Om kunskapsförmedling
Herbert Edlund
Kunskap kommer i visioner, först i drömmar och sedan i bilder som presenteras för det inre ögat under meditation. På så sätt har jag blivit undervisad om hela evolutionssystemet, tillvarons lagar och allt annat som jag känner till - livets och dödens mysterier och karmas verkningar. Inte ett ord sades mig på vanligt sätt om allt detta, utom möjligtvis som bekräftelse på det jag fått veta. Ingenting gavs mig heller skriftligt. Den kunskap som erhålls på detta sätt är så klar och övertygande, och sitter så outplånligt intryckt i själen, att alla andra informationskällor och undervisningsmetoder hamnar helt i skuggan. (H P Blavatsky)
En som fick undervisning på detta sätt var Julia Keightley (Jasper Niemand). I följande utdrag ur ett brev som hon skrev till Constance Wachtmeister berättar hon hur det gick till:
"Eftersom jag bor hundratals mil från England mötte jag aldrig madame Blavatsky personligen. Det är nu sju år sedan jag för första gången hörde talas om henne och teosofin. Men jag förstod snart att hon inte var den hon syntes vara. De bevis jag hade gjorde att jag bad HPB om undervisning, och det faktum att jag trodde och litade på henne fick henne att tillmötesgå min begäran. Tilltron till en person etablerar i vår aura och våra inre kroppar magnetiska och attraherande förhållanden som är helt olika dem som uppkommer genom tvivel och kritik. Min aura och inre kropp stimulerades, och den auriska stimulansen kändes t o m av personer som inte hade kunskap om mina tankar och teosofiska intressen.
Situationen var alltså den att jag bodde långt från HPB och inte mötte henne förrän efter hennes död. Jag hade inte någon parapsykisk förmåga, ville inte förvärva några paranormala krafter och idkade inte några meditations- eller koncentrationsövningar. Däremot koncentrerade jag mig på det jag hade för handen, och teosofin var alltid närvarande i mitt liv. Jag var inte vegetarian och hade inte avlagt några asketiska löften. Jag hade aldrig haft några "psykiska" eller klärvoajanta upplevelser. Jag levde ett helt annat liv tills teosofin vidgade mitt sinne och drev mig till att nitiskt studera den och arbeta för dess utbredning i förhoppningen att därmed hjälpa dem, vars sinnen förmörkas av att de känner sig ensamma och hjälplösa i en värld där slumpen tycks råda.
När HPB accepterade mig som lärjunge uppställdes inga regler och inga planer formulerades. Jag fortsatte mitt vanliga dagliga liv, men när jag på nätterna fallit i djup sömn levde jag ett annat. Då jag vaknade på morgnarna kom jag helt klart ihåg att jag varit hos HPB. Jag hade mottagits i rum vilka jag kunde beskriva för dem som bodde tillsammans med henne. Jag kom t o m ihåg mattans slitna ställen och hål. Första gången detta hände bekräftade HPB att jag var hennes lärjunge. Sedan mottog hon mig på olika sätt, och visade mig bilder som likt ett panorama gled förbi på rummets väggar.
De flesta av dessa bilder kan jag inte beskriva eftersom de visar rörelsesätt, vibrationssätt, hur en värld emanerar ur en kärna, hur ande formar materia, att rörelse var medvetande. Allt detta inpräntades i min hjärna som bilder av sanningen. Där fanns sådant som beskrivs i Den Hemliga Läran, liksom läror som ännu inte getts ut i tryck. Mycket annat gavs mig också, bl a information om kommande händelser och ännu inte kända uppgifter om personer eller Teosofiska Samfundet. Vid andra, mer sällsynta, tillfällen kunde jag vakna och se HPB stå vid fotändan av min säng, och hon meddelade sig med mig medelst tecken. Månen kunde lysa in i rummet, där makalösa levande bilder gled förbi på väggen. Allt detta var helt objektivt för mig. Jag var klarvaken och hörde alla de naturljud som hör natten till.
Jag har bara ett halvt dussin brev från henne, och de innehåller ingen undervisning utan handlar om yttre samfundsangelägenheter. På natten kunde hon be mig ge råd åt vissa personer, vilket jag gjorde med hänvisning till henne, och några dagar senare anlände hennes brev som bekräftade de givna råden. På så sätt kunde jag visa att hennes önskningar nått mig över det vida havet. Jag föll aldrig i trans utom en gång, och det var efter madameBlavatskys död. Jag hade aldrig något att göra med spiritualism eller medier. Efter en kort tid kunde jag utan träning eller möda se och höra vad jag ville. Jag kunde se en avlägsen plats eller person, eller höra svaret på en fråga. Jag misstog mig aldrig, men jag vill poängtera att jag aldrig gjorde detta av nyfikenhet utan endast som en del av mitt teosofiska arbete.
Dessa tilldragelser fortsätter att äga rum efter madame Blavatskys bortgång, men med skillnaden att (1) jag inte ser personen ifråga, (2) tilldragelserna äger mestadels rum under dagtid och (3) jag är nästan alltid fullt medveten även på det materiellt objektiva planet utom då mitt medvetande för några sekunder tycks fungera i en annan tid eller kropp, eller på en annan plats. Människor omkring mig märker dock ingenting, ty jag fortsätter med min fysiska sysselsättning medan jag på några sekunder kan genomleva långa händelsesekvenser i andra tidsskeden och på andra platser och tillvaroplan."