Vägen till världsalltets hjärta
G de Purucker
Det finns en väg av visdom och illumination som leder inåt mot världsalltets hjärta, som är det innersta av din varelse, det andligt gudomliga medvetandet inom dig.
Vägen till världsalltets hjärta är en, men ändå olika för varje människa. Detta betyder att var och en av oss själv är denna väg - en väg som är byggd av tankar och medvetenhet, av vår egen varelses fibrer, av samma material som naturens hjärta.
Det finns en lång väg, och den är också bred. Det är den väg på vilken naturens energiströmmar flyter fram. Genom att följa den vägen når man slutligen fulländningen, men det är en långsamt framåtskridande utvecklingsvandring med små framsteg i liv efter liv under oräkneliga tidsåldrar.
Det finns en annan väg som är brant och törnbeströdd, men som mänsklighetens stora andar har vandrat. Det är den snabba men också svåra vägen. Det är självövervinnelsens väg, den väg som kräver att man ger upp det egna för det hela, den väg på vilken den personliga människan blir den opersonlige Buddha, den opersonlige Kristus, den väg på vilken man frigör sig från kärleken till det egna och ens hela varelse fylls av kärlek till alla ting, stora som små. Det är en svår väg att följa, ty det är initiationernas väg.
I Österlandet har man sedan urminnes tider skilt mellan fyra olika vägar. Den första är karma-marga, "frälsning genom handling". Den andra är bhakti-marga, "frälsning genom tro". Dessa två vägar eller system för att förbättra människornas tankar och hjärtan är också kända i Västerlandet, där de kallas "frälsning genom gärningar" och "frälsning genom tro". Men dessa är inte de högsta vägarna.
Den tredje vägen är raja yoga-marga, den väg som den strävande människan följer för att genom självuttänkta bemödanden nå förening med det inre jaget. Den fjärde vägen kallas jnana-marga, visdomens väg, och den har mänsklighetens ädlaste representanter följt.
Första steget på vägen till världsalltets hjärta är insikten om att allt kommer inifrån. All genial inspiration, alla storslagna tankar som byggt upp och brutit ned civilisationer, alla de underbara budskap som de Store på denna jord förmedlat till sina medmänniskor - allt detta har kommit inifrån. När vi inser denna sanning är större delen av kampen för att nå förening med vår egen inre gud redan vunnen.
Vårt allra innersta är en gud, en levande gudomlighet, och från denna gudomliga källa flyter allt det ned i sinnet som gör oss storsinta, allt det som ger upphov till kärlek, hopp, inspiration och självuppoffring.
Inom oss själva ligger världsalltets alla mysterier förborgade. I vårt eget inre jag, vår andliga natur, har vi en väg som når ända fram till världsalltets hjärta. Om vi kan färdas på den vägen och tränga bakom den ena efter den andra av själviskhetens slöjor, djupare in i oss själva, så tränger vi också djupare in i den alltomfattande naturens underbara mysterier.
När man lärt känna sig själv går man framåt i snabbare takt än den vanliga utvecklingens, och när takten ytterligare ökas finns initiationer, ett slags "genvägar". Men de är bara till för dem som är lämpliga och färdiga att bemästra de prövningar som då väntar. Man växer steg för steg.
Det finns inte något favoritskap i naturen. Den gamla, gamla regeln är sann: människan tar det som tillhör henne - det hon själv är.
Människan är en oskiljaktig del av det universum i vilket hon lever, rör sig och har sin varelse. Det finns ingen skillnad mellan hennes rot och universums rot. Det finns inget avstånd mellan dem. Samma universella liv flyter genom alla ting. Samma ström av medvetande som flyter genom det väldiga världsalltet, flyter också genom människan, som är en oskiljaktig del av världsalltet. Detta innebär att det finns en väg på vilken vi kan komma i direkt beröring med universums själva hjärta, och denna väg är vi själva, vår egen inre varelse, vår egen inre natur, vårt andliga jag. Inte vårt fysiska jag, som endast är en svag reflex av den inre andliga glansen, utan det inre jaget av rent medvetande och ren kärlek till allt som är.
Hur skall man då leva för att vandra denna väg? Ett rent hjärta, ett öppet sinne, ett vaket intellekt och strävandet efter att uppnå en obeslöjad andlig iakttagelseförmåga är de första stegen.
