De gamla mysterierna
Kirby van Mater
Mysterierna florerade under tusentals år över hela den forntida världen. De var
för det mesta hemligt anslutna till de olika ländernas största tempel och föga
kända av befolkningen. Även om deras existens anades av en del människor, var det
endast ett fåtal som fann vägen till de platser där de heliga riterna utspelades -
ibland i tempel eller grottor, ibland under bar himmel som hos bl a druiderna och perserna. I Indien
fanns speciella grottor och som exempel kan nämnas de i Karli, Elephanta och Saptaparna.
Mysterier förekom vid Stonehenge i England, i Carnac i Bretagne och i pyramiderna i Mexico, Peru
och Egypten. Förmodligen hade alla länder sina mysteriecentra, vilka tjänade samma
syfte även om undervisningen varierade i de olika kulturerna.
Dessa mysterier grundade sig naturligtvis på överensstämmelsen mellan människans liv och väsenskärna och väsenskärnan i naturen, vars barn hon är. G de Purucker säger: "Vårt innersta är universums innersta: varje grundbeståndsdel, varje energi, varje förmåga och all kraft som finns i det gränslösa Alltet finns i var och en av oss, i aktiv eller latent form. Alla de store vise har förkunnat samma sanning: ´Människa, känn dig själv´, vilket betyder att gå inåt i tankar och känslor och att i allt högre grad förena sig självmedvetet med gudomen i sitt innersta väsen - den gudom som också är själva hjärtat universum."
Om således människan kan finna sig själv kommer hon att finna universum. Detta är nyckeln till människans evolution och till mysterierna.
De ceremoniella mysterierna framställde skapandet och utvecklandet av kosmiskt såväl som mänskligt liv, samt människans återvändande till gudaskap som en uppstigen kristus. Ty mänskligheten har gett sig ut på en oerhört lång evolutionär pilgrimsfärd. Som andliga väsen fanns vi till då världen såg dagens ljus och "morgonstjärnorna förenades i sång och alla Guds söner jublade av glädje", som Bibeln så vackert uttrycker det. Under de kosmiska cyklernas förlopp har vi utvecklats genom alla naturens riken fram till människan - under ständig inre utveckling och tillväxt. Som mänskliga varelser är det vår bestämmelse att utveckla eller uppväcka vår latenta andliga natur, att i medvetandet bli ett med vår inre gud, vår gnista av universellt varande.
I detta syfte erbjöd mysterierna den renhjärtade och självdisciplinerade människan möjlighet att uppleva den kunskap som hon hittills endast hade studerat teoretiskt, ty renhet och självdisciplin föregick varje steg i mysterierna. Neofyten (lärjungen) måste lära sig att "leva livet" och att bringa sin inre natur i balans. Thomas Taylor säger i sin Eleusinian and Bacchic Mysteries att "till dess själen är renad av filosofi (filosofi betyder här behärskning av livet) är den i högsta grad underkastad dödens lidande genom sin förening med kroppen". Denna intressanta användning av ordet filosofi ger oss en klarare bild av de tidiga initiationerna, där studier i filosofi förekom.
Många av antikens främste var initierade och talade om dessa institutioners höga moral. Att de hyste stor vördnad för mysterierna framgår av att undervisningen aldrig avslöjades. I Grekland t ex ges en del antydningar om de mindre mysterierna, vilka för allmänheten helt enkelt var "Mysterierna". Bakom dessa fanns emellertid de verkliga eller större mysterierna, om vilka ingenting någonsin har sagts eller kommer att sägas öppet. Det är intressant att notera att alla sanna lärare undervisade både exoteriskt och esoteriskt, då de gav en särskild form av undervisning åt allmänheten och utövade sina mysterier i avskildhet.
Mysterierna var indelade i grader. Antalet grader varierade i olika kulturer och skolor. Om vi utgår ifrån att initieringarna var sju till antalet, utgjorde de tre första de mindre mysterierna, innebärande självtukt och rening - vilket grekerna kallade katharsis - och undervisning. Ämnena man undervisade i var bl a planetens historia och den fysiska naturens olika funktioner (vilka ämnen numera inordnas under rubrikerna astronomi, musik, matematik, meteorologi, kemi, geologi, zoologi och biologi) såväl som vissa former av konst inklusive arkitektur. Men denna undervisning, om än betydelsefull, bedrevs endast i förening med träningen och utvecklandet av lärjungens medvetande, hans tillväxt i renhet och hans vilja att lära känna varandets verklighet.
I den fjärde graden inträdde en förändring, ty för att nå vetande måste vi uppleva. Här fick neofyten lära sig hur han skulle befria själen från kroppen och de lägre principerna, och han fick hjälp att förflytta sig till andra sfärer och plan för att lära känna deras beskaffenhet genom att bli dem. Grekerna kallade denna process muesis - initiation - prövningarna i Underjorden. Om neofyten var framgångsrik upplevde han epopteia, visionen av det gudomliga. Epopteia var indelad i tre stadier. För det första teofani - "gudsuppenbarelse" - när mystikern upplevde den gudomliga närvaron. För det andra teopneusti - den gudomliga "inandningen eller inspirationen". Slutligen har vi teopati - "att uthärda en gud" - då neofyten blev den osjälviska kanalen för sin inre gud. På detta stadium absorberas och transmuteras det personliga jaget - alla lägre karaktärsegenskaper försvinner likt ett moln för solen. Då går den initierade in i Tystnaden och blir osynlig, om han inte av medkänsla återvänder som en ljusbringare.
