År 1949 utgav Theosophical University Press boken Theosophic Correspondence, en sammanställning av brev som 1792-1797 växlades mellan den franske filosofen Louis Claude de Saint-Martin och den schweiziske baronen Kirchberger von Liebistorf. Nedan återges två av dessa brev i svensk översättning.

Brev från Kirchberger von Liebistorf till Louis Claude de Saint-Martin,
daterat Bern den 29 mars 1793

... Jag övergår nu till den viktigare och mer konfidentiella delen av Ert brev, den som handlar om fysiska uppenbarelser av den intelligenta Orsaken - med andra ord Frälsaren. Tvivla då inte för ett ögonblick på den vikt jag lägger vid Er personliga erfarenhet. Det Ni har vänligheten att berätta om tilldragelserna i Er skola, och om dessas indikationer, framstår för mig utan minsta tvivel som korrekt.

     Jag är dock - till dess Ni övertygar mig om motsatsen - av den ganska bestämda uppfattningen att de manifestationer som Er skola fick motta var maskerade uppenbarelser. Ty eftersom sådana kommunikationer sorterar under det yttre synsinnet, så tror jag att de kan anta så storslagna konturer, så imponerande gestalter och så vördnadsbjudande symbolformer, att det knappast är möjligt att inte ta dem för sanna även när de bara är förfalskningar. Ett märkligt exempel av det här slaget - som jag hörde talas om för ungefär två år sedan - tilldrog sig vid invigningen av den egyptiska frimurarlogen i Lyon... Arbetet varade i tre dagar och bönerna i 54 timmar, och 27 personer deltog. Medan de bad till Den Evige att Han skulle manifestera sitt gillande genom ett synligt tecken och logemästaren var mitt uppe i sitt ceremoniel, framträdde Frälsaren och välsignade dem. Han kom ned på ett blått moln, vilket tjänade som bärare av hans gestalt. Så småningom steg han uppåt igen på molnet, som hela tiden på vägen från himlen till jorden hade en så bländande glans att en ung flicka, C, inte kunde uthärda dess ljus. De två stora profeterna och Israels laggivare gav likaledes tecken på sin välvilja och sitt bifall. Vem kan rimligen tvivla på innerligheten och fromheten hos de 27 deltagarna? Men vem var logens stiftare? Vem - fast själv inte närvarande - påbjöd ceremonierna? Jo, Cagliostro! Det namnet räcker för att jag skall våga påstå att felaktiga och falska gestaltningar kan ha blivit resultatet, när de 27 deltagarna träffades med religiösa intentioner och i god tro. Det räcker inte med att vara uppriktig eller ens religiös för att gå säker för misstag av det här slaget. ... Hur kan vi skilja det sanna från det falska? Ni säger att "om någonting inte kommer från själva centrumet, så sätter jag ingen tilltro till det". Med anledning av detta viktiga och uppriktiga uttalande tar jag mig friheten att ställa frågan: Finns det synliga manifestationer som kommer från centrumet eller, med andra ord, är vi i stånd att ta emot synliga uppenbarelser när centrumet är öppet?

     Tillhör inte alla de manifestationer som kommer till stånd genom invigningar det astrala naturriket? Och träder vi inte omedelbart i förbindelse med alla de varelser som befolkar det området så snart vi satt vår fot där, varelser som det vanligen inte är önskvärt att umgås med? Träder vi inte i förbindelse med varelser som kan plåga oss så svårt att vi kan drivas till förtvivlan och självmord, något som Schröpfer och greve Cagliostro kan intyga? Utan tvivel finns det mer eller mindre effektiva medel med vilkas hjälp de invigda skyddas mot överdrifter, men rent principiellt tycks det mig som om situationen, utanför Försynens avsikt som den är, kan ha ödesdigra följder för vår utveckling. Jag frågar ännu en gång: Tror Ni på fysiska uppenbarelser, emanerande från eller frambringade av centrumet? På grund av min terminologis otillräcklighet kallar jag det inre av vår själ för centrumet. Men jag vet inte om varseblivning av något slag kan nå in till det. Ja eller nej?

     Jag ser denna gudomliga del av oss som Frälsarens vehikel, hans födelseplats, den Frälsare som borde frambringas i oss. Jag tror att Ordet, när det väl har frambringats i oss, är det medel med vilket vi kommunicerar med Fadern. Och jag tror att flödet och återflödet i umgänget mellan Ordet och Fadern alstrar Den Helige Ande i oss som leder oss till alla sanningar. (s 66-69)

Brev från Louis Claude de Saint-Martin till Kirchberger von Liebistorf,
daterat Amboise den 24 april 1793

... Jag går direkt till Er fråga om det finns fysiska uppenbarelser som emanerar från eller alstras av centrumet. Jag finner inte bara att Jane Lead har besvarat frågan mycket bra i det utdrag Ni sände mig, utan att Ni själv besvarar den lika bra när Ni säger att allting beror på födelsen av Ordet inom oss. Jag vill som min egen uppfattning tillägga att detta djupa centrum själv inte alstrar några fysiska former, något som fick mig att i L´Homme de Désir säga att sann kärlek är formlös och att ingen människa därför har sett Gud. Men när detta inre Ord väl har utvecklats i oss, så påverkar och aktiverar det alla förmågor av andra, tredje, fjärde osv ordningen och får dem att frambringa sina gestaltningar i enlighet med de avsikter som Ordet har med oss. Detta är enligt min uppfattning manifestationernas enda källa. Ändå vill jag inte påstå att allt som inte kommer på det sättet skulle vara maskeringar, ty varje ande frambringar sin egen gestalt i enlighet med arten av sitt tänkande. Men jag skulle vilja säga att dessa gestaltningar är imitationer som försöker apa efter de sanna. Lägg därtill allt som det astrala kan bidra med, allt som ormen kan göra av och med hjälp av det astrala, och man inser i ännu högre grad att centrumet i sanning är vår enda säkra hamn, vår enda fästning.

     Jag har hört talas om alla dessa tilldragelser i Lyon, och jag tvekar inte att beteckna dem som högst tvivelaktiga, även om de goda själar som var närvarande fick motta en del hänförande ting - frukter av deras fromhet och uppriktiga önskningar. Gud gör ständigt gott av det onda. Jag känner också till historierna om Schröpfer och många andra av samma sort, över vilka domarna för länge sedan har fällts.

     Vad manifestationerna i min egen skola beträffar, så tror jag att de var mycket mindre förorenade än de ovannämnda. Och det brann en eld i allas våra själar som skyddade oss och t o m hjälpte oss på vägen. Men vi visste på den tiden ganska lite om centrumet. Det jag fått från detta centrum utgörs av utsökta inre flöden och en del goda råd som återfinns här och där i mina manuskript och publikationer. Jag är inte särskilt långt framskriden när det gäller centrumet, som jag hittills snarare sett än umgåtts med. Jag har inte blivit rotfast i det, men hoppas att med Guds hjälp en dag så bli. Jag har också fått en del fysiska uppenbarelser efter dessa centrala inverkningar, fast färre än när jag följde min skolas förfaranden. Och även när jag följde min skolas förfaranden, hade jag färre fysiska uppenbarelser än de flesta av mina kamrater. Jag hade inte svårt för att inse, att jag låg mer åt det intellektuella än åt det operativa hållet... (s 74-75)

Till index