Vad är liv?
Andrew Rooke
Många av oss har haft den smärtsamma upplevelsen att se en nära anhörigs eller väns döda kropp. Vi såg
på kroppen och mindes den levande personen, och vi förstod att den döda kroppen inte var detsamma som
den levande personen. Dennes essentiella väsen var borta. Hur uppfattar vi detta väsen? Vad är liv?
Kanske förvånas vi över att vetenskapen inte har något definitivt svar på denna viktiga fråga. Vetenskapen beskriver i detalj livets mekanik, men kan inte säga vad mekanikens drivkraft är för något. Inte heller kan vetenskapen ge livet en definition med hjälp av livets frånvaro - döden - ty man är inte ense om hur en människas dödsögonblick skall bestämmas. För hundra år sedan sade läkarna att döden inträffade i det ögonblick hjärtat slutade slå, medan dödsögonblicket numera bestäms i termer av hjärnaktivitet - trots att en del celler lever efter det att hjärnan sägs ha slutat fungera.
Det är uppenbart att bakterier lever, men hur är det med de flesta typerna av virus som ju har DNA men inte kan föröka sig utan en levande värdorganism, eller med prioner som saknar livsorganiserande DNA? Vad skall vi säga om datorvirus som har många av de levande varelsernas kännetecken, men inte någon form vilken vi kan beteckna som biologisk? En poetiskt lagd vetenskapsman, H-P Dürr, menar att vi aldrig bör "förväxla en levande varelse - en växt, ett djur, en människa - med en maskin. … En levande varelse är mer lik ett poem som uppenbarar fler dimensioner och uttrycker nya innehåll på varje organisationsnivå: bokstav, ord, mening, vers".
Vetenskapsmän har länge vetat att levande celler och organismer alstrar elektriska fält, ett faktum som läkarna på olika sätt har utnyttjat i över femtio år. För länge sedan funderade Aristoteles över om en varelses fysiska kropp är det manifesterade resultatet av varelsens i materian inneboende, potentiella form. På 1500-talet pekade läkaren och filosofen Paracelsus på en andlig kropp eller "archeus" som den fysiska kroppens matris. I början av 1900-talet återupptogs den idén av embryologen Hans Driesch som menade att livsprocessernas kemiska budbärare, generna, bara var kroppsuppbyggandets materiella komponenter, medan den styrande faktorn var icke-materiell och icke-fysisk. På 1920-talet introducerade biologen Alexander Gurwitsch termen "morfogenetiska fält" för att beskriva den styrande faktorn bakom levande former, en term som på 1980-talet återupptogs av biologen Rupert Sheldrake. Medan icke-fysiska informationsfält förblir kontroversiella, studerar forskare idag hur våra celler använder elektromagnetiska fält för kommunikation såväl inom varje individuell cell som på avstånd för att bygga organ och kroppar. De studerar också hur externa elektriska fält, t ex de som genereras av kraftledningar och mobiltelefoner, kan påverka kroppens egna elektriska fält.
Ljus är förbundet med elektromagnetism. På 1920-talet pekade Gurwitsch på det faktum att celler utstrålar ljus och att detta skulle kunna påverka celldelning och uppbyggandet av levande organismer. Han kallade ljuset ifråga för "mitogenetisk strålning". Denna har fått nytt vetenskapligt intresse och gett upphov till vetenskapen om biofotoner. Biofotoner - svaga men sammanhängande elektromagnetiska vågor som utsänds av alla levande system - tycks vara nära förbundna med cellernas fysiologiska och biologiska funktioner som levande ting. Vår tids forskare, i synnerhet Fritz-Albert Popp och hans medarbetare, har antytt att biofotoner kan ge oss förklaringen till den hastiga informationsöverföring inom och mellan celler som är nödvändig för att sätta igång metabolism, tillväxt och differentiering.
Spekulationerna över betydelsen av osynliga bioelektriska fält och ljus vid uppbyggandet och iståndhållandet av levande organismer kan låta bekanta för dem som studerar teosofi. Den teosofiska litteraturen säger att den fysiska kroppen byggs upp och stannar kvar inom en osynlig astralkropps form. Båda kropparna hålls i stånd och vid liv med flöden av livsenergi eller prana, som cirkulerar inom och utanför den fysiska kroppen i en fantastisk kaleidoskopisk lek av ljus och färg. Liv är den andliga kraft bakom allting, vilken manifesterar sig på otaliga sätt som varelser och energiformer, osynliga eller materiella. "Liv som en varelse eller en process är grunden eller essensen i allt som är - och livet är utan början och utan slut. Liv är monadens andliga elektricitet, eller vitala swabhava, som monaden låter flöda ur sig själv och på så sätt alstrar varje kosmisk eller jordisk varelses individuella karaktäristika" (Encyclopedic Theosophical Glossary). Liv kan kallas de oräkneliga medvetandefaserna i tid och rum. G de Purucker säger:
Medvetande är ursprunget och detta ursprung alstrar, genom sina egna inneboende krafter och energier, förmögenheter och attribut, liv ur sig själv. Detta gör medvetandet inte specifikt vid ett tillfälle utan kontinuerligt och i evighet, och sammanfallande med sin egen fortvaro. Medvetande och liv tillsammans alstrar därefter av sig själva det människorna kallar kraft- eller energimanifestationer, som i sin tur utfäller universums materior och substanser liksom vinet utfäller sin bottensats. (The Esoteric Tradition, s 749)
Den föreslagna existensen av bioelektriska och morfogenetiska fält, med celler som kommunicerar längs vägar av ljus, pekar på en annan evolutionsteori än den darwinistiska. I stället för en konstant kamp och de dugligastes överlevnad kan expansionen av koherenta tillstånd, harmoni och samverkande ansträngningar vara evolutionens dominerande faktorer. Detta framgår av experiment och av exempel från hela världen på socialt umgänge, symbios och samverkan mellan djur och djur, djur och växter, växter och växter, samt växter och svampar. Ett slående exempel från mikrovärlden har vi i de amöba-liknande varelser som utgör slemmögel och normalt lever sina liv på marken, där de kryper omkring och livnär sig på bakterier. När det blir ont om föda kan man observera ett märkligt fenomen. Mängder av amöbor sluter sig samman och bildar en "snigel" vilken under en tid kryper omkring för att därefter växa upp i luften och differentieras till en stam som bär upp en spormassa. Sporerna förs av vind och regn till bättre betesmarker och blir till nya amöbor.
Utifrån så märkliga exempel som detta kan man mycket väl föreställa sig att vetenskapen en dag kommer att att se medvetande i verksamhet överallt och inse att allting är "levande", även om medvetandenivåer och yttre former kan avvika väsentligt från våra egna.