H
Hallucination
I ockult mening betecknar ordet en synvilla som framkallas av bl a sjukdom, medialitet
och alkoholberusning. Alla sådana synvillor föregås av en avslappning hos nervsystemet. Avslappningen
alstrar ett onormalt magnetiskt tillstånd som attraherar vågor av astralt ljus. Det är astralljuset
som tillhandahåller de olika hallucinationerna. Dessa är inte alltid innehållslösa och overkliga
drömmar. Ingen kan se det som inte existerar - dvs det som inte inpräglats - i eller på de astrala
vågorna. Den hallucinerande kan förnimma ting och scener (förgångna, nuvarande eller kommande) som
inte har något samband med honom själv och även mottaga flera olika saker på en gång som inte har
någon relation med varandra, varför de mest groteska och absurda kombinationer kan uppkomma. Såväl
den berusade som den mediale och adepten ser sina respektive bilder i astralljuset. Men medan den
berusade och det otränade mediet, eller någon som lider av hjärnhinneinflammation, ser därför att de
inte kan hjälpa det och omedvetet framkallar de virriga visionerna, så kan adepten och den tränade
skådaren välja och kontrollera visionerna. De vet var de skall fästa blicken och kan hålla fast de
scener de vill iakttaga, och de kan se bakom astralljusets övre och yttre skikt. Hos de förra är de
glimtvisa inblickarna i vågorna hallucinationer, för de senare trogna återgivningar av vad
som verkligen var, är eller kommer att hända. Mediets slumpvis fångade glimtar och fladdrande
visioner av det bedrägliga ljuset transformeras under ledning av en adepts eller skådares dirigerande
vilja till stadiga bilder, sanna återgivningar av det som denne vill skall komma i fokus för hans
varseblivning.
Hatha-yoga (se Yoga)
Helig planet (se Sju heliga planeter)
Helvete (se Himmel)
Hermetiska kedjan
Hos de gamla grekerna fanns en mystik tradition om en kedja av levande
varelser. I dennas övre ände fanns gudarna i olika grader av auktoritet och aktivitet. Sedan följde i
fallande ordning halvgudar, heroer, vishetslärare, de vanliga människorna och varelserna under dem.
Varje länk i denna kedja av levande varelser inspirerade och undervisade länkarna nedanför. På så vis
överfördes från länk till länk kärlek, visdom och kunskap om universums hemligheter. Hos
mänskligheten resulterade detta i de konstarter och vetenskaper som möjliggjorde kultur och
civilisation. Mystikt kallades denna kedja för den hermetiska eller gyllene
kedjan.
I de forntida mysterierna fick läran om den hermetiska kedjans existens och natur sin
fulla förklaring. Läran är sann eftersom den beskriver faktiska förhållanden i tillvaron. Läran om
den hermetiska kedjan, om en successionsföljd av lärare, togs senare över och förvanskades av olika
formella och exoteriska sekter, bl a den kristna kyrkan, i vilken läran kallades för den apostoliska
successionen. I alla de forntida stora mysterieskolorna fanns denna succession av lärare som följde
på lärare, var och en förande ljuset vidare till sin efterträdare, precis som han själv fått det av
sin företrädare. Så länge detta överförande av ljus fungerade, blev mänskligheten andligen berikad.
Därför levde och frodades mysterieskolorna och gjorde mycket gott för världen. Dessa lärare var
budbärare till mänskligheten från den stora mästarlogen.
Hierarki
Ordet hierarki betyder att det i en självständig enhet finns ett system av delegerad
kraft och auktoritet, vilket leds av någon inom enheten som har den högsta auktoriteten och kallas
hierark. Teosoferna har utsträckt ordets betydelse till att också omfatta det schema, enligt vilket
de otaliga varelser under utveckling som finns i universums olika delar är organiserade. Varje del av
universum står under en andlig varelses ledning, och dessa andliga varelser är orsaken till alla
materiella manifestationer.
Serien av hierarkier sträcker sig oändligt i båda riktingarna. Människan kan tänkas
befinna sig någonstans mitt i serien. Över sig har hon en oändlig följd av allt högre utvecklade
varelser, allt mindre materiella och allt mer andliga. På samma sätt finns en oändlig följd under
henne.
Den högsta individen i en varelsehierarki (oavsett om vi använder en 7-, 10-, eller
12-gradig skala) är dess gudomlighet. Denna utgör i sin tur den lägsta varelsen i hierarkin ovanför.
Och så fortsätter det i all oändlighet. Varje hierarki manifesterar en aspekt av det gudomliga
kosmiska livet, en av de gudomliga tänkarnas tankar.