Även om varje land hade sina egna mysterier uppvisade de stora likheter sinsemellan, ty sanningen om människan och kosmos är en. Samtliga handlade om den mystika döden, nedstigandet till Underjorden, återuppståndelsen (vanligen efter tre dagar) och förhärligandet. Detta införlivades i den tidiga kristna kyrkan, liksom ett antal mysterieriter som t ex nattvarden och dopet. Men kunskapen om deras tolkning gick snart förlorad, och endast de yttre formerna återstår i dag. Dessa religiösa ceremonier och ritualer grundar sig på det faktum att döden är identisk med invigningen. Varför är det så? Därför att indragandet av livssträngen i den centrala andliga delen av oss själva sker på likartat sätt under själens pilgrimsfärd efter döden som under den färd som börjar i invigningsrummets krypta, då kroppen lämnas ostörd och själen befrias så att den kan följa sin Ariadnetråd till de inre världarna. Den väsentliga skillnaden är att vid döden gör vi denna färd i huvudsak omedvetna om vad vi genomgår, medan vi under invigningen är fullt medvetna.
Den vars inre natur är ren och klar och vars uppväckta medvetande har nått himmelska höjder kan färdas genom vår jords högre plan, de övriga planeterna och in i solens hjärta. I varje värld lämnar vi kvar de element av oss själva som hör dit. Varje del dras till sitt respektive plan. I mysterierna fick neofyten lära sig att göra detta fullt medvetet. Det mithraiska initiationssystemets olika avdelningar är avslöjande, eftersom de nämner planeterna.
I Contra Celsum säger Origenes - gnostiker, nyplatoniker och kristen kyrkofader: "Celsus påstår liksom Platon att själarnas väg från jorden till himlen och från himlen till jorden går via de sju planeterna. Celsus säger att denna lära är helig bland Mithrasdyrkarna i Persien och förekommer i symbolisk form i guden Mithras mysterier. I dessa mysterier, säger Celsus, hade Mithrasdyrkarna olika symboler för de sju planeterna liksom för de s k fixstjärnornas sfärer och även för den väg som själarna färdades genom dessa åtta sfärer. Följande symbolik tillämpades. Man använde sig av en stege som förmodades nå från jorden till de himmelska regionerna. Denna stege var indelad i sju steg eller avsatser med var sin ingångs- respektive utgångsport, och vid stegens topp fanns en åttonde port vilken utan tvekan ledde till och från stjärnesfärerna."
Om mysterierna är så väsentliga för människans upplysning och så allmänt utbredda, varför känner vi i Västerlandet då endast till de gamla mysterierna? I österländska och även andra kulturer är föreställningen om mysterieskolor inte främmande i dag, även om de verkliga mysterierna med sina invigningar fortfarande är dolda för allmänheten. Redan på 500-talet f Kr hade de västerländska mysteriernas lyskraft börjat försvagas och neofyterna reste i allt större utsträckning österut för att genomgå de högre initiationerna. Det slutgiltiga förfallets början i Västerlandet sammanföll med Alexander den stores invasion av Främre Orienten och Indien på 300-talet f Kr. Vid denna tid började de persiska mysterierna föra en allt mer undanskymd tillvaro och drog sig långsamt tillbaka till mer okända platser i landet. I samband med Caesars invasion av Gallien förstördes druidernas institutioner Alesia och Bibracte, vilka hade samma status som Egyptens och Greklands mysteriecentra, och därmed försvann mysterierna från Gallien. Då druiderna inte hade nedtecknat sin lära, återstod föga mer än vidskepelse och övertro för romarnas del. Den sista timman slog på 500-talet e Kr när Justinianus stängde skolorna i Grekland och medeltiden tog sin början i Europa. Allt detta var naturligtvis en återspegling av de människor som inkarnerade vid denna tid.
Dr J Fort Newton ger följande kommentar i sin inledning till Dudley Wrights The Eleusinian Mysteries and Rites: "En gång var mysteriernas inflytande nära nog universellt, men mot slutet av sin storhetstid degenererade de och urartade, liksom allt mänskligt har en benägenhet att göra, kyrkan själv ej undantagen. Dock var de när de stod på sin höjdpunkt inte bara högtstående och ädla utan upplyftande och förfinande, och att de tjänade ett högt syfte är likaledes uppenbart, annars hade de inte lovordats av antikens mest upplysta män."
Mysterierna existerade på grund av människans inre konstruktion och hennes själs evolution i förhållande till det högsta väsens funktion och evolution, i vilket hon lever och rör sig. För åtskilliga miljoner år sedan, när gudarna tände förnuftets eld i mänskligheten, lades de första grunderna till mysterierna. Även om gudarna slutligen drog sig tillbaka, upphörde aldrig kontakten med mänsklighetens invigde, och när människosläktet hade nedstigit till materians lägsta uttrycksformer under den tidsperiod som föregick vår egen, slöt sig de invigde samman för att skydda mänskligheten och de första skolorna såg dagens ljus. Alltsedan dess har från detta broderskap stora frälsare kommit till mänskligheten med sitt livsförnyande budskap. Mysteriernas ursprungskälla existerar än i dag, och kommer att fortsätta att existera till dess varje människa har passerat genom uppvaknandets port på sin väg tillbaka till sitt andliga hem.