W Q Judges råd till sökare

(Ur Letters That Have Helped Me av W Q Judge)

Liksom att inte äta kött är celibat nödvändigt för dem som vill göra ytterligare framsteg efter en viss nivå. Men du har ännu inte nått den nivån, och behöver därför inte underkasta dig dess betingelser. Det går inte att uppställa regler som skall gälla för alla människor, eftersom vi har så olika läggningar och önskemål. Var och en måste lösa sin livsuppgift på sitt eget sätt. (del II, s 44)

Du kan stärka din karaktär genom att ge akt på småsaker och ta itu med små fel - det ena efter det andra - så snart tillfälle ges. Detta uppammar en inre uppmärksamhet och försiktighet. När små fel och små orsaker bemästras, växer karaktären sig stark.

     Känslorna och begären kan inte helt och hållet hänföras till kroppen. Om sinnet avsiktligt vänds bort från sådana ting och sysselsätts med andra och bättre, så kommer hela kroppen att följa sinnet och bli medgörlig. Den kampen måste upprätthållas, och efter en tid blir den lättare. Hög ålder betyder bara att det kroppsliga maskineriet är mindre starkt, ty i högre ålder är tankarna desamma... (del II, s 77)

Man behöver aldrig vara ängslig. Den goda lagen tar hand om allt, och det vi skall se till är att fullgöra våra plikter när de uppenbarar sig dag efter dag. Man vinner ingenting genom att ängslas för det ena eller andra och genom att vara bekymrad över folks likgiltighet. För det första kan man inte ändra på andra människor, och för det andra ställer man genom att vara ängslig ett ockult hinder i vägen för det man vill ha gjort. Det är bättre att lägga sig till med en god portion av det som världen kallar bekymmerslöshet, men som i själva verket innebär att man hyser en lugn tillit till lagen under utförandet av sina egna plikter, nöjd med att resultaten blir de rätta, vilka de än blir. (del II, s 77)

Ingen hjälp är större än umgänget med likatänkande och läsningen av goda böcker. Det bästa råd jag vet är att läsa heliga böcker och andra böcker som hjälper en att höja sig. Och sådana finns det ju. En gång fann jag att några svårfattliga skrifter av Plotinos hade denna inverkan på mig, en mycket förädlande inverkan. Samma sak med en förklaring av Odysseus irrfärder. Och så har vi ju Bhagavad-Gita. Vart och ett av dessa verk har ett eget inneboende liv som förändrar vibrationerna. Vibrationer är nyckeln till allt. De olika tillstånden innebär bara vibrationsskillnader, och vi förnimmer inte det astrala planet och andra plan därför att vi inte befinner oss i vibrationsöverensstämmelse med dem. Det är detta som gör att vi ibland får en känsla av att någon tittar på oss... Det är ett ögonblick av synkron vibration. Men det som är viktigt är att utveckla det högre jaget i det lägre, ty då får vi omedelbar tillgång till den visdom som tillhör alla vise. (del I, s 52)

Driv ut varje begär att förvärva dig krafter, och försök bara förstå dig själv. Lägg vikt vid bekymmerslöshet. Säg dig själv om och om igen att det inte är av någon som helst vikt vad du var igår, utan sträva i varje ögonblick för just det ögonblicket. Resultaten kommer av sig själva.
     Vad är det förflutna? Ingenting, det är borta. Driv ut det ur dina tankar. Du är ditt eget förflutna. Därför skall det som sådant inte bekymra dig. Det berör dig bara i den meningen att du nu är det. I dig, sådan du nu är, finns allt ditt förflutna. … Ångra alltså ingenting, inte ens de största dårskaperna i ditt liv, ty de är förgångna och du måste verka i nuet, som är både det förgångna och det kommande på samma gång. (del I, 24-25)

