sju olika sätt.

*Det högre gudomliga Jaget.

Det första ljudet är likt näktergalens ljuva stämma, när den sjunger en avskedssång till sin maka.

Det andra kommer som klangen av en dhyaniernas** silvercymbal, väckande de tindrande stjärnorna.

**Höga andeväsen, "ljusets söner".

Det nästföljande är som den melodiskt klagande sången av en havets ande, innesluten i sitt snäckskal.

Efter detta följer toner, liknande dem som lockas ur vinans 26 strängar.

26. Vina är ett indiskt stränginstrument, liknande en luta.

Det femte, likt bambuflöjtens röst, ljuder gällt i ditt öra.

Därnäst förändrar det sig till en trumpetstöt.

Det sista skakar luften som det dova mullrandet ur ett åskmoln.

Det sjunde uppslukar alla de andra ljuden. De dör bort och hörs inte mer.

När de sex27 blivit underkuvade och nedlagts vid mästarens fötter har lärjungen uppgått i ENHETEN28, blir denna ENHET och lever i den.

27. De sex principerna - dvs när den lägre personligheten är undertryckt och den inre individualiteten uppgått i och blivit ett med den sjunde principen, ren ande.

28. Lärjungen blir ett med Brahmâ eller atman.

Innan den vägen beträds måste du förgöra din månkropp29, luttra din tankekropp30 och rena ditt hjärta.

29. Den av den kamiska principen alstrade astrala gestalten, kamarupa, dvs begärskroppen.

30. Manasarupa. Den förra, kamarupa, har avseende på det astrala eller personliga jaget, den senare på individualiteten eller det reinkarnerande jaget, vars medvetande på vårt plan, dvs lägre manas, måste paralyseras.

Det eviga livets rena kristallklara källsprång kan inte blanda sig med monsunstormens grumliga störtfloder.

Om himlens daggdroppe, glittrande i morgonsolens första stråle i lotusblommans kalk, nedfaller på marken, blir den till en lerklump. Se, pärlan är nu bara en liten fläck av gyttja.

Kämpa mot dina orena tankar innan de blir dig övermäktiga. Behandla dem som de vill behandla dig, ty skonar du dem och de slår rot och växer skall de övervinna och döda dig. Akta dig, lärjunge - tillåt inte ens deras skugga att komma dig nära. Ty denna skall växa, tillta i storlek och välde, och då kan detta mörkrets foster suga i sig hela sin varelse redan innan du märkt det svarta vederstyggliga vidundrets närvaro.

Innan den "mystika kraften"31 förmår göra en gud av dig, måste du ha vunnit förmågan att när du finner för gott förgöra din månkropp.

31. Kundalini kallas den "ormlika" eller ringlande kraften på grund av sin spiralliknande verkan eller gång inom kroppen på den asket som hos sig utbildar densamma. Den är en elektrisk, eldartad, ockult eller fohatisk kraft, den stora urkraft som ligger till grund för all såväl organisk som oorganisk materia.

Det materiella jaget och det andliga JAGET kan aldrig förenas. Ett av de två måste försvinna. Det finns inte rum för båda.

Innan din själs sinne kan förstå, måste personlighetens knopp förstöras, sinnlighetens mask så krossas att den inte kan återkomma till liv.

Du kan inte färdas på vägen förrän du själv blivit vägen32.

32. Denna "väg" omtalas i alla mystika verk. Som Krishna säger i Dhyaneshvari: "När denna väg varseblivs, ...vare sig färden ställs mot Österns solljusa ängar eller mot Västerns kamrar, sker vandringen utan att du rör dig från stället. Vart man än vill bege sig på den vägen, den platsen blir ens eget jag." "Du är vägen", sägs till adept-gurun, och av denne efter invigningen till lärjungen. "Jag är vägen", säger en annan MÄSTARE.

Må din själ lyssna till varje rop av smärta, likasom lotusblomman blottar sitt hjärta för att dricka morgonsolens ljus.

