Utvecklandet av dolda potentialer
Sarah Belle Dougherty
Psykismen med alla dess lockelser och faror kommer med nödvändighet att utvecklas bland er, och ni måste ta er i akt så att den psykiska utvecklingen inte springer om den manasiska (mentala) och andliga. Psykiska förmögenheter är värdefulla hjälpmedel i utvecklingen om de kontrolleras och leds av manasprincipen. Men när dessa förmögenheter skenar iväg, härskar i stället för att behärskas, använder i stället för att bli använda, leder de den studerande in i farliga villfarelser och till moralisk undergång. Se därför noga upp med den utvecklingen, som i nuvarande tidsperiod är oundviklig bland er, så att den slutligen arbetar för det goda och inte för det onda. (H P Blavatsky)
Idag pågår en spridning av tekniker, härstammande från både traditionella källor och modern forskning, som avser upptäckandet och utvecklandet av våra latenta förmögenheter. Böcker, forskare och lärare ger löften om personlig tillväxt, hälsa, lycka, framgång, krafter och upplysning genom en mängd olika medel. Många människor med öppet sinne har insett att vi - särskilt i Västerlandet - är onödigt självbegränsade och att vi är kapabla till sådant som hittills ansetts vara ytterst ovanligt eller omöjligt. Samtidigt börjar man upptäcka att etthet är den grundläggande verkligheten på såväl mänsklighetens som jordens och universums livsområden.
Uppenbarligen är vår vanliga medvetenhet om den fysiska världen bara en del av vår medvetenhet, och när den betraktas som vårt enda sätt att existera tenderar den att begränsa oss till en mycket liten del av vår totala varelse. Ser man däremot varje människa som ett andligt medvetandecentrum som uttrycker sig genom en materiell gestalt, betyder mänsklig utveckling renandet och tränandet av vår intermediära natur så att den utan förvanskning kan förmedla det gudomliga jagets medvetenhet och under den processen utvecklas mot gudomlighet. Våra andliga och gudomliga varelsekomponenter är relativt odödliga, medan mindre utvecklade varelsekomponenter - däribland en del känslor och begär och det lägre sinnet - skingras efter döden. Det förhållandet har viktiga konsekvenser för de egenskaper och talanger vi väljer att utveckla. Eftersom psykomentala och astrala förmögenheter inte överlever intakta från liv till liv utan bara som inflytelser eller tendenser, så är det meningslöst att ägna sitt liv åt att fullända dem. I stället bör man arbeta med andliga attribut som kärlek, intuition, vidsynthet och medkänsla, ty dessa är inte bara de kraftfullaste utan också viktigaste i människans utveckling eftersom de representerar den bestående tillväxten.
Tiderna igenom har människorna försökt frambringa mer av sina inre potentialer och därvid använt sig av olika slags meditativa, mystika, asketiska och andra tekniker. Men koncentrerandet av uppmärksamheten, avskärmandet av medvetandet från sinnesobjekten, trängandet bakom de ytliga materiella aspekterna av det egna jaget och världen, liksom speciella tekniker från olika skolor och traditioner, har ofta resulterat i fenomen som visioner, röster eller ljud, stimulering av chakrorna, utanförkroppenupplevelser, tungomålstal, trans, extas, kommunikation eller identifikation med andra "varelser" och känslor av förening med den andliga verkligheten. Dessa fenomen kan vara ofrånkomliga och naturliga biverkningar av vissa tillstånd i människans utveckling, men vanligen framkallas de genom stimulerandet av psykofysiska utlösare. Så kan t ex vissa andningsövningar och vissa kemikalier, liksom undertryckandet eller stimulerandet av sinnena, åstadkomma temporära förändringar av medvetandetillståndet och medvetandets innehåll, men dessa förändringar speglar inte det andliga tillståndet hos vårt vardagsjag. Det finns en markant motsättning mellan sådana övergående fenomen och den långsiktiga inre utvecklingen.
Fenomen av de slag som nämnts betraktas dock ofta som nödvändiga förutsättningar för den personliga utvecklingen. Misstaget att ta utvecklingens biverkningar för utecklingen själv belyses av Gordon Wasson:
Fördelen med svampen är att den försätter många, om än inte alla, i detta tillstånd utan att de behöver utstå samma disciplin som Blake och Johannes [i Uppenbarelseboken]. Den tillåter en att klarare än med de dödliga ögonen se vyer som ligger bortom jordelivets horisonter, att resa bakåt och framåt i tiden, att inträda på andra tillvaroplan, ja t o m att (som indianerna säger) se Gud. (The Road to Eleusis, s 19).
Men det är inte de visoner och översinnliga upplevelser som många sökare har utan just "disciplinen", förnuftigt vald och tillämpad, som leder till den bestående förvandlingen av jaget mot allt större universialitet. Buddhas höga åttafaldiga väg t ex, som är hans grundläggande system för andlig tillväxt och upplysning, lägger tonvikten på att livsföring, tänkande och kontemplation skall präglas av medkänsla, disciplin och aktgivande på inre mål. Articifiellt framkallade tillstånd kan vara omöjliga att särskilja från naturligt uppkommande, men inre tillväxt är resultatet av en levnadsväg och inte av isolerade upplevelser.
