Om levnadsregler
Subba Row
I januarihäftet av The Theosophist 1885 svarade Subba Row bl a följande på ett brev från en Mr F:
Vår korrespondent bör ha i minnet att den fullkomliga människan inte tillverkas på beställning utan är ett resultat av evolution. Visdom är inte en fråga om bokstudium utan om tillväxt. Man kan uppställa allmängiltiga regler för livsföringen, men att tillämpa dem på rätt sätt kräver gott omdöme. … Den som ger bort sin överrock till förste bäste som har behov av den är en dåre, och den som efter att ha fått ett slag på ena kinden vänder den andra till är dum eller feg.
Utsagorna av Kristus, Buddha, Konfucius och andra presenteras på Österlandets blomsterrika språk och att ta dessa utsagor bokstavligt är ett lika stort misstag som att avvisa dem. Om utsagorna förkunnar barmhärtighet vill de inte göra oss till slösare, om de inskärper vikten av ödmjukhet vill de inte göra oss till ynkryggar, om de lär oss osjälviskhet vill de inte göra oss till tiggare som för sin överlevnad blir beroende av andras arbete. Rättvisa betyder rättvisa för såväl oss själva som andra, och felar man mot sig själv gör man samma misstag som när man felar mot andra. … En dygd som utövas utan gott omdöme, blir ett brott. Hur man här finner jämvikten är mästarens stora hemlighet, och den måste förvärvas genom erfarenheter som förenar klokhet och godhet till visdom.
Mr F går i en vanlig fälla när han talar om en mästares krafter och privilegier. En mästare kan vare sig skära guld med täljknivar, trolla fram kläder åt sig eller ta sin föda ur etern. Det gör däremot de som ägnar sig åt den degenererade vetenskap som kallas svart magi. Den sanne mästaren skulle upphöra att vara en sådan om han använde sina krafter för själviska ändamål. För de fattiga och lidande som förtjänat hans hjälp, liksom för hela mänsklighetens välfärd, får han under exceptionella omständigheter göra bruk av dem. Detta är en av hans uppgifter, och det finns kriser då ett antal mästare sägs förena sina psykiska krafter till förmån för hela eller delar av mänskligheten… Den blivande mästarens strävan är att lära för att kunna undervisa, bli vis för att förstå och bli andligen stark för att kunna hjälpa de villiga men svaga.
Om vår korrespondent fortfarande efterlyser en specifik definition av de självförsakande filantropiska levnadsregler med vars hjälp man kan utvecklas mot det andliga planet, kan vi peka på de koncisa och enkla etikbud som vi ärvt från våra förfäder och vilka rekommenderas av de främsta bland våra nutida vise. Zarathustras religion kan enkelt uttryckas med orden "goda tankar, goda ord, goda gärningar".