Våra tankar?
Scott Osterhage
Jag har läst att tankar är "ting" med eget liv enligt sin art. Otaliga tankar kommer till mig på sin färd från någon eller någonstans till någon eller någonstans. En del är i samklang med mina egna tänkesätt, och jag kan välja att hålla fast dem och ge dem en temporär uppehållsort eller låta dem passera och fortsätta sin färd. Jag har valmöjligheter när de kommer till mig. Är de t ex ledsamma kan jag tänka på något glädjande och färga dem på ett positivt sätt innan jag släpper iväg dem. Kanske är det på detta sätt som de blir hjälpta att utvecklas till högre varelser.
De tankar som stannar kvar i mitt sinne efter att ha funnit genklang i mig, uppfordrar mig att tänka vidare. Jag kan dröja vid deras historia och värde innan jag lägger dem på minnet eller släpper dem. Men det är jag som väljer att godkänna dem som nyttiga och sanna. Jag kan ta ställning till varje tanke som inträder i mitt sinne, oavsett vad andra människor anser om den. Men dessa försöker ideligen påverka mitt tänkande. På alla områden från religion och politik till konsumtionsvaror finns det påtryckargrupper som försöker övertyga oss om att deras synsätt, deras tjänster, deras värderingar är de vi skall anta. De säger "detta är vackert" eller "detta är fult", "detta är rätt" eller "detta är fel", "detta skall du äta" eller "detta skall du inte äta", "detta är den sanna religionen" eller "detta är inte den sanna religionen" osv. Varje "auktoritet" försöker övertyga oss om att deras ståndpunkter är de rätta, att deras tankar är de enda som är värda att ta i betraktande. Men varje tanke utan undantag behöver vårt eget bifall för att bli sanna för vår inre vägledare. Det är alltid vi själva som har det slutliga valet. Vi kan tänka självständigt, pröva teorier mot allmängiltiga sanningar och söka proberstenen inom oss. Om vi väljer att inte tro på en viss tanke, blir denna inte en del av vår medvetna verklighet, inte en del av vår identitet.
Vi behöver hålla våra tankar i rörelse och inte låta dem stelna till dogmer som aldrig låter sig omgestaltas. Vårt medvetande lär och utvecklas, och att bära med sig gamla oföränderliga tankeformer är improduktivt. Som barn visste vi vissa saker och hade ett visst perspektiv på världen. Detta perspektiv ändrades när vi växte upp. Allteftersom vi gör alltfler erfarenheter, ser alltfler nya samband mellan olika företeelser och tänker allt djupare tankar, växer vår värld till att rymma dessa sig oavbrutet förändrande realiteter. Det är inte svårt att förstå att vi från jordeliv till jordeliv, liksom från födelsedag till födelsedag, går framåt till högre medvetandenivåer . Vårt medvetande har förmågan att närma sig den ogripbara sanningshorisonten om vi bara befriar det från dess bojor.
Därtill kommer att sanningen, likt en skulptur, ser olik ut när vi betraktar den ur olika perspektiv. Skulpturen Tänkaren av Auguste Rodin är samma skulptur vare sig vi betraktar den framifrån, nedifrån eller bakifrån. Även om den ser olika ut ur varje synvinkel, är den lika fulländad och symboliserar samma idé. En tanke kan likaledes betraktas från olika håll men ändå förbli hel. Vi måste låta vårt medvetande omsluta varje tanke, och genom studium och reflektion betrakta dess olika sidor. Vi kan då se att begreppet "hem" t ex har olika innebörd för olika människor, samtidigt som det i vår verklighet vanligen intar en arketypisk plats.
Hur vet vi att våra tankar är verkliga? Därför att var och en av oss själv väljer sin verklighet, sitt perspektiv att betrakta tankar och idéer, och vi införlivar dem med världen genom att leva i den. Det är på det sättet som vi "vet" det vi vet och våra världsbilder skiljer sig från varandra. Var och en av oss har sin egen världsbild och sitt eget medvetande, rotat i det enhetliga medvetande som överstiger vår fattningsförmåga. Var och en av oss har sin egen verklighet, baserad på sammansättningen av vår medvetenhet. Vår enskilda världsbild är unik, liksom vår medvetenhet och vår verklighet, men är samtidigt delar av den alltomfattande medvetenheten, den grundläggande verkligheten. Betraktas vår verklighet och andras i förening, formar de en sanning som är större än varje individuell sanning. De formar oss själva, vår värld och vår vandring genom den.
Allteftersom vi går framåt i livet, börjar vi öppna våra ögon för sanningen. Detta händer vanligen inte över natten, men det händer över många mörka nätter, felaktiga ansatser och gradvisa insläpp av sanningens ljus. En vacker dag kommer vi att med vidöppna ögon skåda en sanning bortom vår nuvarande vetskap. Allt vad vi dittills uppnått skall då förefalla omoget. Därefter kommer vi att fortsätta till ytterligare sanningar. Det är bara i det innevarande ögonblicket, i varje Nu, som vi kan sträva med att öppna våra ögon för det Ljuset, för den Sanningen, så att vi en dag kan öppna ögonen fullständigt.