Många mystiker och andliga lärare har framhållit att paranormala fenomen och krafter faktiskt räknas till de största hindren på den andliga utvecklingsvägen. Johannes av korset t ex sade att dessa fenomen, antingen de verkar på de fysiska, mentala eller andliga varseblivningsorganen, avleder aspiranten från hans sökande efter Gud. Ofta gör de honom andligt högmodig och får honom att hålla fast vid dem. De kan alltså vara vanebildande och leda sökaren bort från det andliga, tillbaka till det fenomenella och egocentriska. De kan också vilseleda och rubba balansen hos den sökare som tar upplevelserna för vad de ser ut att vara eller låter sig ledas av deras innehåll. Fenomenen kan enligt ett kristet talesätt komma antingen från Gud eller djävulen, och t o m för den mest seriöse sökare är det ibland omöjligt att skilja det ena slaget från det andra. De kan också vara helt imaginära som Johannes av korset säger om inre röster:
Jag är förfärad över det som händer i dessa dagar - då en själ med liten meditationserfarenhet får höra sådant tal och omedelbart hänför det till Gud och sedan säger "Gud sade till mig", "Gud svarade mig", när det inte alls förhåller sig så utan vanligen är själen som talar till sig själv.
Och dessutom, det begär folk har efter sådant tal, och den glädje deras ande har av det, får dem att tillverka svar åt sig själva och sedan tro att det är Gud som talar till dem och svarar dem. (Ascent of Mount Carmel, bok 2, kap 29:4-5)
Vanligen uppstår fenomenen alltså i ens egen varelse, och det är få som kan avgöra om de kommer från dennas andliga eller gränsomgivna mentala/emotionella och psykiska delar.
Man skall också observera att det på varje tillvaroplan finns såväl positiva som negativa energier. De överfysiska energierna nedtränger vanligen till det astrala eller psykiska planet, vars materia är något mer eterisk än den fysiska. Detta s k astralljus, jordens astralkropp, hyser varelser av såväl fördärvligt som upphöjt slag och är det medium genom vilket energier överförs mellan de mer eteriska planen och den fysiska världen. Astralljuset är dessutom i sina lägre delar den region där människans lägre psykologiska komponenter (kamarupan, "skuggan" eller "anden") blir kvar för att upplösas efter döden. Det innehåller också avtrycken av mänsklighetes alla tankar, känslor och handlingar sedan tidernas begynnelse. Denna akashiska "krönika" finns i den subtilare astrala atmosfär som genomtränger varje del av jorden och de varelser som lever där. Avtrycken dras till enskilda individer genom affinitet och vibrationell likhet. Alla våra tankar och känslor kommer till oss genom detta medium och kastas efter användandet tillbaka dit.
De flesta av oss, ovana som vi är att självmedvetet fungera i den astrala sfären, löper där större risk att bli vilseledda och förvirrade av skenbarheter än i den fysiska världen, även om det i den fysiska världen är nog så vanligt med förvirring och bristande självkontroll. Dörrar som öppnats till de inre områdena kan vara svåra att stänga när oönskade energier och varelser tränger sig på sökaren. Bara de som har fullständig kontroll över motsvarande aspekter i sin egen organism kan behärska och rätt bedöma de icke-fysiska energierna och varelserna.
Efter att i hundratals år ha förnekat förekomsten av dolda krafter och tillvaroplan är västerlänningen okunnig om naturens och människans inre varelseområden, och är i många fall oförmögen att rätt bedöma konsekvenserna av sitt agerande på dem. Det är farligt att omdömeslöst experimentera med kraftfulla tekniker som t o m i sin naturliga miljö ofta innefattar destruktiva element. Som ett österländskt ordspråk säger så är gränsen mellan den vita och svarta magin tunn som en spindelvävstråd. Bådas utövare har samma utbildning, använder samma tekniker och förmögenheter och skillnaden mellan dem ligger bara i motivet, användandet och resultatet. Mot den bakgrunden varnade H P Blavatsky sina lärjungar för okunnig utövning av meditationstekniker:
Äkta koncentration och meditation, medveten och varsam, på sitt lägre jag i ljuset av ens inre gudomlighet och Paramita-vägen, är något utomordentligt fint. Men att "sitta för yoga" med bara en ytlig och ofta förvanskad kunskap om hur det verkligen skall gå till är nästan alltid ödesdigert, ty i nio fall av tio kommer den studerande att antingen utveckla mediala krafter eller förlora tid och få avsmak för både teorin och praktiken. Innan man ger sig in på ett så farligt experiment bör man åtminstone lära sig skillnaden mellan "magins" två sidor, den vita eller gudomliga och den svarta eller djävulska, och övertyga sig om att man genom att "sitta för yoga" utan erfarenhet och utan någon som påvisar farorna inte hela tiden missar det gudomliga för att hamna i det sataniska. (Collected Writings, 12:603-4)
Andlig litteratur och andliga traditioner betonar vikten av kompetent vägledning under jag-utvecklingen. I årtusenden har det över hela jordklotet funnits centra för högre andlig vägledning. Dessa centra, mysterieskolorna, som sägs ha blivit grundlagda för flera miljoner år sedan av gudomliga varelser i samverkan med de då andligen mest avancerade människorna, tjänar flera syften: de bevarar under tidsåldrar av tilltagande materialism de gudomliga instruktörernas meddelade visdom, de gagnar hela mänskligheten genom att tillhandahålla andligt och intellektuellt ljus och en länk med planetens och universums andliga makter, och de hjälper dem vars inre strävanden, längtan och förvandling tillåter att deras personliga utveckling påskyndas genom träning enligt systematiska metoder.
