Tidigarelivupplevelser



Definition


Det finns två typer av tidigarelivupplevelser. Den enklare typen består i att upplevaren har minnen från tidigare jordeliv på samma sätt som från det nuvarande livet. Därvid kan ett barn ha minnen från ett liv som vuxen person och en vuxen ha minnen från ett liv där han eller hon var av motsatt kön.


Den mer komplicerade typen av tidigarelivupplevelser består i att upplevaren förs bakåt i tiden till en viss scen ur ett av sina tidigare liv. Därvid kan det hända att han känner att han lämnar sin fysiska kropp och att en förflyttning äger rum. Hans fysiska omgivning tonar bort och ersätts av en historisk, och han befinner sig i denna. En tidigarelivupplevelse av det här slaget är alltså tredimensionell och vanligen visuell och i färg. De personer som förekommer i scenen bär kläder av ålderdomligt snitt. Bland dessa personer känner upplevaren igen sig själv även om kroppsstorleken, könet och annat skiljer sig från det nuvarande livets. Han upplever scenen som betraktare men kan också många gånger gå in i bilden av sin forna gestalt, identifiera sig med denna och uppleva scenens händelseförlopp ur dess perspektiv. Hur som helst så känner han igen miljön i scenen och personer i densamma. Ofta konstaterar han att dessa också finns med honom i det nuvarande livet som t ex familjemedlemmar eller vänner. Scenen kan försvinna och ersättas av en annan, och han får på så sätt återuppleva olika episoder ur det ifrågavarande livet. Det kan också hända att episoder ur flera tidigare liv infinner sig.


Äkta eller oäkta?


Hur ställer sig då vetenskapen till tidigarelivupplevelserna? Har vetenskapligt arbetande forskare kunnat bevisa att några av dem är äkta? Svaret är nej, och detta av en rad skäl. Ett av dem är att det ytterst sällan går att dokumentera att den person som upplevaren anser sig ha varit i ett tidigare jordeliv faktiskt har existerat. Det finns inte många exempel på att man i kyrkböcker, medicinska journaler eller andra historiska urkunder kunnat konstatera att så verkligen är fallet. Detta är i och för sig inte så konstigt eftersom det vanligen handlar om liv som levts för hundratals och tusentals år sedan. Dessutom är de episoder som återspeglas vanligen mycket alldagliga och upplevarna erhåller nästan aldrig exakta tidsangivelser, adresser eller annat som skulle kunnat hjälpa till med identifieringen. Ett annat skäl är vår fysiska hjärna. Denna är ju nybildad och fanns inte med när vi i det förgångna vandrade omkring på jorden. Våra tidigarelivminnen kan därför svårligen tänkas vara lagrade i den hjärnan utan måste hämtas från ett annat ställe, men vilket? Ett tredje skäl är att varje tidigarelivupplevelse är privat i betydelsen att den inte kan direktobserveras av forskare. Dessa får hålla tillgodo med vad upplevarna berättar. Till de nämnda skälen och flera andra kommer att tidigarelivupplevelser kan bortförklaras med hjälp av begrepp som hallucinationer, fabulerande delpersonligheter, besättelse osv. Mot den bakgrunden är det lätt att förstå att man inte funnit några vetenskapligt hållbara bevis för att tidigarelivupplevelser kan vara äkta. En del av dem kan dock betraktas som indikationer - ibland som starka sådana - på att reinkarnation är ett faktum i människans tillvaro.


