Många av oss sökare har egna erfarenheter av de icke-fysiska fenomen som i våra dagar blivit ganska vanliga. Kanske har vi haft en utanförkroppenupplevelse, sett astrala skepnader eller fått varsel om kommande händelser. De självupplevda fenomenen ser vi som värdefulla bevis eller indikationer på att den fysiska värld vi lever i inte utgör hela verklighe­ten, även om det vetenskap­liga etablissemanget säger motsatsen.

Om vi spontant får upplevelser som överskrider den fysiska verkligheten kan vi betrakta dem som betydelsefulla inblickar i det fördolda, men vi bör inte sträva efter fler upplevelser genom att ägna oss åt psykiska övningar. Det finns ett otal tekniker som sägs ge s k andliga upplevelser, men enligt teosofin är dessa upplevelser inte andliga utan relaterade till astralplanets lägre delar. Att ägna sig åt tekniker som intensifierar kontakten med astralplanet leder inte till något gott. Tvärtom kommer de att utgöra ett stort hinder för vår and­li­ga och intellektuella utveckling. Det är lätt men farligt att låta sig vilseledas av psy­kis­mens ofta mycket il­lusoriska fenomen.

De andliga och astrala krafterna i jordens aura är kontinuerligt verksamma, men det finns speciella tidsskeden i mänsk­lig­hetens utvecklingsförlopp då vi blir receptivare för andliga respektive astrala in­flytanden. För närvarande befinner vi oss i ett sådant skede, och man kan säga att dör­rarna mellan den fysis­ka och de inre världarna så att säga står på glänt. Vad de andliga energierna beträffar är detta bra, ty de sporrar människorna till andlig utveckling. Däremot är de ast­rala inflytandena vanligen av ondo, ty de är ofta vil­seledande och dessutom farliga för både den själsliga och fysiska hälsan.

Med andlig utveckling menas för oss sökare att göra framsteg på etikens, in­tuitionens och de filosofiska insikternas områden. Vi måste aktivt arbeta med att höja den etiska nivån på vårt tänkande, vårt känsloliv, vårt tal och våra handlingar. Vi måste lyssna till vårt samvetes röst och vår intuitions vanligen sva­ga stämma, och vi måste ta del av de filosofiska svar som den esoteriska traditionen ger på de stora livsfrågorna.

Den effektiva vägen till andlig upplysning, illumination, utgörs av en sträv­sam etisk-filosofisk livsvandring i kombination med den typ av meditation (de högre stegen i raja-yoga) som går ut på att hålla t ex en idé i bild­form stadigt i sinnet och låta sitt medvetande inträda i den bilden. Ty vill du helt och fullt för­stå någonting, mås­te du bli detta någonting, åtminstone temporärt. Ditt med­­vetande måste till­fäl­ligt bli ett med, identifiera sig med, det objekt som du vill ut­fors­ka. En ockult hemlighet i samband med sinnet är att detta blir, eller tar for­men av, eller flödar in i, gestalten av det objekt som begrundas eller varseblivs.

Du får inget andligt ljus utifrån. Ditt andliga ljus kommer till dig inifrån dig själv. All and­lig illumination kommer nu och alltid från mästaren i ditt eget in­re. All il­lu­mination kommer in­ifrån. All inspiration kommer inifrån. All tillväxt sker inifrån.

En mästare sade en gång: ” Illumina­tio­nen måste komma inifrån. Till dess kan inget hokus pokus av besvärjel­ser och ri­tu­al, inga metafysiska föreläsning­ar och diskussioner och inga självpå­lag­da disciplinövningar åstadkomma den. Allt sådant är bara me­del för att nå målet, och det vi kan göra är att styra bruket av dem, så att de i en­lighet med vad vi empiriskt har konstaterat genom tids­åldrar av erfarenhet verkligen leder dit. Och de har i tusentals år inte varit hemliga. Fasta, me­dita­tion, renhet i tanke, ord och handling, perioder av tystnad för att låta naturen själv tala till den som söker henne för upplysning, behärsk­ning av de animala drifterna och impulserna, total osjälviskhet vad gäller avsikter, liksom använ­dan­det av vissa rökelser och dofter för fysiologiska än­da­mål är medel som va­rit kända i Västerlandet sedan Platons och Jam­blickos dagar...”

Den andliga utvecklingen försiggår alltså i ens inre. Detta har alla esoteriska skolor värda namnet vetat i alla tider, och deras devis har varit och är fortfarande ”Människa, känn dig själv”.

I avsikt att påskynda sin andliga utveckling söker många en andlig inspiratör, en ”guru” utanför sig själva. Detta är dock meningslöst såvida denne guru inte tillhör en äkta mysterieskola. Men till dessa mysterieskolor finns inga öpp­na kontaktvägar. Mysterierna är till för de få som med sin livsföring och si­na strävanden under en följd av jordeliv har visat sig lämpliga och värdiga att upptas i det brödraskap, vars främsta uppgift är att vägleda mänskligheten i dess andliga utveckling eftersom denna är oundgänglig för att vi skall uppnå fullt människoskap inom den avsatta tiden. När du är redo för invigning i mysterierna vet din blivande guru detta, och du vet det också själv. ”När lärjungen är redo infinner sig läraren”, heter det.

Men ingen lärjunge antages någonsin i en mysterieskola, dvs ställs under en lä­ra­res direkta tillsyn och ledning, förrän han har ”antagits” av sin egen inre gu­d. Du måste allt­så vara mer eller mindre med­ve­­ten om att denne gud faktiskt finns inom dig.

Om du som aktiv sökare faktiskt når så långt att du blir antagen i en äkta mys­terieskola, kommer du att upptäcka att dess tre lägsta grader har att göra med studier i naturens förborgade hemligheter och med en oav­bruten disciplinerad strävan efter andlig och intellektuell till­växt. Under­visningen ges sällan i en argumen­te­ran­de och logisk form, efter­som den formen ap­pellerar till hjärnförståndet. Undervisningen ges som vin­kar och anspel­ning­ar, en metod som allt­så inte går ut på att fylla lärjungens sinne med andra människors tankar, utan avser att tända den andliga elden i lärjungen själv. Den inre guden sätts i verk­sam­het.

Om du med tiden når den fjärde gradens invigning börjar något nytt. Från det ögon­blick­et bör­jar du att bli, att vara, att in­trä­da i, de varelsers och sfärers medve­tande som du når upp till. Därefter finns det inga gränser för dina möjlig­heter att utvecklas till gudaskap.