Sömn och död - stillhetens tvillingar
Jim Belderis
Något av det mest förbluffande med medvetandet är att vi kan förlora det, för att senare återfå det. Det händer varje natt när vi somnar och varje morgon när vi vaknar. Men vad är det vi förlorar? Och vart försvinner det? Hur återfår vi det? Är medvetandet bara en neurologisk funktion som då och då tar paus? Eller finns det ett icke-fysiskt medvetande som faktiskt lämnar kroppen?
Frågor som dessa ledde till en hel del spekulationer bland de första naturvetenskapliga forskarna, eftersom man inte kunde observera vad som hände med medvetandet under sömnen. Men under de senaste decennierna har forskare kunnat mäta sovande försökspersoners hjärnaktivitet, vilket lett till häpnadsväckande upptäckter. Hjärnvågorna förändras på ett regelbundet sätt, beroende på vårt mentala tillstånd. När vi är vakna och mentalt aktiva är vågorna snabba och mycket korta. De saktar ner till en lägre frekvens när vi sluter ögonlocken och vilar. Under insomnandet blir de allt långsammare för att bli som långsammast under djupsömnen.
Dessa sömnstadier bildar en cykels nedåtgående fas. Under den uppåtgående kastas processen om. När vi lämnar djupsömnen återtar vågorna en moderat frekvens. Men därefter ökar plötsligt hastigheten mer än tiofalt och ögonen rör sig snabbt och oregelbundet under de slutna ögonlocken. Detta sker under den s k REM-sömnen under sömncykelns slut, en cykel som upprepas flera gånger varje natt.
Hela denna process har studerats under tusentals experiment och resultaten ger en hel del information om "sömnens neurologi". Men den mest fundamentala frågan återstår att besvara: Varför sover vi? Å ena sidan känner alla till sömnens förmåga att göra oss pigga. Vi blir fysiskt, emotionellt och mentalt revitaliserade. Men det är inte en neurologisk vitalisering. Den är inte biokemisk. Den är ingenting som kan observeras i ett vetenskapligt experiment.
Orsaken till detta har med medvetandet självt att göra. Det är inte en funktion hos den fysiska kroppen. Det ger information till kroppen, liksom till hela tillvaron. Medvetandet är en universell organiserande princip. På sin mest grundläggande nivå har det ingen energifrekvens alls. Det är fullständigt overksamt, omanifesterat och med oändlig potential. I den manifesterade verkligheten är vi dess emanationer. Det är den primära källan till alla våra förmågor och energier, och den yttersta orsaken till vårt sömnbehov.
Det är medvetandets kraft som vitaliserar våra förmågor när vi är vakna och redo till handling. Vi kanaliserar denna kraft under dagen tills den tröttar ut oss och orsakar behovet att lämna kroppens självmedvetna liv. Vi behöver återvända till ett stillhetstillstånd, vårt medvetandes mest primära nivå, där vi är nära vårt högsta jag. Det är detta som revitaliserar oss.
Med detta i åtanke kan vi nu på nytt överväga vad som egentligen sker när vi somnar: vi drar oss tillbaka till stillhet. Processen påbörjas redan innan själva insomnandet. Vid denna tidpunkt finns det en naturlig tendens att gå igenom dagens händelser, speciellt om det är något som oroar oss. Så länge som de oroliga tankarna stör oss kan vi inte somna. Men om vi går igenom dagens händelser utan att identifiera oss med alla känslor och tankar, och istället försöker se orsakerna bakom dem och hur vårt handlande påverkade andra, så kommer sinnet till ro.
Det första steget är alltså att vi slutar att identifiera oss med känslor och tankar, så att sinnet är lugnt vid insomnandet. Denna process fortsätter under hela sömncykeln. Vår benägenhet att hålla fast vid irrande tankar och känslor försvagas successivt och sinnet blir allt lugnare. Till slut är det helt stilla. Djupsömnens stilla hjärnvågor synkroniseras mellan de båda hjärnhalvorna. I detta tillstånd har vår lägre naturs alla rörelser avstannat. Det finns inga sinnesförnimmelser, inga begär och inga tankar. Hela vår organism återhämtar sig.
Vad som är mest uppseendeväckande med sömnprocessen är hur den liknar de uråldriga visdomslärorna angående döden. När vi föds till världen är det medvetandets vitala kraft som väcker våra förmågor. Vi kanaliserar kraften under vår livstid tills den bryter ned oss och vi därefter behöver dra oss tillbaka från manifesterad tillvaro. Vårt medvetande lämnar den oroliga världen med alla dess upplevelser, begär och tankar, för att återvända till urkällans stillhet.
