Poltergeistfenomen

Herbert Edlund

 
 
Definition

Det tyska ordet poltergeister, som betyder bullerandar, har blivit en även i Sverige antagen beteckning för aktörerna bakom en rad gränsöverskridande fenomen som vanligen är just bullriga. Fenomenen är i första hand av telekinetisk art och består i att möbler vräks omkull, det knackar i väggar, föremål flyger genom luften, TV-apparater slås på osv, allt utan någon synlig aktör. Teleportationer är också vanliga. Vid dessa transporteras materiella föremål i helt tillstånd genom t ex husytterväggar och skåpdörrar, eller så dematerialiseras de för att efter transport rematerialiseras på en annan plats. I det senare fallet kan föremålen verka bildas i tomma luften. Teleportationerna kan gälla stenar, växter och andra ting i den yttre miljön som rakt genom väggar och fönsterrutor förpassas in i ett hus, och det kan vara böcker och prydnadsföremål som genom väggar och andra hinder förpassas från ett rum till ett annat. Exempel på andra poltergeistfenomen är att föremål fattar eld eller vattenpölar bildas på golvet, och att poltergeister slår eller biter sina offer.

Poltergeister kan alltså vara destruktiva och då inte bara förorsaka materiell förstörelse utan också personskador. 

Poltergeistaktiviteter förekommer över hela jorden och vi har berättelser om dem från antiken och framåt. På 1960-talet, då parapsykologerna började studera dem mer vetenskapligt, kände man till bortåt 400 fall, men därefter har ytterligare ett antal beskrivits. Låt oss, utan att gå in på några esoteriska förklaringsmodeller, se på tre tankeväckande fall från vår egen tid.
 

Tre fall av poltergeistaktivitet

Fall 1. En tysk familj, bestående av föräldrar och en 14-årig dotter, bombarderades av allt möjligt från stenar till diverse verktyg när de låg i sina sängar. Därvid förekom teleportation. Vid ett tillfälle samlade modern ihop alla de föremål som teleporterats under ett sådant bombardemang och lade dem i en verktygslåda. Sedan satte hon sig på lådan i protest mot poltergeisten. Men samma föremål började snart falla ned från taket rakt framför ögonen på henne och låg efter en stund strödda över golvet. När lådan öppnades var den tom.

Fall 2. En amerikansk familj började i juli månad höra knackningar och smällar på nätterna. Dessa var uppenbarligen knutna till den 21-årige sonen som led av epilepsi, ty när han togs in på sjukhus för behandling försvann oljuden för att återkomma så snart han var hemma igen. Då började de även höras på dagtid. I november blev smällarna så kraftiga att de kunde jämföras med explosioner. Smällarna spräckte porslin och åstadkom en flera meter lång spricka i ett tak. De hördes även när sonen hölls under uppsikt. I december började föremål kastas omkring i huset. Då tog två forskare itu med undersökningar av fallet och strax därefter bröt den första av tre eldsvådor ut. Den tredje eldsvådan ödelade ett badrum och två sovrum. Det enda resultat som forskarna kom fram till var att poltergeistaktiviteterna förmodligen var knutna till sonens epilepsi. 

Fall 3. En familj med en 10-årig son utsattes under flera års tid för poltergeistaktiviteter. Det knackade i väggarna, föremål vältes omkull och vattenpölar bildades på olika ställen i huset. Det märkligaste inslaget i aktiviteterna var att poltergeisten verkade anfalla besökare och åskådare. En van undersökare av parapsykologiska fenomen sändes till platsen och denne reagerade med förskräckelse på det han kom i kontakt med. När han återvänt hem övergav han parapsykologin därför att han kände att poltergeister inte var något att leka med. Ett av skälen till hans avhopp var att diverse fenomen började förekomma i hans eget hem. Poltergeisten tycktes alltså ha följt efter honom till hans hemort.

 
Några observationer vid poltergeistaktiviteter

I de relaterade fallen finner vi åtskilliga av de fenomen som förekommer i poltergeistsammanhang. Vi får också en föreställning om de svårigheter som föreligger när man vill försöka utforska och förklara fenomenen. Ett stort antal fall av poltergeistaktivitet har dock blivit omsorgsfullt undersökta och dokumenterade, och därvid har en del intressanta observationer gjorts. Bl a har man kunnat konstatera att aktiviteterna vanligen är knutna till en viss person. I större antalet fall är denna person en ung pojke eller flicka som ganska ofta lever skild från sina biologiska föräldrar.

Aktiviteternas anknytning till en viss person visas bl a av att de ofta bara förekommer när denna person är ensam. Får vederbörande besök när aktiviteterna pågår, upphör dessa för att återupptagas när besökaren avlägsnat sig. Det händer dock att poltergeisten är så fri i sitt förhållande till sitt offer att den sprider sina aktiviteter till offrets grannar. En annan egenskap hos poltergeisten är att den ofta följer sitt offer när detta lämnar hemmet. Det tycks inte gå att fly undan en poltergeist, men dess verksamhet är dock vanligen av kort varaktighet. Den pågår under någon dag, ett par veckor eller några månader, sällan längre.

