Jordens ålder
Herbert Edlund
Enligt den rådande naturvetenskapliga uppfattningen är jorden ca 4,5 miljarder år gammal.
Beräkningen vilar bl a på vissa tunga grundämnens halveringstider. Med halveringstid menas den tid
det tar för att hälften av ett ämne genom radioaktiv strålning spontant skall sönderfalla till ett
lättare ämne (uran till bly, kalium till argon osv ). Genom att i en bergart mäta förhållandet
mellan t ex uran och bly beräknar man utifrån uranets halveringstid bergartens ålder.
Detta sätt att räkna sker dock på basis av antaganden. Man vet ju inte hur mycket uran respektive bly som fanns med redan från början när bergarten bildades, och man vet inte heller om radioaktiviteten pågått oavbrutet sedan dess och hela tiden med jämn hastighet. Dessutom antas det jordiska året alltid ha haft sin nuvarande längd.
De teosofiska uppgifterna om jordens ålder grundar sig inte som naturvetenskapens på mätningar i den fysiska naturen. Jorden betraktas i stället som en levande varelse vars födelse, livstid och död styrs av kosmiskt fastlagda tidscykler. Teosofins uppfattning om jordens livstid stämmer i stort sett överens med hinduismens, och den senares siffror är offentliggjorda. Enligt dessa uppgår jordens livstid till 4.320.000.000 jordiska år och kan indelas i:
14 manvantaraer på vardera 306.720.000 år, som inramas av 15 sandhier (gryningar eller skymningar) på
vardera 1.728.000 år.
Varje manvantara på 306.720.000 år består av 71 maha-yugaer på vardera 4.320.000 år.
Varje maha-yuga på 4.320.000 år består av en krita-yuga på 1.728.000 år, en treta-yuga på 1.296.000
år, en dvapara-yuga på 864.000 år och en kali-yuga på 432.000 år.
Jorden befinner sig i den 7:e manvantarans 28:e maha-yugas kali-yuga . Denna kali-yuga inleddes 3102
år före vår tideräknings början, och jorden har alltså nu levt följande antal år av sitt liv:
6 manvantaraer á 306.720.000 = 1.840.320.000 år
7 sandhier á 1.728.000 = 12.096.000 år
27 maha-yugaer á 4.320.000 = 116.640.000 år
1 krita-yuga = 1.728.000 år
1 treta-yuga = 1.296.000 år
1 dvapara-yuga = 864.000 år
samt av den pågående kali-yugan, drygt = 5.000 år
1.972.949.000 år
I enlighet med detta sätt att räkna har jorden snart levt hälften av sitt liv. När hela
livstiden är ute dör jorden och får vila sig lika länge som den levt, för att därefter
återförkroppsliga sig till ett nytt liv på sin plats i solsystemet. Det skall dock sägas att det
grundläggande talet för den hinduiska beräkningen, 4320, är approximativt, även om det ligger mycket
nära teosofins. De exakta siffrorna kommer enligt H P Blavatsky aldrig att offentliggöras, ty de
hänför sig till initiationernas mysterier och hemligheterna med talvärdenas ockulta inflytanden.
Teosofin indelar jordens liv i två hälfter, varvid den första hälften kan kallas ”nedstigandet i materian” och den andra ”uppstigandet ur materian”. Under nedstigandeprocessen blev jordens materia allt mindre eterisk och alltmer fysisk, dvs sådan vi nu känner den. Genom sammanslagning av lättare grundämnen till tyngre kondenserades jorden till allt större fasthet. Detta är motsatsen till materians sönderfall genom radioaktiv strålning. Radioaktiviteten kom med i bilden när nedstigandet i materian fullbordats för ca 4 miljoner år sedan och uppstigandet påbörjades. Resten av jordens liv är en uppstigandeprocess under vilken materian genom bl a radioaktivitet gradvis blir alltmer eterisk och återgår till sitt ursprungstillstånd. De tyngsta grundämnenas sönderfall till lättare pågår ju redan, och med tiden kommer även de lättare att sönderfalla