Låt inte solens heta glöd torka en enda smärtans tår innan du själv hunnit borttorka den ur den lidandes öga.

Låt i stället varje brännande mänsklig tår falla på ditt hjärta och där ligga kvar. Inte heller må du stryka bort den förrän det lidande som förorsakade den blivit avhjälpt.

Dessa tårar, du av barmhärtighet genomträngde, är de flöden som vattnar det eviga förbarmandets åkerfält. Det är på sådan mark som Buddhas midnattsblomster33 växer, mer svårt att finna, mer sällsynt att skåda än vogayträdets blomma. Det är sådden till befrielse från återfödelse. Det håller arhaten skild från såväl strid som begär, det leder honom genom varandets ängar fram till den frid och sällhet som endast står att finna i tystnadens och icke-varandets land.

33. Adeptskapet - "bodhisattva-blomstret."

Döda begäret. Men när du dödar det, se till att det inte åter må uppstå från de döda.

Döda kärleken till livet. Men när du dödar tanha34, se till att du inte gör det av åtrå efter evigt liv utan för att utbyta det obeständiga mot det som evigt består.

34. Tanha - "viljan att leva", fruktan för döden och kärleken till livet. Den kraft eller energi som är återfödelsernas orsak.

Begär inget. Knota inte över karma, inte heller över naturens oföränderliga lagar, utan kämpa endast mot det personliga, det tillfälliga, det försvinnande och förgängliga.

Hjälp naturen och samarbeta med den. Naturen skall då i dig se en av sina skapare och bli dig underdånig.

Den skall då öppna portarna till sina hemliga gemak för dig och låta dina blickar skåda de skatter som ligger dolda i de innersta djupen av dess rena jungfruliga sköte. Oåtkomlig för materiens besudlande hand, visar den endast sina skatter för andens öga - det öga som aldrig slutes, det öga inför vilket i alla dess kungariken inget är fördolt.

Den skall då visa dig medlet och sättet, den första porten och den andra, och den tredje ända till den sjunde. Och därefter målet - bortom vilket, badande i andens solljus, ligger outsägliga härligheter, aldrig skådade av något annat öga än själens.

Det ges bara en stig som leder fram till vägen. Först vid dess yttersta ände kan "tystnadens röst" förnimmas. Spolarna i stegen, med vars hjälp den sökande stiger uppåt, är bildade av lidande och smärta. Endast dygdens röst kan bringa dessa till tystnad. Ve dig alltså, lärjunge, om det finns en enda last som du inte lämnat bakom dig. Ty då skall stegen brista och dra dig med i fallet. Dess fot vilar i dina synders och bristers djupa dy, och innan du ens kan försöka komma över detta breda svalg av materia måste du två dina fötter i försakelsens vatten. Vakta dig så att du inte sätter en ännu oren fot på stegens lägsta spole. Ve den som vågar förorena en enda av spolarna med besudlade fötter. Den vämjeliga sega gyttjan skall bli torr och klibbig och fasthålla hans fötter på stället, och likt en fågel som fastnat i den förslagne jägarens fågellim, skall han hindras från vidare framsteg. Hans laster skall ta gestalt och dra honom nedåt. Hans synder skall höja sina röster likt schakalens skratt och gråt efter solnedgången. Hans tankar blir till en här som drar honom med sig bort, en fången slav.

Döda dina begär och gör dina laster maktlösa innan första steget tas på den högtidliga vandringen.

Stryp dina synder och gör dem för alltid stumma, innan du ens lyfter foten för att gå uppför stegen.

Tysta dina tankar och fäst hela din uppmärksamhet på din mästare som du ännu inte ser, men vars närvaro du känner.

Låt dina sinnen flyta samman i ett sinne om du vill vara säker för fienden. Endast med bistånd av detta sinne, som ligger gömt inom din hjärnskål, kan för din själs skumma syn uppenbara sig den branta stig som leder fram till din mästare.

