Citat ur
The Dialogues of G de Purucker
…när en människa dör företar alla livsatomerna i hennes varelse, var och en på det tillvaroplan den tillhör, sina egna vandringar genom det planets varelser och väsen. Den fysiska kroppens livsatomer företar sina vandringar genom andra människors, djurs och växters fysiska kroppar, och även i mineralriket. Men de samlas alla ihop igen när det reinkarnerande egot återvänder till jorden. De dras till den reinkarnerande människan av en ytterligt stark psyko-magnetisk attraktion. De kommer dit genom luften, vattnet, födan. Den reinkarnerande människan drar in den med varje andetag, med varje tugga hon äter, och det är därför hennes egna atomer som bygger upp hennes nya kropp, varvid de restprodukter hon vid denna process lämnar ifrån sig utgörs av de livsatomer som inte tillhör henne.
Som du förstår så kommer du, när du nästa gång återvänder till jorden, att få en fysisk kropp som är en fortsättning av din nuvarande - samma livsatomer - medförande den karma som din nuvarande kropp har när den dör. Den nya kroppen kommer att vara nästan identisk med den gamla. Den är naturligtvis något mer utvecklad, har kanske en annan hårfärg, är mindre eller större till växten etc, men faktiskt samma person… (del I, s 365-366)
…vår fysiska kropp är vare sig substantiellt eller till formen olik den astrala linga-shariran. Kroppen är bara en förhårdning av linga-shariran. Med andra ord så förtätas, förgrovas, materialiseras en viss del av linga-shariran och blir den fysiska kroppen (del II, s 79)
…att människans konstitution kan betraktas som ett medvetandeflöde är
helt riktigt. Men detta medvetandeflöde kan uppdelas i principer, i olika vibrationsfrekvenser.
Människans hela varelse är faktiskt ett medvetandeflöde , men har olika färger så att säga. Dessa
olika färger är de olika principerna - den emotionella, den intellektuella, den andliga, den vitala
osv. Alla tillhör de, är integrerade delar av, medvetandeflödet. (del II, s 52)
Viljeenergin i sig är färglös. Den färgas av den kvalitet som sinnet ger den. Sinnet kan rikta viljan
uppåt eller nedåt, men viljan själv är färglös. Därför är det inte viljan utan sinnet som är centrum
för människans medvetande. Viljan flödar genom henne och från henne och tar därvid den
riktning som sinnet, den styrande intelligensen, pekar ut. (del II, s 417)
…En människas aura, som är en del av hennes auriska ägg, reagerar omedelbart
på allt hon tänker eller känner eller gör och registrerar detta som karmiska vittnesbörd. I denna
mening är auran en karmisk upptecknare som i sig själv registrerar allt som äger rum i människans
varelse. (del II, s 401)
Om vi hade det lämpliga sinnesorganet, skulle vi se människan iklädd en regnbågsskimrande skönhet.
Men våra sinnen är ännu inte så högt utvecklade. Vi är omedvetna om många underbara ting som
existerar i vår omgivning, ting som har emanerats av varelser - växter, djur, människor och andra -
och är manifestationer av dessa varelsers vitalitet, av det liv som flödar fram ur deras inre och
uttrycker sig i former, färger, ljud, dofter och på annat sätt. En del djur kan se och höra sådant
som vi människor inte kan se och höra. En del människor kan se och höra och på annat sätt förnimma
ting som andra människor inte kan varsebli. …
De ting som våra ofullkomligt utvecklade sinnen visar oss är ingenting i jämförelse med vad som faktiskt finns. Om vi hade utvecklat andra sinnen för att kunna förnimma det som händer omkring oss, skulle vi t ex få veta att en arg person inte bara är omgiven av en ful röd skiftning som helt förändrar färgen på hans aura, utan också att de normalt ohörbara ljud han avger påverkar örat som obehagliga skärande disharmonier. Vi har fem ofullständigt utvecklade sinnen: syn, lukt, känsel, hörsel och smak.
Det finns ytterligare åtminstone två sinnen som vi fysiskt kommer att utveckla innan vi lämnar denna planet, och i viss utsträckning kommer de att utvecklas redan i den pågående fjärde runden. Det ena är förmågan att se in i materiella ting, och jag säger "se" därför att det är det enda ord med vilket jag kan beskriva denna än så länge outvecklade förmåga, som inte bara har att göra med syn utan också med känsel. Den är det sjätte sinnet ...som är förmågan att få kännedom om vad som finns inuti tingen, att som man säger genomskåda dem. (del III, 90-91)
…Gudarna har sina egna världar. De har t o m sina egna vad vi skulle kunna
kalla bostäder, och de har sina egna plikter. Vi passerar hela tiden genom vad vi skulle kunna kalla
deras sjöar och hus, men har inte den blekaste aning om det. (del II, s 390)
Det är själviskhet som alstrar sjukdomar, och jag menar då inte bara själviskhet i det innevarande
livet. Man kan ha gammal karma som ännu inte värkt ut. Denna gamla karma, som har sitt ursprung i
tidigare liv, har ännu inte fått möjlighet att träda fram och utlösa sina energier. Sjukdomar är
gammal dålig karma som värker ut genom den fysiska kroppen. (del II, s 148)
Varje gång man har en mardröm eller en ond dröm är man i kamaloka. Besöket är kort och
temporärt, och vi kallar det en dröm. Föreställ dig att tillbringa åratal i det tillståndet,
kanske århundraden. Om vissa människor visste vad som efter döden väntar dem som vedergällning för
ett ondskefullt jordeliv, för att de gett utlopp för laster och för böjelser som hat, vrede, rädsla
och motvilja, skulle de av ren fruktan och självbevarelsedrift radikalt förändra sitt liv. ... Den
vanliga genomsnittsmänniskan däremot, får en mycket kort och otydlig kamalokisk upplevelse som inte
är särskilt livfull. Den är mer som en obehaglig känsla.
Vänlighet, medkänsla, förlåtelse och ett välvilligt sinne innebär att du skapar dig en kort, färglös och smärtfri kamalokavistelse, kanske t o m en omedveten färd genom kamaloka då du inte ens vet att du är där. (del III, s 226-229)