Vi tror på existensen av dolda starka krafter i naturen, och att det dagligen görs framsteg i riktning mot en bättre förståelse av dem. Astralprojektioner, klärvoajans, inblickar i astralljuset och herravälde över elementaler är verkliga företeelser, fast inte alltid så nyttiga. ... Det är inte lätt att skaffa sig kontroll över dessa dolda krafter, och inte heller kan fenomen utföras utan fara. Som vi ser det når man ingen sann kunskap med hjälp av fenomen, utan genom den utveckling som börjar i ens inre. (del II, s 50)

Jag råder dig av all kraft att sluta med alla yogaövningar. Dessa leder nästan alltid till katastrofala resultat om de inte leds av en kompetent lärare. ...explosionerna i ditt huvud är tecken på att du inte befinner dig i ett tillstånd som lämpar sig för yogaövningar, ty dessa explosioner är följden av skador i hjärnan, dvs av att hjärnceller brister. Jag är glad över att du skrev till mig om detta, så att jag fick tillfälle att varna dig. Jag råder dig också att sluta med att koncentrera dig på de vitala centrana, något som likaledes kan vara farligt om det inte utförs under ledning av en lärare. Du har i någon mån övat upp din koncentrationsförmåga, och den största hjälpen får du nu genom koncentration på och strävan mot det högre jaget. Du kommer också att få mycket utbyte av att ta något ämne eller uttalande i Bhagavad-Gita och koncentrera dig på och meditera över detta, och sådan koncentration är ofarlig. (del II, s 64)

Det är ett stort framsteg att du hör klockljuden. Det är inte många som hör dem. Detta visar att du hunnit dit där du kan höra dem, och det är i sanning inget litet framsteg. Gå inte och lyssna efter dessa klockljud, men ge akt på de tankar som efter klockljuden uppkommer i din hjärna och pröva dem med din egen själs probersten... Att du känner dig "död" är ingenting som du skall bekymra dig över. ...själen kommer till en ny plats eller nya omgivningar och tystnar där för en tid - är vad du kallar "död". Men den hämtar ny styrka, vänjer sig vid de nya omgivningarna, och börjar åter röra på sig. (del I, s 11-12)

Den heta lågan du talar om hör liksom klockljuden till de erfarenheter som lärjungen gör. Det finns många, många sådana. De har ofta sitt ursprung i stark spänning eller vibration i den hängivne lärjungens aura. Dessa förnimmelser är han själv, och han skall akta sig för att betrakta dem som under. ... De fortgår, förändrar sig eller upphör. Ge uppmärksamt akt på dem, men "visa inte förundran och tillmät dem inte någon bestämd betydelse".

     Jag kan inte säga mera. All hjälp du ger en annan själ är hjälp åt dig själv. Det är vår plikt att hjälpa alla, men vi måste börja med våra närmaste. Vi får inte försumma våra närmaste för att löpa åstad och hjälpa andra. Det är bättre att stupa under utövningen av sina egna plikter - hur ringa de än kan tyckas vara - än att blanda sig i andras. Höj blicken och se tillbaka på de tomma skalen efter de felhandlingar som du tror du gjort dig skyldig till. De felhandlingarna var medel och lärare. Kasta allt tvivel, all ängslan och all ånger åt sidan. Tag vid varje steg så mycket du kan av sanningen. (del I, s 13-14)   

En lärjunge i ockultism råkar efter en tid in i vad som skulle kunna kallas en psykisk virvel eller en ockult svängningsrörelse. I början påverkas han av känslor och inflytelser från personer i sin omgivning. Han börjar frigöra sig från detta och kommer in i den virvel som framkallas av de kraftiga ansträngningar hans högre jag gör för att få honom att minnas sina tidigare jordeliv. Då påverkas han av dessa. De blir till moln, som kastar sina skuggor över hans väg. De kan tyckas vara täta och påtagliga, men så upplöses de. De var bara moln. Men de börjar nu påverka hans handlingsimpulser på många olika sätt. Han kan känna en obestämd impuls till en viss handling, till vilken han inte kan se något skäl i det innevarande livet. Det är som om en trumpetstöt från ett tidigare liv träffade honom rakt i ansiktet. Den får honom att spritta till. Kanske överväldigar den honom. Så blir den till ett slags vålnad, ungefär som när man i en spegel ser en bakom sig stående person stirra över ens axel. Fastän död och förgången har den ännu makt över honom. Men även han har makt, och han kan välja. (del I, s 20)

