Hela vår varelse är resultatet av det vi tänkt: dess grundval är lagd av våra tankar, den har byggts upp av våra tankar. Om någon talar eller handlar med en ond tanke, drabbas han av smärta lika säkert som hjulet följer den oxes fot som drar vagnen. …Om någon talar eller handlar med en god tanke, följer lyckan honom likt en skugga som aldrig lämnar honom. (Dhammapada 1:1-2)
Var och en måste bära sin egen börda. …vad man sår får man också skörda. Den som sår i sitt kött skall skörda förgängelse ur köttet, men den som sår i anden skall skörda evigt liv ur anden. Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp. (Galaterbrevet 6:5, 7-9)
Den idé som framställs i de båda ovanstående citaten förkunnas av alla religioner, men uppenbarligen är det få människor som accepterar den. Detta är kanske inte så konstigt eftersom läran om karma är komplicerad och väcker många frågor: Vad menas egentligen med karma, och hur fungerar den? Kan eller bör vi söka undvika "dåliga karmiska situationer"? Varför har karma betecknats som en medkänslans lag?
Till en början skall det sägas att karma verkar på många sätt och på många nivåer. Ordet karma kan härledas ur verbroten kri som betyder "att göra" eller "att handla", varför ordet står för handling, och handling - som är rörelse underhållen av begär - får universana med alla deras invånare att gång på gång framträda i manifestation och driver dem under deras återkommande tillvarocykler.
Hur verkar karma? Den frågan besvarar det forntida Indiens jainistiska skrifter på ett målande sätt. De säger att närhelst en medveten varelse önskar eller avger starka känslor och tankar, öppnar han sig för ett inflöde av "karmisk atomär materia". Denna eteriska substans blandar sig och växelverkar med de karmiska molekylerna i och omkring hans gestalt och alstrar samlingar av eteriska partiklar som antingen omedelbart färgar och fördunklar hans varseblivningar eller, häftande vid hans själs höljen, ligger slumrande som frön tills lämpliga betingelser uppkommer för dem att utvecklas och agera i hans liv.
Tag som exempel den intensiva vrede och fruktan som driver en människa till att mörda. Den attraherar mörkt, tungt och omstörtande karmiskt material som, när det likt en "silkesmaskkokong" omsluter hans själ, grumlar och hindrar flödet av hans mentala, emotionella och fysiska energier så att hans omdöme fördunklas och depraveras. Sådana karmiska avlagringar kan bestå i liv efter liv och betunga vart och ett av dem med handikapp och problem tills mördaren tar itu med att upplösa dem och ersätta dem med andra som är ljusa och harmoniska.
Ljusa och harmoniska avlagringar alstras av vänliga och rättskaffens tankar som, klara och genomskinliga, gagnar både avsändare och mottagare. Därtill förädlar de vår natur så att vårt omdöme blir säkrare och vi inte bara kan se vad som är sant utan också uttrycka oss själva insiktsfullt och vackert.
Karmiska avlagringar av det här slaget består efter döden och utgör karmiska energier under kommande inkarnationer. På det sättet ärver vi oss själva, ty vid varje ny födelse är vi totalsumman av de fysiska, psykiska och andliga element som vi förvärvat i det förflutna. Sålunda verkar karma samtidigt på alla nivåerna i vår varelse.
Har vi inte alla känt oss upphöjda när vi tänkt på något andligt eller gjort något osjälviskt och vänligt? Även om vi vet mycket lite om vår andliga natur och dess aktiviteter, antar vi att det är influenser från denna som får oss att känna välbehag. De traditionella helarna har alltid känt till detta förhållande, och numera är det allt fler läkare som ordinerar kärlek och meditation vid en del själsliga och kroppsliga sjukdomar.
De karmiska växelverkningarna i hela vår varelse är mest påtagliga på den psykomentala nivå där vårt medvetande är koncentrerat. Därifrån genererar vi oupphörligt karmisk energi-substans som flödar ut till och påverkar alla delar av vår (och andras) konstitution.
