Om det mänskliga språkets utveckling
G de Purucker
Den sjätte och den sjunde rotrasen kommer att använda språk av olika slag, liksom den nuvarande femte gör det, men den konstanta tendensen är att de olika språken kommer att alltmer likna varandra. I den sjunde runden på denna vår glob kommer det bara att finnas ett språk, och det språket kommer att vara nästan ljudlöst. Tankar kommer att befordras längs de eteriska strömmarna, något som är vida mer än vanlig telepati. De levande varelserna kommer vid den tiden att veta vad som försiggår i deras omgivning och i deras medvarelsers sinnen. Vi sjönk ganska djupt när vi lade oss till med talspråk. Språk är ingenting att vara stolt över. Språket är ett bristfälligt instrument för tankeverksamheten. Alla vet vi hur otillräckliga orden är för att förmedla tankar.
Under den första rotrasen behövde vi inte något språk. Vi hade det inte därför att vi inte behövde det. Vi hade inte stigit tillräckligt långt ned i materian. Vi hade inte förlorat våra inre förmögenheter i så stor utsträckning att vi behövde lägga oss till med den klena ersättning för stum kommunikation som talförmågan utgör. Den första rotrasens människor befann sig i ett tillstånd som i många avseenden kan jämföras med ett nyfött barns. Ett nyfött barn talar inte. Det uttrycker sig med enkla ljud. I mentalt avseende befann sig den första rotrasens människor i förvirring, i ett drömlikt tillstånd. Vi talade inte. Vi hade ingenting att tala om.
Den andra rotrasens människor började ge mer eller mindre artikulerade toner, skrik, grymtningar, jämmer etc ifrån sig. Dessa olika ljud kom efterhand att betyda någonting. En del ljud kom att betyda fara, andra uttryckte glädje osv. I viss utsträckning gäller detta i våra dagar fortfarande för det nyfödda barnet. Innan barnet lärt sig tala förstår föräldrarna barnets försök att göra sig förstått med ljud av olika slag.
Under den tredje rotrasens första del blev ljuden allt bättre formulerade och systematiserade, och på så sätt tog det verkliga språket sin början. Det tidiga språket under den tredje rotrasen var onomatopoetiskt, dvs ljudhärmande, som när man t ex säger vovve eller plask.
Under den fjärde rotrasen utvecklades böjningsspråket - en rent mental skapelse. Men den tid kommer då vi kan klara oss utan språk. Redan idag börjar vi göra oss förstådda med hjälp av gester, handrörelser, blinkningar etc. Detta är ljudlös intelligent kommunikation, och den ljudlösa kommunikationen kommer att utvecklas under kommande tidsåldrar.