Poltergeister tycks kunna ha en viss intelligens. Man har både muntligt och telepatiskt ställt frågor till poltergeister som dessa har besvarat med knackningar. De tycks vidare vara känsliga för omgivningens attityder till dem och agerar ofta på det sätt som man förväntar sig. De speglar i någon mån den kultur i vilken de uppträder, så poltergeister i olika kulturer agerar därför på delvis olika sätt. Men generellt sett är de överallt destruktiva. De vill förstöra och skada och kan därför vara direkt farliga. Det har t ex hänt att poltergeister ryckt sina offer ur deras sängar och kastat dem mot väggen. Poltergeister är ofta antireligiösa och angriper religiösa ting som biblar och ikoner. En av deras vanligaste aktiviteter är att kasta sten, såväl på som in i hus. Stenarna flyger ofta i egendomliga banor, och har de blivit teleporterade kan de kännas varma om man tar upp dem efter nedslaget. Det har hänt att stenar som kastats in i ett hus blivit märkta med läppstift eller krita av åskådarna och utkastade igen, varefter poltergeisten kastat in dem på nytt. Det har också hänt att stenar ändrat riktning när man sträckt ut händerna för att fånga dem.

Om stenkastning är en av poltergeisternas vanligaste aktiviteter, är anläggandet av eldsvådor lyckligtvis en av de ovanligaste. Men den kan å andra sidan vara förödande. Det har t ex hänt att poltergeisten fört ett brinnande föremål runt i bostaden och på så sätt snabbt spritt elden till flera ställen.

 
Förklaringsförsök

Hur har man då försökt förklara poltergeistfenomenen? Jag säger försökt, ty någon för alla fenomenen trovärdig förklaringsmodell har ännu inte uppställts. Fram till mitten av 1800-talet tillskrevs fenomenen djävulen och hans demoner. Detta var kyrkans förklaring och någon annan hade allmänheten inte tillgång till. Men så uppkom den moderna spiritualismen och man började skylla fenomenen på de dödas andar. Sedan kom en del parapsykologer fram till att fenomenen vare sig behövde förklaras med djävulen eller de dödas andar utan kunde tänkas vara förorsakade av poltergeistoffren själva. Vid sekelskiftet var det väl känt att en poltergeist i allmänhet var knuten till en viss person, och förmodligen framkallad av denna person själv. Detta demonstrerades på ett för den parapsykologiska forskningen avgörande sätt av det svenska fallet Karin som utspelades år 1905.

Karin var 27 år och bodde med sin man i en villa på landet. I fem års tid hade hon lidit av svimningsanfall, ångest, tungsinthet, depressioner och andra psykiska besvär. Under en period hade hon sysslat med den spiritualistiska aktivitet som brukar kallas "det vandrande glaset" och då haft kontakt med en ande som kallade sig Piscator och för en tid blev hennes ledare. Innan poltergeistfenomenen började hade hon dock slutat med det vandrande glaset.

Poltergeisten gav sig tillkänna genom knackningar och skarpa knallar i väggarna. Dessa följde Karin när hon gick från ett rum till ett annat, men upphörde när hon lämnade villan i något ärende. Om hon blev upprörd blev aktiviteten intensivare. Ibland startade den på hennes direkta befallning.

När Karin och hennes man med hjälp av det vandrande glaset tog kontakt med Karins förre ledare Piscator, förklarade Piscator att det var han som var ansvarig för fenomenen.

Två undersökare, Hjalmar Wijk och Poul Bjerre, kopplades in på fallet och kunde omedelbart konstatera att fenomenen hade att göra med Karins undermedvetna. Det knackade t ex ofta när hon skulle till att somna, och hon hade oförklarliga ångestattacker innan knackandet satte igång. För att lindra ångestattackerna hypnotiserade Bjerre Karin, och det var genom hypnosen som undersökarna började förstå poltergeisten. Bl a fick Bjerre denne att knacka på bestämda klockslag, och han kunde konstatera att Karin under hypnosen var på det klara med att det var hon själv som orsakade fenomenen. Denna insikt fick till följd att Piscator försvann och efter hand försvann också fenomenen. Wijk och Bjerre var förmodligen de första undersökare någonsin som forskat i den psykologiska dynamiken bakom poltergeistfenomenen.

På 1920-talet började man med laboratorieundersökningar av fenomenen och Harry Price gjorde då sin bekanta undersökning av fallet med den 13-åriga Eleanore. Efter att ha bevittnat ett antal fenomen i flickans hem, bjöd Price henne och hennes mamma till London där han hade ett välutrustat laboratorium. Redan under flickans första besök i laboratoriet fick man bevittna hur små föremål föll ned på hennes huvud uppifrån taket. Även teleportationer och annat bevittnades under sträng kontroll. Hur dessa fenomen åstadkoms kunde man dock inte utröna. Det kanske märkligaste fenomenet bestod i bitmärken som spontant uppkom på Eleanores kropp, ty dessa var identiska med märken efter hennes egna tänder och satt ibland på ställen där hon omöjligen kunde ha bitit sig själv. Var märkena att jämföra med de stigmata som uppkommer på religiösa fanatikers händer och fötter, eller tydde de på att poltergeisten var ett slags osynlig kopia av Eleanores fysiska kropp? Den frågan är ytterligt intressant men fortfarande obesvarad. När Eleanore rest hem igen fortsatte poltergeistattackerna mot henne, men upphörde när hon fick sin första mensturation.