Lång och mödosam är den framför dig liggande vägen. En enda tanke på det förflutna som du lämnat bakom dig kan komma dig att falla, och du måste då börja uppstigandet igen.

Döda inom dig all hågkomst av upplevda erfarenheter. Se dig inte tillbaka, ty då är du förlorad.

Tro inte att begäret någonsin kan utrotas genom att tillfredsställas eller mättas, ty detta är en av Mara ingiven villfarelse. Om lasten får näring breder den ut sig och växer sig stark, likt masken som göder sig av blommans hjärta.

Rosen måste åter bli den ur moderstammen födda knoppen innan den tärande parasiten ätit sig in i dess hjärta och druckit dess livs-sav.

Det vårljusa trädet skjuter ut sina späda knoppar innan dess stam härjas av ovädret.

Lärjungen måste återvinna det barnatillstånd han förlorat innan det första ljudet kan nå hans öra.

Ljuset från den ENDE MÄSTAREN, andens aldrig förbleknande gyllene ljus, kastar från början sina klara strålar på lärjungen. Dess ljusstrimmor banar sig väg genom materiens täta mörka moln.

Än här, än där upplyses materien av dessa strålar, liksom när solstrimmor faller på marken genom urskogens täta lövmassor. Men, lärjunge, om inte din köttsliga natur är passiv, huvudet svalt, själen lika fast och ren som den gnistrande diamanten, når inte glansen fram till kammaren23 , dess solsken skall inte värma hjärtat och inte heller skall de akashiska höjdernas35 mystika ljud i begynnelsestadiet nå örat, om än så ivrigt lyssnande.

23. Hjärtats inre kammare, på sanskrit kallad brahma-pura. "Eldkraften" är kundalini.

35. De mystika ljud eller den melodi asketen hör i början av sin meditationscykel och som av yogierna kallas anahata-shabd.

Om du inte hör, kan du inte se. Om du inte ser, kan du inte höra. Att höra och se - detta är andra stadiet.

* * * * * * *

När lärjungen ser och hör, när han känner lukt och smak, fastän ögon och öron, mun och näsa blivit stängda för varje sinnesintryck. När de fyra sinnena smälter samman och är på väg att övergå i det femte, det inre känselsinnet - då har han uppnått det fjärde stadiet.

Och i det femte, du dina tankars baneman, måste alla dessa återigen dödas utan möjlighet att än en gång komma till liv 36.

36. Härmed menas att i det sjätte utvecklingsstadiet, som i det ockulta lärosystemet är dharana, måste varje sinne som individuell förmåga "dödas" (dvs paralyseras) på detta plan, övergående i och sammansmältande med det sjunde sinnet, det mest andliga.

Avhåll dig från all tanke på yttre föremål, yttre syner. Håll alla inre bilder ifrån dig så att de inte må kasta en mörk skugga på din själs ljus.

Du är nu i DHARANA37, det sjätte stadiet.

37. Se not 3.

När du ingått i det sjunde, du lycklige, skall du inte längre varsebli de heliga tre38 ty du har då själv blivit detta tretal - du och ditt sinne, likt tvillingar på samma plan, och stjärnan som är ditt mål, brinnande därovan39. De tre, som bor i outsäglig härlighet och salighet, har nu i mayas värld förlorat sina namn. De har blivit till en stjärna, den eld som brinner men inte bränner, den eld som är lågans upadhi 40.

38. Varje utvecklingsskede i raja-yoga symboliseras av en geometrisk figur. Den här avsedda är den heliga triangeln och föregår dharana. Triangeln är tecknet för långt hunna lärjungar, medan ett annat slags triangel betecknar höga invigda. Den är symbolen "I", av Buddha omtalad och begagnad som en sinnebild för Tathagatas lekamliga gestalt när han frigjort sig från de tre pragnya-tillstånden. När de förberedande och lägre stadierna väl är genomgångna, ser lärjungen inte längre triangeln utan en förkortning av det fulla sjutalet. Tecknets verkliga form meddelas inte här, eftersom en eller annan charlatan säkerligen skulle ta det - för att bruka det till vanhedrande ändamål.