Det finns flera slags lärjungar. Det finns lekmannalärjungar, provlärjungar, antagna lärjungar och sådana som förbereder sig för att bli lekmannalärjungar. Vem som helst kan göra sig till lekmannalärjunge , men han måste då ha klart för sig att han i detta livet inte medvetet kommer att höra av sin mästare. Vad provlärjungar beträffar, är det en oföränderlig regel att de skall undergå en prövotid på sju år. Proven utgörs inte av uppgjorda och fastställda tester, utan av händelserna i det dagliga livet och det sätt på vilket lärjungen förhåller sig till dessa. Det finns inget ställe dit den sökande kan gå och göra sin framställan, ty denna angelägenhet har ingenting att göra med platser och ämbetsmän. Den är en angelägenhet som rör vår inre natur. Vi blir lärjungar, och vi blir det för att vår inre natur har öppnat sig så mycket att den kan och vill mottaga kunskap. Vi mottager lönen ur Lagens händer.
     En verklig lärjunge bekantgör inte att han är en sådan. Ty Logen liknar inte de exoteriska sällskap som är beroende av popularitet och annat yttre sken. Den är något mycket konkret, med en levande anda. Den har människor i ledningen vilka styrs av lagar som själva innehåller sin verkställande makt och varken behöver några domstolar eller några anklagelser, domar och andra underrättelser.
     I allmänhet har en person av europeisk eller amerikansk härkomst ytterst stora svårigheter att kämpa med. Han har ingen ärftlig psykisk utveckling som underlättar hans strävan, och han har ingen mästare eller någon sådans lärjungar inom räckhåll. Hans raskaraktäristika hindrar honom från att med lätthet blicka in i sig själv - han är inte introspektiv av naturen. Men även han kan uträtta mycket om han renar sina motiv och antingen har, eller söker tillägna sig, en brinnande och orubblig tro och hängivenhet, en tro på mästarnas existens... (del I, s 54-55)

Denna Loge är inte någonting som kan...analyseras och bestämmas. Den är både överallt och ingenstans. Den omfattar alla verkliga mästare, lärjungar, handledare och gurus av alla raser och trosbekännelser, liksom dem utan någon trosbekännelse alls. Det har sagts att: "Bortom lärandets sal befinner sig Logen. Den är det över hela världen utbredda brödraförbundet av vise. Den kan inte beskrivas. Inte ens av medlemmarna själva. Men lärjungen är oförhindrad att försöka föreställa sig vad den är."
     Därför hjälper alltid var och en av dess verkliga lärare och lärjungar med glädje varje annan lärare och lärjunge. Men vi ...får inte på samma gång ställa oss under direkt ledning av mer än en guru.
     Varje människa som inom sig själv beslutar att inträda på Vägen har en guru. Men den tid som förflyter mellan detta beslut och den stund då hon verkligen känner sin mästare kan bli lång. I några fall är den dock ganska kort.
     Låt oss nu titta lite på Logens avdelningar.
     Liksom den menige soldaten i en armé har en general över sig som leder det hela men som han inte kan nå annat än genom officerarna, så finns även i denna orden avdelningar av guruer och avdelningar av lärjungar.
     Där finns den store gurun, som är guru för många som inte får vare sig se eller lära känna honom. Så finns det sådana som känner honom och som är guruer till ett antal chelaer (lärjungar) osv tills vi kommer till en chela som i sin tur kan vara en känd guru till en chela under sig.
     Vidare finns det chelaer som tjänstgör som tillfälliga, och därför inte erkända, guruer för en eller flera andra chelaer. (del I, s 58-59)

Till index