Om vi funderar över de karmiska växelverkningarna mellan våra egna och andras kroppsliga, själsliga och andliga komponenter, börjar vi förstå att vi inte är en samling från varandra avskilda varelser. Vi förstår att vi är en etthet som arbetar och lider tillsammans på samma sätt som medlemmarna i en familj eller en nation gynnas eller missgynnas av den karma som alstrats av de enskilda individerna. Som H P Blavatskys lärare sade:
Tänk inte alltid bara på dig själv, glömmande att det finns andra. Ty du har ingen egen karma. Vars och ens egen karma är allas karma. (Echoes of the Orient 1:482)
En enda vänlig tanke kan faktiskt öppna vår varelse för välsignelsebringande ting som kan sprida sig och bli till gagn för tusenden. Omvänt kan en enda ovänlig tanke dra till sig ett virus som inte bara förgiftar vår egen varelse utan sprids till andra som är karmiskt mottagliga. En tanke kan också - genom att påverka deras handlande - gång på gång föra hundratals personer tillbaka till de karmiska örtagårdar där de sådde sina frön. Och de kan inte komma undan. Förr eller senare - när betingelserna är lämpliga - kommer utsända energier tillbaka igen. Deras upphovsmän kan kanske få vänta i flera liv innan sådana betingelser inställer sig som ger dem möjlighet att då klara upp sina oavslutade affärer.
En del människor tror att karma administreras av något slags gud som belönar de goda och straffar de onda, men i verkligheten är det så att varje individ alstrar sin egen karma. Vi är vår karma. Vi belönar och straffar oss själva. Varje tilldragelse och situation vi befinner oss i är resultat av orsaker som vi alstrat i det förflutna. Vi kan dagligen se hur kärleksfulla tankar och handlingar gör oss friska och lyckliga, medan lågsinnade och själviska tankar och handlingar äcklar och betrycker oss och vår omgivning, och vänder omgivningen mot oss i vrede och ängslan. H P Blavatsky uttrycker detta med bl a följande ord:
Men i sanning, det gives ej en händelse i vårt liv, ej en olycka eller motgång, som ej skulle kunna spåras tillbaka till våra egna handlingar i detta eller ett föregående liv. Om någon bryter harmonins lagar…får man vara beredd på att sjunka ned i det kaos man själv framkallat. … Karma-Nemesis är helt enkelt en andlig kraftverkan av orsaker, som framkallats, och makter, som satts i rörelse av våra egna handlingar. (Den Hemliga Läran I, s 678)
Även om vi ofta tror det, är karma vare sig god eller ond. Enligt William Q Judge är
god karma den handling och tanke som behagar det högre jaget. Därför kan sorg, smärta och fostran vara god karma. Ond karma är den handling och tanke som misshagar det högre jaget. Därför kan alla egennyttiga handlingar, hur fina och dygdiga de än må synas utåt, vara ond karma eftersom det högre jaget inte vill veta av sådana handlingar. (Echoes of the Orient 2:335)
Med andra ord är god karma sådant som ger oss tillfällen att utveckla de av våra väsenskaraktäristika som hjälper oss att upplösa eller harmonisera de negativa energier vi sände ut i det förflutna. I det syftet sade de gamla grekerna: "Välkomna den främling som knackar på din dörr. Han kan vara en förklädd gud." Med andra ord: Vad som än kommer, välkomna det som ett tillfälle och gör ditt bästa.
Här är det som den fria viljan kommer in. Eftersom varje varelse besitter ett visst mått av fri vilja och vi redan har gjort allehanda erfarenheter, kan vi välja mellan att antingen slå tillbaka på den som bråkar med oss eller försöka förstå honom och hjälpa honom. Och vi kan välja i vetskap om att vårt val antingen lägger ytterligare sten på den börda som både vi och han bär på, eller befriar oss båda från vidare förvecklingar.
Betyder detta att vi skall låta bråkstaken ostraffad gå sin väg? Är det inte vår plikt att se till att rättvisa skipas och att vi och andra får skydd mot honom? Frågor som dessa tål att fundera på, och vi bör då beakta att vår och hans karma - även om de är åtskilda - blandas när vi växelverkar med varandra, särskilt om känslor är inblandade och vi fördömer eller skadar varandra. Om vi däremot väljer att agera med lugn opartiskhet, kommer vi inte bara att balansera vågskålen utan också vara till nytta för varandra i långa tider framöver.