Den som tror att äkta tidigarelivupplevelser förekommer och letar efter icke-vetenskapliga men ändå vettiga förklaringar till företeelsen, kan vända sig till esoteriken. Med de esoteriska synsätten på verkligheten kan olika förklaringsmodeller uppställas. En enkel sådan är följande:

Vår fysiska hjärna innehåller länkar med vars hjälp minnesmaterial avsiktligt eller spontant kan hämtas från den "minnesbank" som kallas akashakrönikan. Akashakrönikan är en del av den aura som omger och genomtränger jorden, och i vilken allting som utspelats i de varelsers liv som nu lever eller tidigare levt på jorden har registrerats i form av exakta minnesavsättningar. För varje människa gäller därför att de händelser hon varit involverad i, de miljöer hon vistats i, de tankar hon tänkt, de känslor hon hyst, de ord hon yttrat, de handlingar hon utfört osv i såväl det nuvarande som alla tidigare jordeliv finns bevarade som bild-, ljud- och andra minnesavsättningar i akashakrönikan. Och det är dessa avsättningar som under vissa betingelser blir tillgängliga och ger tidigarelivupplevelser i form av vanliga minnen och tredimensionella scener som omger upplevaren.


Men även om nu en tidigarelivupplevelse är äkta såtillvida att dess underlag - dvs avsättningarna i akashakrönikan - alstrades i något av upplevarens tidigare liv, är det inte säkert att avsättningarna återger händelser som då verkligen utspelades. Det kan ju vara så att avsättningarna utgörs av tankebilder som upplevaren under ifrågavarande liv fantiserade ihop, eftersom även vårt fantasitänkande registreras i akashakrönikan. Det är alltså inte ens med denna förklaringsmodell lätt att bilda sig en uppfattning om en viss tidigarelivupplevelses äkthet. Men om man trots svårigheterna vill göra detta bör man alltid beakta hur upplevelsen uppkommit, ty det har betydelse för tolkningen av den.


Tidigarelivupplevelsens uppkomst


Tidigarelivupplevelser kan principiellt uppkomma på två sätt. Dels kan de framkallasavsiktligt, dels kan de infinna sig spontant.


Avsiktligt framkallas de framför allt vid regressioner där upplevarna försatts i trans och leds bakåt i tiden av en hypnotisör.


Spontant kan de infinna sig under dagvakentillståndet, under sömnen och under det hypnagoga tillståndet mellan sömn och vaka (dvs när man just håller på att somna respektive vakna upp ur sömnen) samt under transtillstånd i vilka upplevaren själv försatt sig genom meditation, yogaövningar, droger, koncentrerat skådande i speglar etc.


Det skulle föra för långt att gå närmare in på alla de omständigheter under vilka tidigarelivupplevelser kan uppkomma. Jag begränsar mig därför till att säga några ord om avsiktligt framkallade upplevelser under hypnos, spontana upplevelser under dagvakentillståndet och spontana upplevelser under sömn.


Avsiktligt framkallade tidigarelivupplevelser under hypnos


Jag börjar med de tidigarelivupplevelser som avsiktligt framkallas genom suggestioner efter det att upplevaren - eller vid gruppregressioner hela gruppen - försatts i hypnotisk trans. Meningen med transen är att den skall dämpa dagvakenmedvetandets normala aktiviteter så att dessa inte stör kommunikationen med det undermedvetna.


Vad själva transen beträffar skiljer man på tre nivåer: lätt, medeldjup och djup. Vid lätt trans känner sig upplevaren mycket avslappnad och inser förmodligen inte att han är hypnotiserad. Han är hela tiden medveten om vad som händer såväl inom som omkring honom. Tidigarelivupplevelsen brukar vara mycket skissartad, men anses i allmänhet vara tillräcklig när det gäller terapeutisk behandling av fobier, ångest, depression m m. Regression under lätt trans brukar också kallas "ledd meditation", "ledd visualisering" och annat som låter mindre skrämmande än hypnos.


I medeldjup trans kan upplevaren uppfatta något av det som händer omkring honom men störs inte av detta. Tidigarelivupplevelsen är mer detaljerad och intensivare. Därför anses den medeldjupa transen vara idealisk för regressioner.


Vid djup trans är upplevaren inte medveten om vad som händer omkring honom och kommer efter uppvaknandet ur transen inte ihåg sin tidigarelivupplevelse om han inte fått suggestionen att göra det.