Olika benämningar har under tidernas lopp getts åt dessa varelsehierarkier. Den
generaliserade grekiska hierarkin från tiden före den kristna eran kan uppställas på följande sätt:
(1) gudomligheten. (2) gudarna eller det gudomligt-andliga. (3) halvgudarna, ibland kallade gudomliga
heroer. (4) heroerna. (5) människorna. (6) djuren. (7) växtvärlden. (8) mineralvärlden. (9)
elementalvärlden eller Hades rike. Gudomligheten (eller summan av allt gudomligt liv) är den högsta i
denna hierarki, där var och en av de nio nivåerna är en egen underordnad hierarki. En 9-gradig
hierarki (vilken som helst) befinner sig alltså nedanför hierarkin över sig och kan betrakta denna
överliggande hierarkis lägsta nivå som sin tionde nivå räknat uppåt, sin supergudomliga del. Läran om
hierarkier är en av teosofins mest fundamentala läror.
Himmel
Varje forntida exoterisk religion lärde att de s k himlarna är indelade i nivåer av
stigande lycka och renhet, och de s k helvetena i nivåer av stigande lidande och renande. I esoterisk
mening är de förra egentligen inte en belöning och de senare inte ett straff. Varje varelse dras
efter döden till den sfär som lämpar sig för dess karaktär och karmiska öde. Som människan sår under
jordelivet, får hon skörda efter döden. Goda frön ger god skörd, dåliga ger dålig. Kanske alstrar ett
negativt och färglöst liv intet av andligt värde.
Efter den andra döden i kamaloka inträder den mänskliga monaden i devachan, sin
"himmel". Där finns många nivåer. Men vad händer med den lägre mänskliga själ som är så
nedsmutsad och nedtyngd av jordiska tankar och drifter att den inte kan höja sig till devachan? Det
kan finnas tillräckligt med andlighet i den för att hålla ihop den som en reinkarnerande varelse, men
den är oren och tung, och dess tendens är därför nedåtriktad. Kan den inte åtminstone nå de lägre
delarna av devachan och där få uppleva en viss lycka? Nej. Det finns en passande sfär för varje
utvecklingsgrad hos ego-själen, och den graviterar till den sfären och stannar där tills den är helt
renad. Dessa sfärer är de sk helveten som befinner sig under devachans lägsta nivåer. Devachans
högsta nivåer utgörs av arupa-himlarna. Nirvana däremot är något helt annat än dessa himlar. (se
Avichi, Devachan, Kamaloka)
Hypnotism
Ordet kommer från grekiskans hypnos som betyder "sömn". Det används
om det psyko-fysiska fenomen där en person genom suggestion införs i ett sömnliknande tillstånd.
Ordet suggestion betecknar handlingsfältet för den kanske subtilaste och farligaste sidan av den
kraft som emanerar från en hypnotisörs sinne.
Grunden till denna kraft finns i människans psykiska konstitution. Det är en kraft som
emanerar från ett sinne och kan påverka och styra ett annat sinne i en viss
riktning. I niohundranittionio gånger av tusen är en sådan påverkan av ondo, och detta faktum skulle
inses av alla om de förstod skillnaden mellan människans högre och lägre natur, skillnaden mellan
hennes omutliga odödliga individualitet, hennes andliga natur, å ena sidan, och den fysiska hjärnans
sinne med dess ström av låga och flyktiga tankar å den andra.
Alla som sett en människa i hypnostillstånd borde inte bara inse hur farligt,
fördärvligt och fel detta är, utan också att det på ett perfekt sätt exemplifierar ett
transtillstånd. Den mellanliggande naturen, den psykomentala apparaten, hos den människa som befinner
sig i detta tillstånd har undanträngts från sin plats. Bara kroppen återstår, med en hjärna och ett
nervsystem som fungerar mer eller mindre dåligt. H P Blavatsky skriver i sin Theosophical
Glossary att hypnotismen är ytterligt farlig, både moraliskt och fysiskt, eftersom den stör
nervfluidet och de nerver som kontrollerar cirkulationen i de kapillära blodkärlen.
Högre trefald, högre triad
Det oförgängliga andliga egot betraktat som en enhet, människans
reinkarnerande del som i varje jordeliv ikläder sig en ny personlighet eller lägre fyrfald. Enkelt
uttryckt består den högre trefalden av atman, buddhi och högre manas. Den lägre fyrfalden består av
lägre manas (kama-manas), prana (vital energi), linga-sharira (astral modellkropp) och den fysiska
kroppen.
Man kan också betrakta den mänskliga konstitutionens andliga komponenter ur
medvetandets synvinkel. Då består den högre trefalden av den gudomliga monaden, den andliga monaden
och den högre mänskliga monaden. Den högre trefalden kallas i kollektiv mening ofta för det
reinkarnerande egot (eller monaden), eftersom detta ego har sin grund där.
Teosofer kan ha svårt att förstå varför den mänskliga konstitutionen indelas på flera
olika sätt. Svårigheten beror på att man betraktar indelningarna som absoluta istället för relativa,
dvs som fastlåsta istället för svävande men tillfälligt lämpliga.
Den enklaste indelningen delar människans sjufaldiga konstitution i tre delar: en
övre odödlig duad, en mellanliggande duad som är villkorligt odödlig och en lägre triad som är
ovillkorligt dödlig.