L
Layacentrum
Laya är ett sanskritord från roten li , "upplösa",
"försvinna". Ett layacentrum är den mystika punkt där någonting försvinner från ett
tillvaroplan och dyker upp på ett annat. Det är den punkt eller position i rummet som av karmiska
skäl plötsligt blir centrum för aktivt liv, först på ett högre plan och senare utbredande sig nedåt
genom lägre plans layacentra. I viss mening kan ett layacentrum uppfattas som en kanal, genom vilken
de högre sfärernas vitalitet flödar ned i och inspirerar materiens lägre plan. Men bakom all
vitalitet finns en styrande och drivande kraft. Det finns mekaniker i universum, mekaniker på många
olika medvetenhetsnivåer, men bakom mekanikern står den andlige-intellektuelle ingenjören.
Ett layacentrum är slutligen den punkt där substans åter blir homogen. Varje
layacentrum finns därför på den kritiska linje som skiljer ett plan från ett annat. Varje hierarki
har inom sig ett antal layacentra.
Linga-sharira (sanskrit)
Linga är ett ord som betyder "karaktäristiskt kännetecken", därav
"modell", "mönster". Sharira, "form", kommer av verbroten
shri, "gjuta".
Linga-shariran är människans sjätte princip, uppifrån räknat. Den är modellkroppen,
också kallad astralkropp eftersom den är något mer eterisk än den fysiska kroppen. Den formas före
kroppen och tjänar på så sätt som den modell efter vilken kroppen bildas och tillväxer. Den är lika
dödlig som kroppen.
Vid döden kvarstannar linga-shariran i den astrala regionen och upplöses atom för atom
i takt med kroppens upplösning. Den astrala regionen är inte ett enda tillvaroplan utan en serie
sådana av gradvis tilltagande eteriskhet.
Lipika (sanskrit)
Ordet kommer av verbroten lip, "skriva". Lipika betyder alltså
"skrivare". I mystikt avseende är lipikerna de kosmiska upptecknarna och är nära förbundna
med karma. De är karmas agenter. De är de karmiska krönikörerna som på astralljusets för oss osynliga
minnestavlor, "evighetens stora bildgalleri", registrerar sanningsenliga avtryck av varje
människas och varje annan varelses handlingar och tankar, dvs avtryck av allt som varit, är och
någonsin skall bli i det manifesterade universum.
Deras verksamhet är styrd av kosmiskt medvetande, men liksom karma helt automatisk.
Lipikerna är varelser, men varelser som verkar med det kosmiska maskineriets stela automatik. I viss
mening kan man kalla dem kosmiska energier. (se Karma)
Livsatom
Den fysiska kroppen är huvudsakligen uppbyggd av fysiska atomer som oupphörligt är i
rörelse. De är oupphörligt aktiva och är vad teosoferna kallar förkroppsligade livsatomer .
Livsatomerna är inneboende i kroppen under människans jordeliv men har inte erhållits från
yttervärlden. De utgår från människans eget inre - åtminstone majoriteten av dem. De bygger upp såväl
hennes fysiska kropp som mellanliggande natur.
När den fysiska kroppen dör, går vart och ett av dess element till den för elementet
ifråga lämpliga sfären. En del går till mineralriket, dit de dras av magnetisk affinitet, en
affinitet som människan under jordelivet påtryckte deras livsenergier med sin vilja, sina begär och
sina krafter. Andra går till växtriket av samma skäl, och ytterligare andra till djurriket. De
sistnämnda har psykisk affinitet till olika djurarter, affinitet som människan påtryckt dem genom
sina drifter och impulser. Sådana livsatomer blir komponenter i djurens mellanliggande natur. Detta
om färdriktningen för de lägsta mänskliga principernas livsatomer.
Men människan har också andra slags livsatomer. Hon har livsatomer i var och en av sina
sju principer. När monaden efter döden steg för steg höjer sig genom sfärerna på sin underbara
efterdödenresa, avlägger den vid varje steg de livsatomer som tillhör steget ifråga. På så sätt
befriar den sig från hela skalan av grövre livsatomer tills den vid slutet av resan lever i en andlig
kropp, dvs har blivit en andlig energi.
Naturen tillåter ingenstans något stillastående. Alla ting är i rörelse, fulla av liv,
fulla av energi. De är både energi och materia, både ande och substans. Ande och substans är i
grunden ett - två faser av den underliggande verkligheten, av vilken vi bara ser de
illusoriska formerna.
Livsatomerna är utflöden från den mänskliga konstitutionens inre principer. De
livsatomer som besjälar kroppens otaliga fysiska atomer är lika många som dessa. Var och en av dem är
en levande varelse som vandrar en utvecklingsväg, vars yttersta mål är gudomlighet.
Livsvåg
Var och en av de sju, tio eller tolv monadklasserna kallas för en livsvåg och varje
livsvåg utgörs av monader på sju, tio eller tolv utvecklingsnivåer. Om vi räknar med tio livsvågor
har vi tre elementala naturriken, mineralriket, växtriket, djurriket, människoriket och tre
dhyan-chohanska naturriken. När de skaror av varelser som utgör en högre livsvåg - och tidigare
utvecklats på en nu död planetkedja - känner impulsen att fortsätta sin evolutionära vandring, rör de
sig från glob till glob längs den nya planetkedja som iordningställts åt dem av de tre elementala
naturrikena. Varje livsvåg cirkulerar sju gånger runt kedjan av glober. I den innevarande fjärde
runden rör de sig först nedför den fallande bågen tills det materiella bottenläget nås i mitten av
runden, varefter de höjer sig på den stigande bågen. På så sätt framskrider varje varelse - gudomlig,
andlig, intellektuell, psykisk, astral eller fysisk - genom de sju kosmiska elementen i riktning mot
den källa från vilken dess livsvåg startade. Livsvågorna följer därvid varandra i tur och ordning
från glob till glob, men när den sjunde globen nås har de bakre livsvågorna hunnit ifatt de främre
och alla avslutar runden ungefär samtidigt. Efter rundens aktivitet inträder ett lägre nirvana. Med
globrund menas i sammanhanget den tidsrymd, under vilken en livsvåg på en av globerna genomför sin
utveckling i sju cykler som kallas rotraser. (se Glob, Planetkedja)
Logos (grekiska)
Det finns olika slags logoi, en del av gudomlig, andra av andlig karaktär. En del av
dem har kosmisk räckvidd, andras räckvidd är mer begränsad. Faktiskt har varje varelse, på vilken
utvecklingsnivå den än befinner sig, sitt individuella logos. Den gudomliga-andliga varelsen bakom
solen är vårt solsystems logos. Varje solsystem har sitt eget logos, källan till otaliga logoi av
lägre ordning i det solsystemet. Varje människa har sitt eget andliga logos, varje atom har sitt
logos. Varje atom har också sin paramatman och mulaprakriti, ty varje varelse överallt har sitt eget
högsta.
Vår egen planetkedjas logos, vad den innevarande fjärde runden beträffar, är "den
tyste väktaren". (se Manu, Tyst väktare)
Loka (sanskrit)
Ett ord som betyder "plats", "lokalitet", men som i teosofin ofta
används i betydelsen "värld", "sfär", "tillvaroplan".
Lokaerna indelas i rupa-lokaer och arupa-lokaer - "materiavärldar" och
"andliga sfärer". (se Tala)
Lysande båge (se Stigande eller lysande båge)