Det som framkommer vid regressioner varierar med upplevaren och transdjupet från diffusa hågkomster eller stillbilder till livfulla tredimensionella scener där förekommande personer talar och utför handlingar. Dessa scener kan upplevaren betrakta som observatör, men han kan också återuppleva dem inne i den gestalt som i scenen är hans forna jag.


Det faktum att bakåtförandet i tiden sker med hjälp av suggestioner är ett gott skäl till att betrakta nästan alla tidigarelivupplevelser under hypnos med skepsis. Hypnotiska experiment har ju visat att man med suggestioner kan framkalla resor till planeten Mars, ombordstigningar på UFO:n och andra egendomligheter som saknar verklighetsanknytning, så varför då inte också fiktiva tidigarelivupplevelser. Ty det är väl känt att det undermedvetna - som ju mottar suggestionerna och verkställer dem - anstränger sig för att vara hypnotisören till lags. Finns det inte äkta minnesmaterial från ett tidigare liv till hands, kan det undermedvetna sända fram material ur filmer som upplevaren har sett, dagdrömmar han fantiserat ihop och annat.


Ett illustrativt exempel på detta ger dr Raymond Moody i sin bok Tidigarelivupplevelser. En vän till honom fördes under hypnos tillbaka till ett tidigare liv och såg sig då vandra omkring bland hus av soltorkad lera, och han beskrev bl a klädedräkter och redskap. När han några månader senare var på besök hos sina föräldrar och tittade på gamla familjefilmer från sin barndom, fick han se exakt de scener som han hade upplevt under regressionen. Hans tidigarelivupplevelse utgjordes alltså av barndomsminnen. 1


Minnesmaterialets datering tycks alltså inte vara något moraliskt problem för det undermedvetna, och det tycks inte heller materialets anknytning till upplevarens person vara. Det finns många fall där flera upplevare säger sig ha varit samma historiska person. Så t ex hade dr Roger Woolger två patienter som kom ihåg att de varit Anne Boleyn, två som varit Jeanne d´Arc och två som varit grevinnan de la Motte, bekant från skandalen med drottning Marie Antoinettes halsband.2 Inte ens i de fall där den person som upplevaren påstår sig ha varit faktiskt har existerat, kan man alltså vara säker på att en sann identifikation föreligger.


Upplevaren själv brukar dock inte tvivla på äktheten i sin upplevelse, särskilt inte om han under denna omgetts av en livfull scen. Även om scenen med däri förekommande personer, möbler och allt vad det nu kan vara utgjordes av hallucinationer, är det från hypnotiska experiment väl känt att hallucinationer av den hallucinerande kan upplevas som lika verkliga som deras fysiska motsvarigheter. Hallucinationsgestalterna uppför sig helt normalt och den hallucinerande kan tala med dem, ta på dem osv.


Om man nu betraktar innehållet i en viss tidigarelivupplevelse som hallucinationer, fabricerade av det undermedvetna, så frågar man sig kanske vad det kan vara för en aktör i det undermedvetna som stått för fabrikationen. Kan det vara en "drömkonstruktör" av det slag som komponerar de vanliga nattdrömmarna eller kan det vara en delpersonlighet. Båda alternativen är tänkbara, ty att delpersonligheter kan förekomma i människans psyke är ett konstaterat faktum. Med delpersonlighet menas ett psykiskt komplex av tankar, känslor, minnen etc som personifierats och givit sig själv ett namn och en historia. Med delpersonligheter skulle bl a de märkliga fall kunna förklaras där en regresserad person påstår att han under en och samma tidsperiod i det förflutna levde två liv, det ena livet på en plats och det andra på en annan, men som sagt samtidigt.


Hur som helst så finns det alltså en rad omständigheter vid hypnotiskt inducerade tidigarelivupplevelser som ger anledning till skepsis vad äktheten beträffar, och denna skepsis förstärks av att man inte bör bortse från den tolkningsmodell som talar om besättelse. Enligt den tolkningsmodellen influeras den regresserade personen så starkt av en död människas s k ande att han identifierar sig med denna och upplever dess minnen som sina egna.


