P
Parabrahman (sanskrit)
Para betyder "bortom". Brahman (neutrum) får ibland beteckna det universella
Jaget, som också kallas paramatman . Bortom brahman finns parabrahman. Lägg märke till detta
ords filosofiska innebörd i det att ordet inte anger några gränser eller attribut. Det bortomliggande
kallas på sanskrit tat, "det", medan det manifesterade världsalltet kallas idam,
"detta".
Parabrahman är intimt förbunden med mulaprakriti. Deras samverkan förorsakade den första nebulösa
yttringen av universellt liv då andligt begär uppkom i begynnelsen. Parabrahman är ingen varelse.
Ordet betecknar det som finns bortom varje hierarkis brahman. Liksom brahman är en kosmisk hierarkis
topp, så är parabrahman allt det som finns bortom brahman. (se Mulaprakriti)
Paramatman (sanskrit)
"Ursprungsjaget", "jaget bortom", det permanenta jaget, brahman eller den universella
ande-själen. Det sammansatta ordet paramatman betecknar den högsta eller universella atman.
Parama betyder "ursprunglig", "överordnad", medan atmans generella betydelse är
"jag". Paramatman betyder alltså "det överordnade jaget", ett kosmiskt jags källa. Paramatmans, det
universella Jagets, attribut är osjälviskhet. Allt personligt är borta.
Det universella Jaget är universums hjärta, ty dessa två uttryck är bara två sätt att säga samma
sak. Det universella Jaget är vårt ursprung, liksom det mål mot vilket vi och alla varelser över och
under oss vandrar. Alla kommer från samma källa, det universella Jaget, tillvarons hjärta, och varje
varelse genomlever under ett avsnitt av sin utvecklingsvandring stadiet som människa, under vilket
den uppnår självmedvetande eller jagskap, "jag är jag"-upplevelsen. Detta jagskap expanderar under
vidarevandringen gradvis till universellt medvetande - en expansion som aldrig får något slut, ty det
universella medvetandet är ändlöst, obegränsat.
Paramatman är, trots sina många betydelser, andligen identisk med brahman. När människans sinne
under meditation avancerar uppåt och inser att en hierarkis, ett kosmos, paramatman bara är en i
mängden kosmiska paramatmaer, kommer insikten att också den vaga termen parabrahman kan sägas vara
den obegränsade världsrymdens gränslösa paramatman. Men då blir paramatman uppenbarligen en
beteckning för obegränsat liv, obegränsat medvetande, obegränsad substans.
Personlighet
Teosofin gör en kvalitativ åtskillnad mellan människans personlighet och hennes individualitet.
Ordet personlighet kan härledas från latinets persona som betyder en mask genom vilken
aktören, den andliga individualiteten, talar. Personligheten utgörs av människans alla lägre
komponenter, dvs de fysiska, astrala och psykiska drifterna, tankarna, tendenserna osv.
Personligheten är individualitetens återspegling i materien men kan, såsom varande materiell, leda
oss nedåt trots att den är en återspegling av det högsta. Om vi frigör oss från det herravälde som
utövas av denna mask genom vilken individualiteten agerar, kommer vi att ge prov på alla de andliga
och s k övermänskliga egenskaperna. Så blir fallet i den långt avlägsna framtid då varje människa har
blivit en buddha, en kristus.
Inom ockultismen menas med personligheten människans fyra lägre principer (den lägre fyrfalden),
medan de tre högre principerna (den högre trefalden) är den odödliga individualiteten. Kombinationen
av de båda till en enhet under ett jordeliv utgör det vi nu kallar en människa. Personligheten
omfattar ett jordelivs alla egenskaper, minnen och karmiska attribut, medan individualiteten är
evighetsjaget, oförgängligt och odödligt under hela solmanvantaran. Det är individualiteten som genom
sin stråle, den mänskliga astrala-vitala monaden, reinkarnerar gång på gång och på så sätt ikläder
sig den ena personligheten efter den andra. (se Individualitet, Skandha)
Pitri (sanskrit)
Ett ord som betyder "fader". Det finns sju klasser av pitrier. De är "fädrar" i betydelsen av att
vara våra lägre principers upphov medan dhyan-chohanerna i en viss viktig betydelse är våra
jag. Vi föddes av dem. Vi var de monader, själar, som emanerades, projicerades av
dhyanierna. (se Agnishvatta, Månpitri)
Plan
Ordet används i teosofin för de i varandra övergående olika nivåerna, stegen eller områdena i
livets hierarkiska stege. Det finns inget kontinuitetsavbrott i rymden, vare sig i den inre osynliga
eller yttre synliga. Den fysiska världen övergår omärkligt i den astrala som omärkligt övergår i en
ännu högre värld, och så fortsätter det genom hela den serie av hierarkiska steg vilken utgör ett
universum som vårt. Det obegränsade Alltet är fyllt av universa, några av dem så mycket större än
vårt eget att vi inte ens i fantasin kan göra oss en föreställning om dem.
I Theosophical Glossary säger H P Blavatsky: "Som ordet används i ockultismen betecknar
det utsträckningen av ett medvetandetillstånd, eller förnimmelseförmågan hos en särskild uppsättning
sinnen, eller verkan av en särskild kraft, eller det materiatillstånd som svarar mot någon av de tre
föregående betydelserna." (se Hierarki)
Planetande
Varje himlakropp står under det övervakande och styrande inflytandet av en hierarki av andliga,
kvasiandliga och astrala varelser, vilka alla kan kallas för celesta andar. De står på olika
utvecklingsnivåer, och när man talar om en planet används beteckningen planetandar vanligen för de
högsta av dem.
