Tro, kunskap, erfarenhet
Sally Dougherty
På vad grundar vi vanligen våra uppfattningar, värderingar och handlingar? Hur avgör vi vad vi skall tro på och vad som är rätt eller fel, sanning eller lögn? Är det våra erfarenheter, våra kunskaper eller det vi tror som väger tyngst?
Det ligger nära till hands att vi tycker att erfarenheterna väger tyngst eftersom de är så påtagliga och personliga, och under barndomsåren är det säkerligen erfarenheterna som är avgörande. Små barn lär sig genom att iaktta, pröva, agera och reagera. På så sätt bygger de gradvis upp en uppfattning om jaget som avskilt från omgivningen, och de samlar kunskap om denna omgivning och ställer förväntningar på den.
När barnet väl har lärt sig språket tar det till sig familjens och samhällets åsikter och synsätt, och det knyter starka band med seder, idéer, attityder och regler för uppförande. Det uppfostras till att acceptera och foga sig efter vissa normer, handlingsregler och trossatser. Denna process är effektiv, ty vi håller oss sedan i stor utsträckning till de trossatser och den ”kunskap” som pressades på oss innan vi blev vuxna. Men en del av oss justerar dessa präglingar av vårt sinne, och många tar helt avstånd från mycket av det som tvingades på dem under barndomen. Detta är numera lättare att göra än förr, eftersom vi är utsatta för olika slags trossatser och synsätt. Dessutom har på många håll i världen de religiösa och sociala institutionerna inte längre tillåtelse eller kraft till att tvinga på människorna en strikt yttre konformitet.
De flesta av oss blir dock så beroende av yttre auktoriteter att en tro, en samling trossatser, blir den inflytelserikaste faktorn i vårt liv. Med tro menas i sammanhanget allt vi accepterar utan att själv kunna pröva dess giltighet. Våra trossatser och åsikter avgör hur vi varseblir och tolkar våra erfarenheter, och de kontrollerar också vår kunskap - vad som verkar förnuftigt, vad vi betraktar som möjligt etc. Den samling trossatser vi håller oss med fungerar som ett par glasögon, vilka filtrerar bort viss information, förstärker annan och färgar vår syn på allting. Vi kan se hur andra människors synsätt förvrider deras varseblivningar, men det är sällan (annat än i efterhand) som vi inser att så också är fallet med oss själva. Ibland, när vi befinner oss i en helt annan sinnesstämning än normalt, ser saker och ting annorlunda ut eftersom vi betraktar och värderar dem på ett nytt sätt. Gör vi ofta denna erfarenhet kan den resultera i större empati med dem som hyllar trossatser vilka vi själva anser vara absurda eller t o m destruktiva.
Men är tro det bästa sättet att bygga sitt liv på? För religioner som kristendomen och islam är tron av central betydelse, och de kulturer som utvecklats ur dem framhäver deras förtjänster. Buddha, däremot, ger oss följande uppmaning: ”Acceptera inte något som sant bara för att du hör det sägas, eller för att det är en tradition, eller för att det står i våra böcker, eller för att det bekräftar ett filosofiskt resonemang eller är logiskt, eller för att det stämmer överens med dina egna trossatser eller förutfattade meningar, eller för att det vädjar till ditt sunda förnuft, eller för att talaren är en auktoritet, eller för att din lärare säger så.”
Men kan vi följa Buddhas uppmaning? Vad blir det kvar åt oss om vi inte litar på andras åsikter och information? Har vi verkligen de inre resurser som krävs för att själva pröva och ta ställning till allt som möter oss i livet? Buddhas uppmaning förutsätter att det är vår egen erfarenhet som slutligen är auktoritativ. Genom disciplinerade och systematiska observationer av världen omkring oss och inom oss kan vi bygga upp en fond av korrekt förstahandskunskap. Under den processens gång måste vi hela tiden vara uppmärksamma, eftersom trossatser fortfarande tenderar att avgöra hur vi tolkar våra erfarenheter - vad vi skall notera eller ignorera och vilka lösningar som står oss till buds.
De flesta av oss väljer inte denna mödosamma väg. Kanske är vi mindre intresserade av sanningen än av att leva på ett sätt som vi finner meningsfullt eller i harmoni med omgivningen. Men när tron är dominerande, är det särskilt givande att se kritiskt på vår relation till tro, kunskap, erfarenhet och auktoritet. Vi kan då se när vi använder oss av kunskap (vår egen förstahandskunskap) eller trossatser (det vi accepterat av andras utsagor). Vi lär oss att säga ”det vet jag inte” i stället för att hävda sådant som vi tagit till oss i andra eller tredje hand. Vi kan se värdet i andras synsätt och begränsningarna i våra egna, och lär oss att vara mindre bundna vid dessa. För att utvecklas måste våra trossatser och åsikter växa och förändras allteftersom vi söker mer tillfredsställande sätt att leva och större kunskaper om världen.