Skall man då ta avstånd från alla hypnotiskt inducerade tidigarelivupplevelser? Nej, det behöver man inte göra, ty det finns sådana som är mycket trovärdiga. Ett exempel är följande:


En engelsk kvinna vid namn Anne Baker regresserades till ett liv i Frankrike under revolutionen där hon hette Marielle Pacasse, var 23 år gammal och arbetade med sin 37-årige make Jules i en fruktaffär. Anne fick frågor på engelska men svarade på vad som ansågs vara gammalfranska trots att hon inte talade franska i vaket tillstånd. Vid ett senare regressionstillfälle tas Anne tillbaka till 1794. Då framträder Marielle igen, nu två år äldre än förra gången. Jules har blivit soldat och hon bor på rue de St Pierre. Hon sköter ensam fruktaffären, vet inte vad thé är och anser kaffe vara en dyr dryck för rojalister. När hennes uppgifter kontrollerades visade det sig inte bara att hon hade talat en ålderdomlig franska, utan också att det vid tiden för den franska revolutionen hade funnits en gata St Pierre i närheten av Notre Dame och att det numera bortlagda namnet Marielle hade varit i bruk under 1700-talet.3

Tidigarelivupplevelser som denna betraktas av reinkarnationsforskarna som mycket starka indikationer på reinkarnation, ty det handlar här om fall där upplevaren själv bildar meningar på ett för honom i det nuvarande livet främmande språk. Dessa fall skall inte jämställas med dem där upplevaren mekaniskt återger meningar på ett främmande språk som i det nuvarande livet har uppsnappats på ett eller annat sätt och lagrats på undermedveten nivå.


En hög grad av trovärdighet har också de fall där blindfödda personer förts tillbaka till tidigare liv i vilka de var seende. Dessa personer har därefter börjat drömma i bilder, något som de i det nuvarande livet dittills inte gjort.


Spontana tidigarelivupplevelser under dagvakentillståndet


Jag övergår så till de tidigarelivupplevelser som spontant infinner sig under dagvakentillståndet. Inledningsvis skall det då sägas att man bland dem torde finna fler starka indikationer på reinkarnation än bland hypnosupplevelserna, ty många av dem är på ett eller annat sätt förenade med påtagliga fakta. Låt oss se på två exempel som gäller små barns minnen av ett tidigare liv.


I det första exemplet fanns i en familj en dotter vid namn Maria som dog när familjen bodde i Illinois, USA. Några år senare flyttade familjen till Dakota och där föddes ytterligare en dotter, Nellie, som envisades med att vilja bli kallad Maria. Hon förklarade att detta var hennes riktiga namn och att hon var van att bli kallad så. Under en resa till Illinois med sin pappa kände Nellie igen deras gamla hem och många personer som hon aldrig sett, men som Maria hade känt mycket väl. Hon beskrev också den skola i vilken Maria hade gått och bad att få se den igen. Fadern tog henne dit och där gick hon direkt fram till den skolbänk som hade använts av hennes syster och sade "den är min".4


I det andra exemplet är det en sjuårig flicka som under en järnvägsresa kände igen landskapsbilden i närheten av en plats som heter Yeovil och påstod att hon hade bott i trakten. Hon kom ihåg att hon sprang nedför en backe tillsammans med två vuxna kvinnor som höll henne i händerna. Alla tre föll och hon skadade sig svårt i benet. Hennes namn hade varit Margaret och hon kunde beskriva de klänningar som hon och de båda kvinnorna hade haft på sig. Sjutton år senare stannade hon under en bilfärd vid en stuga i närheten avYeovil. Där såg hon ett gammalt porträtt av en flicka som hon kände igen som sig själv. Flickan hade samma klänning som hon kom ihåg. Hon fick veta att flickans namn var Margaret Kempthorne och att Margaret, när hon var fem år gammal, hade sprungit nedför en backe med sin mamma och en annan kvinna. De hade fallit, varvid Margaret bröt benet. Två månader senare dog hon. På baksidan av porträttet fanns inskriptionen: Född 25 jan 1830, död 11 okt 1835.5