En sådan livsföring har ingenting att göra med dåraktig askes, med att tortera kroppen eller med andra liknande, fruktlösa och destruktiva metoder. Det finns många som felaktigt tror att vägen till himmelriket (för att använda det vanliga kristna uttrycket) innebär att man skall ge upp sin integritet, att vägen till styrka innebär att bli en dåre och att vägen till gudomlig frid och harmoni går genom menlös enfald. Men den så kallade asketen är på fel väg. En människa kan aldrig nå himmelriket genom att leva på enbart potatis, genom att försaka sömn, genom att ligga på en bädd av törnen, genom att göra det ena eller andra med sin fysiska kropp.
Vilka exempel har jag inte sett på människor som ansett sig ha underkuvat sin kropp, men som mentalt kommit in på förfärliga villovägar. Ondskan är inte något kroppsligt. Den onda handlingen utgår inte från kroppen. Kroppen är ett oansvarigt verktyg för viljan och intellektet. Det är viljan och intellektet vi måste träna. Då tränar vi oss själva och blir verkliga människor som är på väg mot mänsklig gudomlighet.
Försök inte att utplåna din personlighet. Du har själv skapat den, den är en del av dig, den emotionella och psykiska delen av dig, din lägre materiella del, din passionerade del, resultatet av ett utvecklingsarbete som pågått under långa tidsåldrar. Försök i stället att höja personligheten. Rena den, träna den, gör den vacker och välbalanserad i överensstämmelse med din vilja och dina tankar. Disciplinera den, gör den till ett värdigt redskap för din inre gud.
Att undertrycka det personliga frigör inte den andliga människan. Andlig utveckling är att höja det personliga till det andliga. Det är detta som den naturliga utvecklingen strävar att göra under sitt långsamma förlopp genom tidsåldrarna - att höja det lägre till att bli det högre - inte att döda det och inte att undertrycka det!
Vi skall försöka vara det bästa, det ädlaste och renaste vi kan föreställa oss. Då kan vi glömma vår kropp. Då kan vi glömma den personlighet som kroppen ger uttryck åt, och med personlighet menar jag då alla våra lägre förmågor: den lägre materiella och emotionella delen av oss, våra infall och nycker. Vi skall ta vara på våra lägre förmågor så att de kan tjäna ädlare och högre syften.
När det personliga förvandlats, när det i allt högre grad ger uttryck åt den inre gudens förädlande inflytande - då kommer vi att vara som mänskliga gudar och handla som gudarna gör, ty här på jorden är var och en av oss representant för sin egen inre gud och representerar på det fysiska planet så mycket av detta gudomliga väsen som vår utveckling tillåter oss att ge uttryck åt. Alltså, börja nu. Ge redan nu uttryck för den inre guden. Det kan du, och belöningen är storslagen och vacker.
Den aktiva hjärnan är fylld av dagens tankar, av stundens begär, av fördomar och tillfälliga åsikter, alla dessa flyktiga ting som hindrar hjärnan från att urskilja sanningen.
Man kan inte förstå sanningen annat än genom det inom en som förnimmer. Man kan inte förstå något utanför sig själv annat än genom det inom en själv som förstår. Det som är utanför oss själva är samtidigt inom oss, ty vi är en oskiljaktig del av universum och är dess barn.
Alla människans förmågor bör tagas i bruk, alltså också hennes intellekt som är en av de ädlaste delarna av hennes inre natur. Man måste kunna förstå, men också känna. Dessa två förmågor måste förenas och samarbeta om man vill nå visheten. Man kan inte nå höjderna och samtidigt lämna en del av sig själv kvar i dalen. Man måste nå toppen som en enhet. Tankarna, sinnet, viljan, hjärtat, intellektet - allt måste tränas.
Genom att göra detta avstår man inte från något av värde. Vad man gör är att man befriar sig från begränsningar och från de bojor som binder de inre krafterna. Man tar faktiskt de första stegen mot friheten och ljuset.
Vem vill självmant kvarstanna i ett fängelse? Då vi avstår från det lägre materiella jaget och det själviska livet på detta grova fysiska plan, börjar vi känna det eviga livets verklighet med allt vad det innebär av visdom, kraft och inre växande.
En och samma lysande intelligens uppfyller alla ting: det som finns i stjärnan finns också i blomman under vår fot. Samma livskraft pulserar genom den som genom stjärnan. Samma lysande intelligens som ger blomman dess form och färg styr stjärnornas rörelser längs de kosmiska banorna.
- Sammandrag av kapitlet "The Path to the Heart of the Universe" i "Golden Precepts of Esotericism".