Vid slutet av varje fysisk manifestation drar vi oss tillbaka till stillhet. Men det är en process som påbörjas långt innan själva döden. Vanligtvis tappar den åldrande människan gradvis intresset för det jordiska. De som har svårt att släppa taget, har också svårt att acceptera sin egen dödlighet. Därför är det så viktigt att vi verkligen kan släppa taget. Ju bättre förberedda vi är, desto mindre lider vi när dödsprocessen förbereder oss.
Processens första steg är den s k " panoramiska överblicken". Just innan vi dör får vi en överblick över tilldragelserna under vårt nyss avslutade liv. Då ser vi orsakerna till våra olösta konflikter och dåliga relationer och ser deras smärtsamma konsekvenser. Vi ser hur våra varseblivningar ofta skymdes av egenintresset, hur egocentriskt vårt omdöme var och hur fokuserade vi var på oss själva. Men nu släpper egots dominans och ger oss ett större perspektiv, vilket gör det möjligt att se de effekter våra handlingar hade på andra.
När den fysiska kroppen dör drar sig vårt högre medvetande tillbaka. Men det mänskliga egot är fortfarande inte redo. Den panoramiska överblicken låter oss visserligen se hur våra själviska handlingar påverkade andra, men egot är fortfarande aktivt. En livstid av begär har skapat en energikropp som behöver tid för att upplösas. Vi inträder därför i ett drömlikt tillstånd i vilket våra lägre begär kan uttömmas. Hur medvetna vi är under processen beror på hur starka begären var. Eftersom den åldrandes begär vanligtvis avtar med åren, är de flesta bara svagt medvetna under detta drömtillstånd. Hur man än upplever tillståndet, möjliggör det ändå att vi slutligen kan lämna vår lägre natur.
Den här separationen kallas den andra döden. Personligheten med dess lägre begär lämnas bakom och kommer att upplösas, endast lämnande kvar svaga rester av sina forna attribut. Den del av oss som fortlever fortsätter att dra sig tillbaka till stillhet. Den störs inte längre av den lägre naturen, enbart den högre återstår. Alla de högre ideal vi inte lyckades förverkliga är dock fortfarande aktiva och hindrar oss från att uppnå fullständig stillhet. Dessa subtila energier behöver också upplösas. Därför inträder vi i ett sista drömtillstånd i vilket även denna andliga energi kan uttryckas och uttömmas. Längden av detta lyckotillstånd beror på kvaliteten hos våra strävanden. Tillståndet ligger mycket nära det rena medvetandets fullständiga stillhet och ger oss den vila som "laddar upp batterierna" inför nästa reinkarnation.
När den föregående reinkarnationens alla energier slutligen är uttömda lever vi i den omanifesterade urkällans tystnad. Men det är förhållandena i detta tillstånd som återför oss till manifesterad tillvaro. Vi kan i tystnaden höra de mest subtila elementala krafter, frön till orsaker och effekter som vi fortfarande behöver manifestera och leva ut. Så börjar en ny livscykels nedåtgående båge. Startande från våra högre principer, och successivt gående nedåt, attraherar vi de elementala krafter som behövs för att bygga upp den mänskliga organismen. I takt med att attraktionerna växer i styrka, blir vårt medvetande allt mer aktivt och vi återtar vanan att identifiera oss med varseblivningarna. Egot dominerar på nytt och vi återinträder i förnimmelsernas, känslornas och begärens oupphörligt aktiva värld.
Slutligen kan vi alltså sammanfatta att orsakerna till död och sömn är desamma. En del av oss kommer ihåg stillheten som finns i vårt innersta. Vi erfar dess oändliga potential. Vi vet inom oss att den är källan till varandet och blivandet. Vi återvänder dit natt efter natt, liv efter liv, och den ger oss återhämtning om och om igen. Stillheten kan nå oss närsomhelst, även mitt bland livets strider och konflikter. Allt vi behöver är att sträva efter att tänka och handla enligt vår naturs universella principer och hjärtats och tankens ädelmod. Ju högre vi strävar, desto tydligare kan vi höra det högre jagets röst. Den är stillhetens röst som ger oss medkänsla och förståelse. Och i hjärtats och sinnets stillhet får vi vila och återhämtning.