När små barn som i dessa två fall har minnen från ett tidigare liv och minnena kan knytas samman med påtagliga fakta i det nuvarande livet, anser forskarna fallen vara starka indikationer på reinkarnation. Och sådana minnen förekommer bland barn inom alla folkslag och kulturkretsar. I många fall har barnet födelsemärken på sådana ställen av kroppen där det i det tidigare livet blev illa tilltygat. Barnet visar sig vanligen ha samma intressen och talanger som sitt forna jag. Ofta utlöses tidigarelivminnena av deja-vu, dvs barnet kan se en plats, en person eller ett föremål som det känner igen trots att det inte sett eller hört talas om platsen, personen eller föremålet i det nuvarande livet. Reinkarnationen har i allmänhet ägt rum inom några år efter döden i det föregående livet och tämligen nära den plats där döden inträffade. Fall av reinkarnation i ett annat land är sällsynta. De fall där könsbyte ägt rum tycks uppgå till ca 5 %.


Barns tidigarelivminnen brukar dyka upp när de är mellan två och fem år gamla för att sedan försvagas och vara helt borta före åttaårsåldern. Minnena torde därför sällan utöva någon påverkan på barnens fortsatta liv. För barn är det ju naturligt att helt och fullt ägna sig åt det liv som ligger framför dem och som de inte ser något slut på. För vuxna som får tidigarelivupplevelser blir situationen däremot en annan. För vuxna är det naturligt att försöka placera in det nuvarande - och som de vet - begränsade livet i ett större sammanhang i tid och rum, och därtill kommer att de ofta genom upplevelserna får förklaringar på speciella omständigheter i det nuvarande livet. Vuxna tar därför djupa intryck av upplevelserna. Enligt professor Frederick Lenz, som undersökte ett stort antal fall av spontana tidigarelivupplevelser, fick upplevarna nya perspektiv på tillvaron. De övervann rädslan för döden. De insåg att de var evighetsvarelser som hela tiden utvecklades mot någonting bättre och högre. De såg både sina egna och världens problem, men i stället för att fly undan problemen eller vänta på att dessa skulle försvinna av sig själva, gick de aktivt in för att göra livet bättre. 6


I de fall av spontana tidigarelivupplevelser under dagvakentillståndet som Lenz undersökte infann sig upplevelsen vanligen helt oväntat för upplevaren medan han arbetade, pratade med en vän eller var inbegripen i någon annan vardaglig aktivitet. Men även om upplevelsen kom oväntat, kunde han i allmänhet peka på en utlösande faktor.


I ca en tredjedel av fallen var denna faktor en annan människa som upplevaren på något sätt kände igen från ett tidigare liv. Upplevelsen kom dock inte alltid vid det första mötet. I fallet John och Alison t ex kom den först efter flera års äktenskap. De båda satt en kväll i sängen och pratade då John såg hur färgen på Alisons hår skiftade från brunt till blont. "Därefter", säger John, "förändrades hela rummet. I stället för att vara i vårt sovrum, fann jag att vi var i ett helt annat rum. Detta hade gobelänger på väggarna och tjocka pälsmattor på golvet. Väggarna var av sten. Min hustru och jag var klädda i dräkter som tycktes höra hemma i det medeltida England. När jag med förvåning såg på henne framträdde scener ur vårt tidigare liv för mina ögon. … Det var som om jag såg en film" 7