39. Stjärnan som brinner "därovan", är "invigningens stjärna". Det kastmärke som bärs av dem som dyrkar Shiva, alla yogiers store skyddsgud, är en rund svart fläck, numera kanske solens sinnebild men i forna tider invigningens stjärna inom ockultismen.

40. Underlaget (upadhi) till LÅGAN som asketen aldrig kan nå så länge han ännu befinner sig i detta livet.

Och detta, du framgångsrike yogi, är vad människor kalla dhyana41, den rätta föregångaren till samadhi 42.

41. Dhyana är det näst sista stadiet på denna jord, såvida man inte blir en fullvärdig mahatma. Som redan sagts är en raja-yogi i detta tillstånd ännu i andligt avseende medveten om sitt jag och sina högre principers verksamhet. Ett steg till och han befinner sig på planet bortom det sjunde, eller fjärde enligt andra skolor. I dessa skolor sammanfattas - efter en förberedande träning, kallad pratyahara, avsedd att bringa sinnet och tankarna under viljans kontroll - dharana, dhyana och samadhi under benämningen sannyama.

42. Samadhi är det tillstånd i vilket asketen förlorar medvetandet om varje individualitet, sin egen inbegripen. Han blir ALLTET.

Och nu är ditt jag uppgånget i JAGET, du själv är ingången i DIG SJÄLV, du har blivit ett med DET JAG från vilket du i begynnelsen utstrålade.

Var är din individualitet, lärjunge - var är lärjungen själv? Gnistan har nu uppgått i elden, droppen i havet, den allnärvarande strålen har åter blivit alltet och den eviga glansen.

Och nu, lärjunge, är du både den handlande och vittnet, den utstrålande och utstrålningen, ljuset i ljudet och ljudet i ljuset.

Du har lärt känna de fem hindren, du välsignade. Du är deras besegrare, herre över det sjätte, överbringare av de fyra sanningarna43. Det på dem fallande ljuset skiner från dig själv, du som var lärjunge men nu är lärare.

43. "De fyra sanningarna" är i nordbuddhismen: Ku, "lidande eller elände". Tu, "samlingen av frestelser". Mu, "deras utrotande", och Tau, "vägen". De "fem hindren" är kunskapen om eländet, sanningen om mänsklig skröplighet, tvingande inskränkningar, samt den absoluta nödvändigheten av frigörelse från alla de band som påläggs av passioner, till och med av önskningar. "Frälsningens väg" är det sista "hindret".

Och av dessa sanningar:

Har du inte gått den väg som leder till kunskap om allt lidande - den första sanningen?

Har du inte övervunnit mara-demonernas kung vid Tsi, samlingsporten, - den andra sanningen?44.

44. Vid "samlingsporten" står mara-demonernas kung, Maha Mara, och söker förblinda den inträdessökande med glansen från sin "ädelsten".

Har du inte vid den tredje porten tillintetgjort synden och förvärvat den tredje sanningen?

Har du inte beträtt Tau, "vägen" som leder till kunskap - den fjärde sanningen?45.

45. Detta är den fjärde "vägen" av återfödelsens fem vägar, vilka leder och för in alla mänskliga varelser i ständigt växlande tillstånd av sorg och glädje. Dessa "vägar" är endast underavdelningar av den enda vägen, den som karma följer.

Och nu - vila under bodhiträdet som är all kunskaps fullbordan, ty vet att du nu är herre över SAMADHI - det ofelbara skådandets tillstånd.

Se! Du har blivit ljuset, du har blivit ljudet, du är din egen mästare och din egen gud. Du är SJÄLV föremålet för ditt sökande: RÖSTEN, den oavbrutna som återljuder genom alla evigheter, oberörd av all förändring, oberörd av all synd, de sju ljuden i ett:

TYSTNADENS RÖST

OM TAT SAT

Till Fragment 2: De två vägarna

Till Innehållsförteckning