Vi vet mycket lite om de forntida mysteriernas läror och metoder. De äldsta uppteckningarna - vanligen på beslöjat språk - är bara några tusen år gamla, och de flesta av de institutioner vi har kännedom om hade redan när dessa uppteckningar gjordes blivit mer eller mindre sekulariserade och degenererade. Ett tema för dessa skolor var den andra födelsen, frambringandet av den inre andliga människan, befriad från kroppens och det lägre psykets slaveri. Säkerligen kom olika medel till användning för att stimulera och påskynda detta frambringande, däribland många av dem som idag blivit på modet. Men dessa yttre mysterieskolor var, trots att de omgavs av en mur av tystlåtenhet, inte alltid esoteriska. De esoteriska inre mysterierna kunde vara, men var inte överallt, förbundna med en exoterisk plats.
De inre mysterierna var träningsområdet för de få individer som ville ägna sitt liv åt andlig utveckling och hade förmågan och hängivenheten att göra det. Här låg tonvikten på blivandet snarare än på speciella visionära upplevelser, alternativa tillstånd, psykiska krafter och meddelandet av intellektuell kunskap, även om de senare begivenheterna säkerligen fanns med i bilden. Den avgörande faktorn var individens kvaliteter och förmåga att överskrida sina egna begränsningar. Dessa inre mysterier har inte försvunnit. De sägs fortfarande vara i aktiv men hemlig verksamhet över hela jorden. De står att finna för de människor vars evolutionära utveckling, höga moraliska status och osjälviska strävanden bringar dem i inre och kanske också yttre kontakt med det andliga nätverket.
Det väsentliga i människans utveckling är, liksom i de forntida mysterierna, den andra födelsen: vardagsjaget utvecklas tills dess begränsningar är helt undanröjda och det självmedvetet återföds. Varje enskild människa måste själv avgöra vilken roll olika tekniker skall ha i den processen och därvid fundera över vad hon egentligen eftersträvar och hur detta bäst kan uppnås. För många är måttstocken på en teknik inte om den gagnar allmännyttiga och konstruktiva syften utan bara "fungerar den?". Man söker ofta kraftfullare metoder för att nå samma begränsade och ibland destruktiva resultat. Men jag-inriktade aktiviteter, hur effektiva de än må vara, är intrång av egocentriska, världsliga angelägenheter på andra livsområden och utgör inga medel för inre tillväxt. Till ock med strävandet efter andlig utveckling för den egna tillfredsställelsens skull eller för att undgå "återfödelsens hjul" är ytterst ett uttryck för själviskhet, om än på en andligare nivå.
Det är lätt att fångas av tjusningen i paranormala förmögenheter och tillstånd både för deras egen skull och som medel till materiell eller andlig personlig framgång. Men människans sanna utveckling handlar om inre disciplin och tillväxt, och även om den i början mycket väl kan resultera i fenomen, psykiska krafter, personlig framgång eller dramatiska förändringar i medvetandetillståndet, beror den dock ytterst på hur man utför det dagliga livets anspråkslösa uppgifter och på att man förädlar sin karaktär och låter altruismen vara vägledare i livet. I de sammanhangen kommer de olika krafterna och medvetandetillstånden att med tiden växa fram helt naturligt.
Idag influeras många västerländska kunskapsområden av österländskt vetande, samtidigt som psykiska förmögenheter blir allt vanligare i takt med att fler människor spontant eller med stor lätthet utvecklar dem. Om vi inser att blotta förvärvandet av paranormala tillstånd och krafter inte är tecken på inre tillväxt och framåtskridande, utan att vägen till sant människoskap och gudomlighet utgörs av medkänsla och fokusering av medvetandet i de mer universella aspekterna av ens varelse under det man gör vardagsjaget till tjänare i stället för härskare - då kan uppträdandet av nygamla tekniker i vår moderna tillvaro förebåda återkomsten av de inre mysteriernas mer andliga atmosfär, vilken så välgörande påverkade vissa av antikens civilisationer.