Existerar teosofins mästare?
År 1883 publicerades ett föredrag som Alfred P Sinnett hållit för en privat krets av sökare. Några av de uppgifter och synsätt han då framförde återges nedan:
Det erkänns i vida kretsar att de teosofiska lärorna är intressanta och följdriktiga, men varje ny sökare måste ändå bilda sig en uppfattning om lärornas trovärdighet. ”Hur vet man att det verkligen finns sådana personer som mästarna?” För en del sökare tycks förekomsten av dem vara sannolik, medan andra kräver att deras existens först måste fastställas med klara och entydiga bevis innan det är meningsfullt att ägna uppmärksamhet åt de läror de framför. Jag vill därför peka på två slag av i mitt tycke tungt vägande indikationer på mästarnas existens: (1) den i Indien allmänt utbredda uppfattningen att personer som dessa mästare, eller adepter som de också kallas, existerar, och (2) de förbindelser som Teosofiska Samfundets ledare sägs ha med några av dem.
Vad det första slagets indikationer beträffar är det ingen överdrift att säga
att all helig litteratur i Indien vilar på tron att adepterna finns, och en i såväl tid som rum så
utbredd tro kan knappast ha uppkommit utan skälig grund. Därtill kommer de många vittnesbörd som
föreligger om märkliga ockulta fenomen, vilka utförts av indiska yogier och fakirer. Dessa yogier
och fakirer visar med sina färdigheter att levande människor kan förvärva krafter och förmågor som
anses vara övermänskliga.
Vad beträffar det andra slagets indikationer pekar jag på att det inte bara är madame Blavatsky och överste Olcott som har sett adepter i deras fysiska eller astrala kroppar och talat med dem. Många andra personer har också gjort det. En av dem är Damodar. Han har vid Teosofiska Samfundets huvudkvarter sett några av adepterna och fått åtskilliga besök av dem i deras astrala kroppar. En annan är Bhavani Rao, som en gång besökte mig i Allahabad och då visade att han kunde agera som kommunikationslänk mellan Koot Homi och den yttre världen. Ty under besöket var han i stånd att sända ett brev från mig till mästaren, få tillbaka dennes svar, sända ännu ett brev från mig och få svar även på detta.
Adepterna har visat att de själsligen kan lämna sina fysiska kroppar och framträda på avlägsna platser. Därmed har de bl a visat att den mänskliga själen är oberoende av hjärnans materia och nervcentra, och det är då inte förvånande att de kan göra observationer av naturprocesserna som når långt bortom de fysiska iakttagelsernas räckvidd. De säger att de under utanförkroppentillståndet inte bara kan varsebli tilldragelser på vår egen utan också på några andra av solsystemets planeter.
Adepterna är mycket återhållsamma ifråga om att meddela kunskaper som skulle kunna föra det man kallar magiska krafter inom räckhåll för personer, vilka inte är moraliskt kvalificerade att bruka dem. Men samma återhållsamhet finner vi inte när det gäller kunskaperna om människans andliga utveckling och de större evolutionsprocesserna. Adepterna har offentliggjort sin säkra teoretiska vetskap. Den har utgetts i spridda fragment för att insikt i densamma bara skall kunna nås genom att sökaren med egen möda ställer samman fragmenten.
Vill vi förstå de teosofiska lärorna måste vi avstå från vårt vanliga krav på bevis för varje utsaga i dem. Vi måste tro att adepter verkligen existerar och att de har stora insikter i naturskeenden som inte är iakttagbara för de fysiska sinnena.