I en del fall aktiverades minnet när upplevaren besökte en viss stad eller plats och då fick en känsla av att ha varit där förut. Denna känsla blev allt intensivare tills den utlöste tidigarelivupplevelsen. Ett exempel på detta lämnas av den engelske bankdirektören Richard. Han hade alltid haft stort intresse för medeltida arkitektur utan att förstå varför tills han en dag besökte katedralen i Salisbury. När han vandrade runt i katedralen hade han hela tiden en besynnerlig känsla av att ha varit där förut, trots att detta var hans första besök. "Jag stannade till", berättar han, "och såg upp mot det välvda taket... Då tycktes detta börja röra på sig och jag förstod att jag faktiskt bevittnade hur dess utseende förändrades. Katedralen var inte längre i färdigt skick, den befann sig under byggnad. En flod av minnen vällde in i mitt sinne. Jag mindes att jag varit en av de arbetare som hjälpt till att resa katedralen. Minnen av min hustru och familj som levt i staden dök upp. Men det hela varade bara några minuter, sedan var jag tillbaka i nutiden som om ingenting alls hade hänt."8


Tidigarelivupplevelsen utlöstes i några fall av att upplevaren hörde musik, såg en tavla eller kom i kontakt med något föremål som påminde honom om ett tidigare jordeliv. Så t ex berättar konstnären Victor i Los Angeles att han en gång såg ett fotografi av ett japanskt tempel i en konstbok. Han visste då omedelbart att han hade varit i detta tempel. "Jag kunde se hela scener inuti templet", säger han. "Jag kom ihåg hur de olika rummen såg ut och jag kom t o m ihåg människor jag hade känt där. Flera år senare, när jag tjänstgjorde i armén, var jag i Japan. Ett av de många tempel jag då besökte var just det jag hade sett i konstboken. Tempelguiden som ledde rundvandringen blev förvånad när jag kunde säga vad som fanns i varje rum innan vi gick in i det. Han visste ju att detta var mitt första besök i templet. Det kan inte finnas någon annan förklaring till min upplevelse än att jag har varit där i något tidigare liv."9


Ibland kunde upplevaren inte peka på någon utlösande faktor. Så var det för en bortåt 60-årig läkare som fick sin upplevelse när han satt sig under en lönn i sin trädgård för att vila. Plötsligt började hans kropp skaka kraftigt. "Jag förlorade medvetandet om var jag befann mig", berättar han. "Allt jag såg var mörker i alla riktningar. Jag kände att jag dök ned i en lång svart tunnel. Jag fick kväljningar av fallet. Sedan såg jag ljus i slutet av tunneln. Jag fann mig så sitta i en stol i mitt vardagsrum (från fordom). En av mina tjänare anmälde att min häst var sadlad. ... Jag följde honom ut, satt upp på hästen och red in mot staden. … När jag kom dit satt jag av hästen och gick in på en krog. Där träffade jag några vänner och vi drack och skämtade en stund. Det som nu framstår som det märkligaste i upplevelsen är hur verkligt allting var. Jag kunde se folket i lokalen, känna metallbägaren i min hand och smaken på drycken... Så bröt ett slagsmål ut. Man svor och skrek. Jag knuffades omkull, och innan jag hann resa mig fick jag ett slag i huvudet och förlorade medvetandet. Jag var återigen omgiven av mörker... Så fann jag att jag återvänt till nutiden och satt under lönnen i trädgården." 10


De fyra fall jag nu relaterat är goda exempel på hur en tidigarelivupplevelse i vakentillståndet kan uppkomma och ta form. Vad formen beträffar så tycker sig John i det första exemplet se på en film. I det andra bevittnar Richard hur den fysiska omgivningen delvis verkar förändras samtidigt som en mängd minnesbilder väller in i hans sinne. I det tredje exemplet får Victor inre visioner, medan läkaren i det fjärde på ett genomgripande sätt förflyttas in i en av sina forna jag-gestalter och i denna återupplever ett dramatiskt händelseförlopp. Vad sedan äkthetsbedömningen beträffar, innehåller dessa exempel ingenting som får dem att framstå som mindre trovärdiga. Det finns därför inte någon större anledning att bortförklara dem, även om man beaktar att vuxna personer i motsats till barn har ackumulerat en mängd minnesmaterial i det nuvarande livet som det undermedvetna kan använda till komponerandet av fiktiva tidigarelivupplevelser.


