Några utsagor om månen

Andrew Rooke

Hur skulle det vara om månen inte fanns? Enligt astrofysikern Neil F Comins skulle vår dag bara vara åtta timmar lång på grund av jordens då ökade rotationshastighet. Denna snabba rotation skulle utsätta oss för orkanstarka vindar, och frånvaron av ett kraftigt tidvatten skulle ge oss en mycket annorlunda havs­biologi än den vi nu har. Men om vi är så beroende av månen för vår fysis­ka miljö, är vår dynamiska relation till månen då inte ännu betydelsefullare på livets inre nivåer?

     Teosofin bekräftar att detta verkligen är fallet. G de Purucker säger i Fountain-Source of Occultism (s 345) att relationen mellan jorden och månen är så intim, så långtgående, att den påverkar varenda atom i hela jordklotet, liksom i jordkedjans och månkedjans alla övriga glober.

     I teosofin kallas månen och jorden för ”förälder och barn” eftersom månen är en av vår planets manifestationer i dennas närmast föregående liv i världsrum­met . Nu är månen en död värld, ett planetärt lik, en spöklig ”kamarupa ”, som kretsar runt sitt barn jorden och en gång i månaden transfererar energier och vå­gor av liv (inklusive mänskligt) till denna. Enligt teosofin har de fysiska kvar­levorna efter den planet jorden en gång var för länge sedan upplösts till kos­miskt stoft. Det vi på nätterna ser som månen är de astrala återstoderna av jordens föregående organism, vilka vi ser som en fysisk kropp eftersom vi nu lever på ett högre kosmiskt underplan än vi gjorde när vi levde på månkedjans glober.

     Även om det kan finnas vatten i form av is i isolerade fickor vid månens po­ler är månen en öde miljö för människan, en i sanning död värld. Månen har ingen atmosfär och inget globalt magnetiskt fält, och i motsats till jorden är dess inre inte längre aktivt. Större delen av dess yta är täckt av en blandning av fint stoft och sönderfallna klippstycken - ett resultat av det kontinuerliga regn av meteorer och meteoriter som den utan ett atmosfäriskt skydd utsatts för under miljarder år.

     Vi bevittnar månens stora inflytande på det fysiska jordklotet bl a som havens regelbundna tidvatten, dagjämningspunkternas precession och överföring­en av jordisk rotationsenergi till månen som får jorden att varje århundrade sakta in med 1,5 millisekunder medan månen ökar sin rotation och varje år avlägsnar sig 3,8 cm från jorden.

     Om de såväl livgivande som dödliga inflytanden som månen har på jorden och dess invånare säger G de Purucker i Fountain-Source of Occultism (s 341): ”Som givare av både fysiskt och astralt liv vidarebefordrar månen också de lägre materiella och psykiska vitala energierna. Men den är dessutom full av dödens energier. Den är en kropp i upplösning. Varje atom som lämnar den rusar till jorden, fylld av måninflytande . Detta inflytande är skadligt och dödsbringande. … Månvitaliteten inte bara stimulerar de grövre formerna av vår fy­siska tillvaro, utan kan också förorsaka förfall och sjukdom i andra delar av den mänskliga konstitutionen.”

htm"