Det styrande subjektet
Jan Brick
Det finns ett helt diktverk om de strider,
som i tidernas första barndom utkämpades
mellan de gryende planeterna
före världsalltets slutliga utdanande
(H P Blavatsky)
Då jag reflekterar över mig själv slår det mig att jag faktiskt inte har en aning om varifrån vissa av mina tankar kommer. Det är problematiskt eftersom tankarna delvis ligger till grund för att jag agerar på ett visst sätt och kan kalla mig för ett handlande subjekt. Men för att jag även skall kunna kalla mig för ett styrande subjekt, krävs det att jag reflekterat över alternativa tankar, gjort ett val och med vilja och intention fått min kropp att manifestera de valda tankarna. För skulle jag låta första bästa tanke styra mitt handlande skulle jag visserligen kunna betraktas som en impulsiv människa, men det skulle vara ytterst tveksamt om jag skulle kunna betraktas som någon som styr sitt handlande. Men är det inte också tveksamt om ens en reflekterande människa verkligen kan betraktas som någon som styr sitt handlande, dvs bestämmer sitt agerande efter att ha ställt upp ett antal handlingsalternativ och därefter med vilja och intention verkställer de utvalda tankarna? För problemet med de första tankarnas uppkomst och härkomst kvarstår. Den reflekterande människan bearbetar tankegods som uppkommit tillsynes helt mystikt från det vi skulle kunna kalla för det undermedvetna. Det är ett reflekterande i efterhand över ett material som subjektet självt uppenbarligen inte valt medvetet.
Någon kan svara att människor i allmänhet uppvisar regelbundna handlingsmönster, vilka ingår som komponenter i det man kallar karaktär eller personlighet. En del människor flyr t ex vid fara, andra står kvar och möter faran. Men det är inte sådana karaktärsbundna handlingar jag har i åtanke, utan mer otypiska handlingar och tankeimpulser, som när man får en idé, en lösning på ett problem, en plötslig impuls att byta arbete eller ger sig ut på en längre, oplanerad resa, eller gör något som strider mot ens karaktär. En handling som kan avgöra det fortsatta livsödet.
För att exemplifiera kan vi använda kända historiska skeenden. De är bra som exempel eftersom de är tydliga och dokumenterade. Mer än en gång har jag förundrats över avgörande historiska händelser, som när en fältherre eller politisk ledare fattat ett beslut som senare visar sig ha haft avgörande betydelse för hela nationen. Se på det närliggande exemplet när järnridån i Europa föll. Regimer med miljoner soldater, kärnvapen, tiotusentals hemliga agenter, stridsvagnar och flygplan, partiapparater med miljoner medlemmar, föll som ett korthus på några veckor. Utan strid. Helt ofattbart och ett givet tillfälle att fråga sig om människan verkligen är herre i sitt eget hus. Varifrån kom impulserna som handlingsförlamade de till synes handlingskraftiga och mäktiga ledarna i Öst? Varifrån kom impulserna som fick tusentals tidigare nedtryckta och hunsade människor att gå ut på gatorna och utmana en till synes oövervinnelig maktapparat?
De gamla grekerna hade sina förklaringar till sådana handlingar. Läser man deras litteratur står det klart att de mycket väl visste att människorna inte var styrande subjekt i historien. Det var gudarna. Ödet var redan bestämt och det var gudarna som låg bakom människors beslut och handlingar så att ödet kunde uppfyllas. Det som vissa skulle kalla karma.
Både tron på gudar och karmaläran har en gemensam idé, nämligen att det finns planer för människors, nationers och rasers liv, planer som ligger bortom den enskilda människans styrning. På samma sätt som det i det lilla ekollonet finns en plan till den blivande eken och i spermien och ägget en plan till människokroppens uppbyggnad, skulle det finnas en plan för människornas, nationernas och rasernas öden. Det skulle alltså vara bestämt enligt någon okänd plan att det kapitalistiska och demokratiska systemet skall styra världens öde ytterligare en tid, och därför drabbades beslutsfattarna i Östeuropa av rädsla och tvekan, och därför blev deras handlingskraft passiviserad.
För att fortsätta tankegången sätter jag upp en hypotes som säger att en del livsavgörande eller ödesbestämmande impulser mottages av människor därför att en plan skall gå i uppfyllelse. Och vidare att det inte bara är varelser med biologiska kroppar som följer en plan, utan också mer abstrakta individer som stammar, nationer, civilisationer och kulturer, ja t o m hela mänskligheten skulle kunna följa en plan. I så fall får vi ett förhållande där det finns planer på olika nivåer: mänskliga individers, nationers och mänsklighetens. Och dessa olika planer kommer ibland i konflikt med varandra.
Som exempel kan vi ta Hannibal när han besegrat romarna vid Cannae. Historiker har debatterat huruvida han borde ha marscherat mot Rom eller inte, för att försöka inta staden och på så sätt vinna kriget. Men han gjorde det inte och i efterhand kan det te sig som att han försatte sitt och karthagernas tillfälle. Vad som verkligen skedde i Hannibals sinne kan vi inte veta, men vi skulle här kunna ha en konflikt mellan den individuella människan Hannibals vilja å ena sidan, och å andra sidan nationsintressen. I vår materiella och sekulariserade kultur finns det inte utrymme för övermänsklig styrning, men under antiken skulle man sagt att det var gudarnas strider som avgjorde till romarnas fördel. Roms Jupiter var starkare än karthagernas Baal. Och en esoteriker skulle kanske säga att det var hierarker, dhyan-chohaner eller andra karmiska agenter som var styrande subjekt bakom konflikten.
I fallet med Hannibal har vi åtminstone tre eller fyra möjliga källor till hans impulser: Hannibal själv, företrädarna för romarnas plan och företrädarna för karthagernas plan. Men det skulle också kunna finnas en plan för hela mänskligheten. I en sådan kanske det inte alls finns något företräde för vare sig romare eller karthager . Denna nationsövergripande plan har som intresse att utveckla mänskligheten i dess helhet och bryr sig inte om ifall romare eller karthager dominerar medelhavsområdet . De är bara verktyg för att utveckla den mänskliga civilisationen fysiskt, intellektuellt och andligt. Inte bryr sig eken om vilket ekollon som slår rot eller människan vilken spermie som befruktar ägget. Men vad vet vi, kanske överguden själv har favoriter!