Spontana tidigarelivupplevelser under sömn


Slutligen skall jag säga något om spontana tidigarelivupplevelser under sömn. Jag börjar med att återge ett exempel där en kvinna i en dröm var klart medveten om att hon var tillbaka i ett tidigare liv. Hon berättar:


"Jag såg mitt tidigare liv i Kentucky... När jag gick på gatan kunde jag höra ljudet av de rullande vagnshjulen, känna lukten av hästarna och känna hettan i luften. Drömmen började med att jag såg ned på mina fötter och den lortiga gatan, och jag lyfte på min blåa kjol och styrde stegen mot trottoaren. … Jag gick in i lanthandeln och kände mig då helt hemmastadd. Det var som att dra ett andetag av lättnad. Det fanns fler människor i lokalen men de betydde ingenting för mig. Jag hade en känsla av att mitt liv var hårt och enformigt. Att komma till lanthandeln var spännande. Jag köpte lite rött garn och kalikå till en klänning. Jag var nära att också köpa ett blått band till håret, men jag insåg att jag inte borde ge ut så mycket pengar.
Jag visste att detta inte var en vanlig dröm. Medan jag upplevde det hela hade jag en intensiv känsla av att vara förtrogen med alltsammans. Det var som att vara hemma igen. … Jag hade återvänt till ett ställe där jag inte varit på länge. Det var ett ställe som jag tyckt om, ett ställe där jag gjort många inköp.
Jag vaknade omedelbart när drömmen slutade. Såväl den som mina andra drömmar om tidigare liv är mycket klarare och livfullare än mina vanliga drömmar. De säger mig alltid något som hjälper mig att förstå vissa känslor jag har om saker och ting. Under vanliga drömmar vet jag inte att jag drömmer. De är någonting som jag är fångad av. Men i tidigarelivdrömmar är jag hela tiden fullt medveten om att jag ser tillbaka på mitt förflutna." 11


Lenz, som undersökte 19 fall av tidigarelivupplevelser i form av drömmar, konstaterade att dessa tycktes upplevas på samma sätt som tidigarelivupplevelser under vakentillståndet och att de skiljde sig från vanliga drömmar på fyra sätt: (1) Varseblivningarna var kristallklara och mycket intensivare än i vanliga drömmar. (2) Under upplevelsen var upplevarna medvetna om att de såg tillbaka på ett eller flera av sina tidigare jordeliv. (3) I motsats till vanliga drömmar, som ju i regel glöms bort efter några timmar eller månader, var tidigarelivupplevelserna så livfulla att upplevarna kan beskriva även deras minsta detaljer många år efteråt. (4) Upplevarna ändrade sina attityder till döden och döendet.12



Avslutning


Tidigarelivupplevelserna som företeelse är svårtolkad, ty liksom ifråga om näradödenupplevelsena har de avancerade esoterikerna inte offentliggjort tillräckligt med faktamaterial att ta fasta på. Förmodligen är det högre makters mening att människan i gemen skall leva det nuvarande jordelivet utan att kunna blicka tillbaka på de föregående och utan att med fullkomlig säkerhet och i detalj veta vad som händer henne efter döden.


1. Raymond A Moody, Tidigarelivupplevelser, 1998, s 41
2. Roger J Woolger, Other lives, Other selves, 1988, s 65
3. David Christie-Murray, Reincarnation, 1988, s 192
4. Gérard Encausse, Reincarnation, 1991, s 124
5. Ibid. s 144-5
6. Frederick Lenz, Lifetimes, 1992, s 216
7. Ibid. s 27
8. Ibid. s 22-3
9. Ibid. s 30-1
10. Ibid. s 38-9
11. Ibid. s 32-3
12. Ibid. s 31-2

Till Märkliga upplevelser