Objektiva-subjektiva rummet
Jan Brick
Motsatsen objekt-subjekt har flera syftningar. Den jag går in på nu är den som syftar på objektiv-subjektiv verklighet. Vi skiljer t ex mellan vad som är objektivt respektive subjektivt sant, beroende på om sanningen eller påståendet kan verifieras av andra människor eller inte. Därvid har det som är subjektivt lägre status. Det subjektiva är bara en åsikt, medan det objektiva är något som helst är vetenskapligt belagt. Den här synen på objektivt-subjektivt utgår från att verkligheten på något vis är indelad i dessa motsatser, bl a att det finns en skillnad mellan ett objektivt rum där vi kan ha gemensamma upplevelser och ett subjektivt med enbart privata upplevelser. Skillnaden syns mycket tydligt när vi betraktar naturvetenskapens och psykologins sinsemellan olika synsätt i frågan. Skillnaden är naturlig eftersom det subjektiva rummet inte kan vetenskapligt undersökas utifrån de förutsättningar vetenskapen för närvarande arbetar under.
Men denna i det närmaste absoluta skillnad mellan objektivt och subjektivt är skenbar och i själva verket relativ. Anledningen till att vi gör åtskillnaden beror på vår ganska outvecklade varseblivningsapparat, vilken i sin tur leder till en relativt låg medvetenhetsnivå.
Som exempel kan vi ta den teosofiska uppfattningen att devachan är ett medvetandetillstånd, där det reinkarnerande egot får realisera sina under det fysiska jordelivet noblaste ambitionerna i ett subjektivt rum. Många tror att egot i devachan aldrig delar sina upplevelser med andra egon , utan är ensamt i en subjektiv verklighet. Något som alltså är högst dubiöst och sanningsmässigt begränsat.
För att bättre förstå situationen kan vi jämföra med två andra förment subjektiva rum, nämligen vårt tankerum och vår drömvärld. Med "tankerum" åsyftar jag vår vardagliga föreställning att vi inte delar vårt tankerum med andra, dvs att vi inte kan läsa andras tankar och att andra inte kan läsa våra. Den mänsklighet som lever just nu har normalt inte telepatisk förmåga, det är riktigt, men det finns telepatisk förmåga hos ett fåtal människor, en förmåga som kommer att bli det normala under kommande mer avancerade utvecklingsperioder. Att vi för tillfället upplever det som att våra tankar är privata, inneslutna i ett subjektivt rum, betyder inteatt det faktiskt finns ett mentalt subjektivt rum som är avskilt från det mentala objektiva rummet. Lika lite som att vi i vår privata fysiska boning är avskiljda från omgivningen i övrigt. Vårt hus eller vår lägenhet avskiljs visserligen från omgivningen i övrigt av några väggar, men detta innebär inte att vår boning inte är en del av den allmänna miljön. Vår avskildhet i hemmets vrå kan ses som en sorts illusion, och i värsta fall som ett exempel på avskildhetens irrlära.
Analogt ses ofta drömmandet som något subjektivt, utspelande sig i egots privata drömvärld. Ja, vi upplever drömvärlden som en sådan, men är den i realiteten en från omgivningen separat del? I dagvakentillståndet upplever vi drömmandet som något subjektivt, men förekomsten av gemensamma drömmar pekar på att andra människor (levande och döda) kan deltaga i vårt drömmande.
Motsatsen objektivt-subjektivt rum är sålunda som alla andra motsatser illusorisk. Motsatsen betecknar egentligen en i princip graderad kontrast mellan olika medvetandenivåer , vilken är avhängig av vilka sinnesorgan vi utvecklat och i vilken grad de är utvecklade. Den subjektivt upplevda avskildheten är sannolikt förstärkt av den hårda individualisering som för närvarande råder under kali-yugan.