Den andliga viljan
William Q Judge
Alla kan vi i den mån som är individuellt möjlig för oss utveckla den andliga viljan. Man
behöver därvid inte oroligt eller nyfiket söka bevis för att en sådan utveckling uppnås, ty i många
fall är man inte i stånd att med det lägre hjärnförståndet inse att den andliga viljan är aktiv. Den
utvecklas genom sann osjälviskhet, en uppriktig önskan att bli vägledd och hjälpt av det högre jaget,
samt att oberoende av plågsamma eller glädjande följder göra det som det högre jaget har i beredskap
vad gäller disciplin och erfarenhet. Detta innebär bl a att steg för steg dagligen kuva det rent
personliga jaget så mycket som möjligt.
Alltså måste man utöva självdisciplin. Yttre åtgärder, som att t ex äta ett visst slags mat eller hålla sig till olika typer av regler kommer inte att framkalla den andliga viljan. Strävandena måste vara mentala och moraliska. De måste bestå i verkliga attacker på det personliga jaget, vilka kuvar detta jag för att stävja de lägre krafterna och framkalla den högre naturens.
Ett totalt kuvande av detta slag är knappast möjligt att genomföra på vår nuvarande utvecklingsnivå, och inte heller vore det välbetänkt. Det totala kuvandet innebär att inte göra det som det personliga jaget önskar åt sig själv, och skulle för den vanlige sökaren på vår nuvarande utvecklingsnivå leda till förvirring eftersom denne ännu inte har kommit helt underfund med hur man skiljer mellan plikt och personlig önskan. Men betvingandet av det personliga jaget leder steg för steg framåt i den andliga utvecklingen. Att det är en verklig och värdefull sida av ockultismen tänker den vanlige sökaren inte särskilt mycket på, men denna sida är essentiell. Den tvingar det lägre jaget att underkasta sig det högre. Det är lätt att se när metoden skall tillämpas genom att alltid ge akt på om det man står i begrepp att göra är avsett att vara en själv till nytta och glädje, eller om man tänker fullgöra en plikt mot andra. Låt mig ta ett exempel:
Du tycker inte om att bli störd, och du står just i begrepp att slå dig till ro för att läsa en teosofisk eller annan intressant bok. Då får du besök av en tråkmåns som inte är särskilt trevlig att umgås med. För det första vill du inte lägga boken åt sidan, och för det andra tycker du inte om att bli uttråkad. Båda dessa karaktärsdrag är rent egoistiska, och du bör omedelbart bortse från ditt personliga jags reaktion på besöket genom att upphöra med läsningen och ägna din uppmärksamhet åt besökarens behov. Men självfallet skall du göra det med omdöme. Varje dag får du i olika situationer tillfällen att med denna metod kuva ditt personliga jag. Att på så sätt bortse från detta jag är den enda väg som leder till det sanna vita adeptskapet.
Steg för steg, särskilt om du alltid lyssnar till och tar rättelse av samvetets röst, utvecklas då den andliga viljan och blir verksam i dig.