Prekognition

Med prekognitioner menas visioner och andra intryck av framtida hän­del­ser som inte kunnat alstras genom att information om dessa händelser fanns till­­gäng­lig redan innan de utspelades i verkligheten. 

Ett utmärkande drag hos prekognitioner är att de vanligen har vä­sent­­lig be­ty­­d­­else för prekognitörerna själva. De handlar ofta om dessas familjer och and­­ra när­stående. Bara ett fåtal handlar om offentliga personer, och förkunskap om stora katastrofer är sällsynt. 

Prekognitioner är något som enligt den mekanistiska världsbilden helt enkelt inte kan existera. I den mekanistiska världsbilden är tiden linjär och framtiden kan därför inte finnas förrän den så att säga är här. Än­då har det alltid i alla samhällen funnits en tro på att fram­tid­shändelser un­der vissa omständigheter kan uppen­baras, och nedanstående exempel visar att det finns fog för denna tro.

Exempel 1. En kvinna berättar: "En dag stod jag och diskade då jag plötsligt visste att min son skul­le råka ut för en olycka med sin bil. Men jag var säker på att han in­te skulle bli skadad. Jag såg på klockan och den visade 19.15. Min son ringde senare på kvällen för att säga att han haft en olycka med bilen, men att varken han eller de som åkte i den andra bilen var skadade. Jag frågade när olyckan inträf­fa­de och han svarade 19.20."

Exempel 2. "Jag hade just stigit av bus­sen vid Londons Whitehall med mina matkassar på väg till mitt kontor... Då jag rundade hörnet mot Whitehall Palace märk­te jag att det hade skett något slags explosion. Folk låg på trot­to­a­ren och and­ra stod lutade över dem. Det fanns en massa glasskärvor och blod. ... Jag kunde in­te förstå varför ingen i Whitehall reagerade och varför jag inte ha­de hört ex­plosionen. Då insåg jag att det inte hördes något ljud alls, inga skrik och inget trafikbuller. Scenen var helt tyst som om en ridå hade gått ned bakom mig. Så återkom det normala ljudet och ´vi­sio­nen´ försvann sakta. Jag vack­­lade in på kontoret och drack en kopp starkt kaffe, lika uppska­kad som om det hela hade varit verkligt. Följande dag briserade en ... bomb vid Great Scotland Yard just runt det hörn där jag hade haft prekognitionen. ... En person dog och 238 skadades."

Exempel 3. En kvinna som haft många prekognitiva upplevelser berättar om en av dem: "Jag var i sjätte månaden med mitt and­ra barn. Jag hade en livlig dröm att barnet föddes med kejsarsnitt, att det var en pojke och att han bara levde 18 timmar. När han var död låg han i en plast­låda kan­tad med vita blommor. Jag fick en pojke som förlös­tes med kejsar­snitt och han levde i 17½ timmar. När läkaren be­rättade för mig att han hade dött kunde jag inte gråta, så man tog ned mig för att jag skulle få se ho­nom. Han var klädd i sovdräkt och omgavs av vita krysan­te­mer och låg i en kuvös precis som jag ha­de drömt."

Exempel 4. Ibland kan en återkommande prekognition förebåda något som ligger långt fram i tiden. Så var fallet för en kvinna som berättar följande: "Från un­gefär fem till ungefär trettio års ålder hade jag samma dröm minst en gång varannan eller var tredje vecka. Jag befann mig på ett fält och ett flyg­plan kraschade el­ler skulle göra det, och det fanns fallskär­mar över mig. Jag blev alltid rädd och vaknade gråtande. Hela familjen och alla mina vänner kände till den här dröm­men. För ungefär tio år sedan var jag på det fält som jag drömt om när två jet­plan kolliderade i luften. Fallskärmarna var där och jag grät, men det berodde på att min dröm hade besannats och att jag helt en­kelt inte kunde tro detta. Ing­en blev dödad. Jag hade abso­lut ingenting med människorna i planen att göra. Sedan dess har drömmen inte återkom­mit."

Exempel 5. Ett välkänt historiskt exempel på en prekognitiv dröm är den som biskop Jo­seph de Lanyi hade om mordet på ärkehertig Ferdinand och dennes hustru Sophie i Sarajevo. Biskopen drömde under natten till den 28 juni 1914 att han fick ett brev från ärkehertigen. I brevhuvudet fanns en bild som vi­sade hur mor­det skulle gå till och i brevet meddelade är­ke­her­tigen att han och hans hust­ru skulle bli mördade påföljande dag. På morgo­nen berättade bis­kopen sin dröm för fle­ra personer och höll därefter en mässa för de bli­vande offren. Senare sam­­ma dag utfördes mordet i verklig­heten och blev upptakten till första världs­­kriget.