Detta ger upphov till frågan om det är klokt att avstå från en möjlighet som kanske tagit flera liv att växa fram. Ännu en gång kan ord från de vise hjälpa oss att finna svaret: "Ingen människas börda är så stor att hon inte förmår bära den". "Ju starkare en människa är, desto större hennes prövningar". "Allt som kommer medför chansen till utveckling". De dagar som förefaller höljda i mörker är otvivelaktigt skeden, i vilka vår själ - om vi inte bekymrar oss - kan träda fram stärkt och visare.
Vi skall också tänka på att ingenting som inte tillhör oss kan nå oss. Ingen blir skadad i en flygplanskrasch, en brand eller under ett jordskalv om det inte är vederbörandes karma. Inställningen att möta framtiden utan fruktan presenteras i Bhagavad-Gita (2:a kapitlet) med Krishnas råd till Arjuna när Arjuna, stående på slagfältet, vägrar att strida av fruktan för att döda sina släktingar och vänner. Krishna säger honom då att ingenting kan uppnås genom overksamhet, och att vägen till framgång alltid är att fullgöra sin plikt utan sinnesrörelse och med hjärtat fyllt av hängivenhet för det Högsta. En människa med det synsättet bryr sig inte om resultaten av sina gärningar och är oberörd av tankar på njutning och smärta, vinst och förlust, seger och nederlag i vetskapen om att karma kommer att skipa rättvisa i varje situation. En sådan människa, säger jainisterna, drar till sig den ljusa karmiska substans som blir till välsignelse för alla och envar.
Liknande synsätt framförs av Bo Lozoff, vars böcker har varit till hjälp för fångar runt om i världen. I böckerna säger han att en fängelsedom inte enbart behöver vara ett resultat av det brott fången begått, utan att den i grund och botten är hans karmiska tillfälle att betala gamla skulder, att komma närmare sanningen och finna sitt rätta jag. Lozoff påpekar vidare att eftersom fängelselivet är strängt, negativt och svårt, så erbjuder det möjligheter att på kort tid avarbeta gammal karma som det annars skulle ha tagit livstider att bli av med. För Lozoff är karma en kombination av "skulder och möjligheter", där "skulder" är det vi är skyldiga andra och "möjligheter" de situationer i vilka vi kan lösa konflikter och gå vidare. I ljuset av den definitionen ser vi hur rättvis och barmhärtig karma är. Vad kan vara mer barmhärtigt än att man får chans att rätta till gamla försyndelser och därigenom växa till sig. Detta synsätt är särskilt viktigt med tanke på att vi reinkarnerar. Varje gång vi föds in på jorden anländer vi med det bagage vi packat åt oss i det förflutna - dock utan att minnas vad bagaget utgörs av och vad vi betalat för det. Därför kan vi möta det nya livet med höga förväntningar och anstränga oss för att vända ont till gott och misslyckanden till framgångar.
En annan barmhärtig aspekt av karma är att den ofta låter våra önskningar gå i uppfyllelse. Skulle vi t ex önska att bli älskade, kan vi hamna i situationer där kärlek behövs. Genom att ge, får vi. Skulle vi önska bli en bra sångare eller målare eller bli rättskaffens, vänlig och tålmodig, kommer situationer att uppkomma i vilka vi kan bli det vi önskar. Men i de situationerna kommer vi att att prövas. Av det skälet betraktar buddhisterna motgångar som välsignelser och en födelse i fattigdom som önskvärd om den medför tillfällen att hjälpa andra. Sådana situationer är de "skulder och möjligheter" Lozoff syftar på, situationer som inte kommer som straff utan som fostrande förmåner. Fostran innebär att ta fram de skatter vi samlat i våra själar. Dessa skatter är den goda eller andliga karma som vi kan utnyttja för att förändra vårt liv och lyckliggöra alla dem som vi omfattar med vår kärlek.