Vem är Jesus?
Marilyn O´Day
I de kristna evangelierna beskrivs Jesus liv, läror och död. I århundraden har forskare och teologer
frågat: Har Jesus verkligen existerat? Vem var han och varför kom han? Hur mycket av det som sägs om
honom i bibeln är sanning och hur mycket är myt? Den teosofiska litteraturen försöker besvara några
av dessa frågor.
Enligt H P Blavatsky och G de Purucker har Jesus faktiskt existerat. Han föddes i Syrien, men förmodligen ca 100 år tidigare än de kristna lärde påstår. I sin ungdom tog han till sig sin tids esoteriska läror. När han hade åldern inne blev han initierad i en mysterieskola i Syrien, där han bl a lärde sig strikt disciplin. Syftet med den initiationsprocess han genomgick är att ge en värdig lärjunge möjlighet att fullt självmedvetet möta sin inre gud. Detta gör den invigde till ett redskap, genom vilket andliga krafter kan verka för att hjälpa mänskligheten. När Jesus nådde mogen ålder genomgick han den slutliga initiationsfasen, under vilken han mötte många prövningar. Av dessa är några beskrivna i Nya Testamentet som frestelser, nedstigning till helvetet osv. När Jesus genomgått den initiationen blev hans undervisning sant esoterisk.
Jesus läror är inte nya. De är samma läror som förkunnats av andra stora mästare, och innehåller den urgamla visdomsreligion som vi idag kallar teosofi. Dessa läror var inte avsedda för allmänheten utan för Jesus krets av studerande och lärjungar. Men man ser att de kristna evangeliernas läror bara vagt påminner om lärorna i den moderna teosofiska litteraturen. Varför? Enligt G de Purucker beror detta på att ”inom mindre än 100 år efter avataran Jesus försvinnande hade de läror han lämnat efter sig degenererat. Hans lärjungar misslyckades i nästan varje avseende. De fördunklade och t o m ändrade de ursprungliga lärorna. De gav lärorna en form som de trodde skulle göra det lättare att förstå dem” (The Dialogues of G de Purucker, 2:213). Inte nog med att Jesus ursprungliga läror ändrades. Evangeliernas berättelser om hans liv är inte heller korrekta. Den man som evangelierna handlar om är en idealiserad representation av varje invigd, och kring denna figur har berättelser vävts om initiationsprocessen, sådan den då omtalades i Syrien. Jesus jungfrufödsel, hans prövningar, korsfästelse och återuppståndelse är en allegorisk beskrivning av initiationsprocessen, och behöver inte utgöra berättelser om verkliga händelser i hans liv.
Jesus var mer än bara en stor siare. Han var en avatar. Avatar är ett sanskritord som betyder ”att stiga ned”. En avatar är manifestationen av en gud eller gudomlighet i form av en människa. Avataran består av tre delar: en inspirerande gudomlighet, en mycket högt utvecklad människas själ som av sin innehavare ställts till avatarans förfogande och är kanal för den inspirerande gudomligheten, och en helt ren fysisk kropp. Avataran skapas när denna själ inträder i ett ofött barn och barnet sedan överskuggas av en gudomlighet. Den på så sätt skapade avataran är en tillfällig varelse som inte har någon karma av det slag som en vanlig människa har. Den dör inte heller som vi andra gör. När dess tid på jorden är ute sönderfaller den i sina delar: kroppens atomer skingras, själen återvänder till sin rätta innehavare och gudomligheten drar sig tillbaka.
Lärare som Jesus framträder i bestämda cykler. En typ av sådana cykler är 2.160-årscyklerna som utgörs av de perioder vilka man får när man dividerar precessionscykeln (25.920 år) med antalet hus i zodiaken (12), och alltså är längden på den tid som jorden tillbringar i ett av zodiakens tecken. I början och slutet av varje sådan ”messiansk” cykel rör sig olika civilisationer andligen och psykologiskt nedåt, och en speciell ansträngning görs för att ge dem andlig och intellektuell hjälp. Det har nu gått ca 2.160 år sedan Jesus framträdde, och vi inträder i en ny messiansk cykel som kallas Vattumannens tidsålder. Helena Blavatsky hjälpte med sitt teosofiska arbete till att öppna denna cykel.
Jesus var en av många avatarer som framträtt på jorden. Men detta förringar på inget sätt det offer han gjorde för att ge andlig upplysning till en lidande värld. Även om evangelierna inte korrekt återspeglar detaljerna i hans liv, visar de hans kärlek till mänskligheten, och hans exempel på en osjälvisk och förlåtande själ fortsätter att inspirera oss.