Varje planetande, liksom varje högre celest ande, var i en förfluten kosmisk tidsålder människa
eller motsvarigheten till vad vi nu kallar människa. Vår egen jords planetandar är nära förbundna med
mänsklighetens ursprung och framtid, ty de är inte bara våra föregångare på evolutionsvägen utan
vissa klasser av dem är faktiskt våra andliga ledare och instruktörer. Vi människor kommer i en
avlägsen framtid att vara planetandar på en planetkedja som är avläggare till vår nuvarande
planetkedja. H P Blavatsky sade: "Vår jord, som bara befinner sig i sin fjärde rund, är alltför ung
för att ha alstrat höga planetandar". Men när den sjunde runden nått sitt slut, har de nuvarande
människorna blivit dhyan-chohaner av olika grader, en grupp planetandar med nödvändiga skillnader sig
emellan. Planetandarna vakar över, vägleder och styr under planetkedjans olika runder de skaror av
evolverande varelser som står lägre än de själva. Slutligen skall sägas att varje sol, planet eller
himlakropp av annat slag har som överhuvud för sin andliga hierarki en celest ande, och att våra
dagars mänsklighet utgör en nivå i jordkedjans hierarki. (se Dhyan-chohan)
Planetkedja
Varje kosmisk glob eller kropp - sol, planet, nebulosa, komet, atom eller elektron - är en
sammansatt varelse, bestående av inre osynliga energier och substanser, samt ett yttre, för oss ofta
synligt, vehikel (kropp, klädnad, hölje). Dessa element är sju (eller tolv) till antalet och kallas i
teosofin för varelsens sju principer.
Sålunda är var och en av de fysiska glober vi ser utspridda i rymden åtföljd av sex osynliga och
överordnade glober. Tillsammans utgör de sju vad som i teosofin kallas en kedja. Detta gäller om
varje sol, planet, måne, nebulosa och komet. Alla är de sjufaldiga varelser liksom människan, den
lilla kopian av det stora universum, ty det finns bara ett liv i universum och ett system av lagar.
Varje varelse i universum är en oskiljaktig del av detsamma, och det som finns i helheten finns också
i varje del.
Vår egen planetkedja, jordkedjan, är sammansatt av sju (eller tolv) glober, av vilka bara en -
vårt fysiska jordklot - är synlig för våra ögon, ty ögonen är byggda för att varsebli det fysiska
tillvaroplanet och ingenting annat. Men de sju (eller tolv) globernas populationer färdas i tur och
ordning efter varandra från glob till glob, och får därigenom erfarenhet av materia, energi och
medvetande på alla de tillvaroplan där kedjan är etablerad.
Vår jordkedjas sex manifesterade osynliga glober är ordnade så att det på tillvaroplanet över det
fysiska finns två glober, och på de följande två högre planen också två på vardera planet. Vart och
ett av dessa tre plan är överordnat planet närmast under.
Vårt jordklot är den fjärde och lägsta av jordkedjans sju manifesterade glober. Jordklotet
föregås av tre glober på den fallande evolutionsbågen och efterföljs av tre glober på den stigande.
(se Glob, Livsvåg)
Prakriti (sanskrit)
Ordet är en sammansättning av prefixet pra , "framåt", "progression" och krita,
en substantivform av verbroten kri, "göra", "framställa". Ordagrant betyder prakriti därför
"alstring", "frambringande" och i vidare mening också alltings ursprungliga tillstånd, dvs
ursubstans. Prakritis rot är mulaprakriti. Prakriti hänger samman med vikriti som betyder
produkt av prakriti.
Så t ex förenas väte och syre i proportionen H2O och alstrar därvid vatten. Men samma
H2O kan också uppträda som is eller vattenånga, varför vattenånga, vatten och is kan sägas
vara den ursprungliga prakritins - dvs vätets och syrets - vikritier.
Som den store alstraren av varelser och ting kan prakriti kallas för naturen, och genom naturen
verkar den alltid aktive brahma eller purusha. Purusha är därför ande, och prakriti dess produktiva
hölje. I grunden är de båda ett, och det prakriti alstrar under inflytande av purusha är de
otaliga och månggestaltade vikritier som utgör variationen i vår omvärld.
I en del indiska filosofier är prakriti detsamma som shakti, och då är orden prakriti och shakti
praktiskt taget utbytbara mot maya (illusion). Prakriti står ibland för materien, men materien är
snarare det som prakriti frambringar, vikritierna. (se Daiviprakriti)
Pralaya (sanskrit)
Ett sammansatt ord av laya från roten li och prefixet pra. Li betyder
"upplösa", "göra flytande" som när man häller socker i vatten. Sockret försvinner i vattnet - det
upplöses, förändrar form - och denna bild kan symbolisera vad pralaya är: materiens försvinnande i
något annat som redan finns i den och omger och genomtränger den. Pralaya översätts ofta med
latenthetstillståndet, vilotillståndet, återhämtningstillståndet mellan två manvantaraer eller
livscykler, men tränger vi djupare in i sanskritordets innebörd betyder det upplösning, död.
Det finns många slags pralayor. Vi har den universella pralayan, kallad prakritika, som
innebär prakritis eller naturens bortsmältande. Vi har solsystemets pralaya och vår egen planets
pralaya, och vi har den enskilda människans pralaya eller död.
Det finns ett annat slags pralaya som kallas nitya . I generell bemärkelse betyder nitya
"konstant" eller "fortlöpande" och kan exemplifieras med våra kroppscellers konstanta och fortlöpande
växlingar mellan liv och död. Nitya är ett tillstånd där det inneboende och dominerande väsendet
förblir, men dess olika principer och rupaer undergår konstant och fortlöpande förändring. (se
Manvantara)
Prana (sanskrit)
Ordet kommer av pra, "före" och an, "andas", "leva", och betecknar det
psyko-elektriska fält, vilket i individen manifesterar sig som vitalitet. Prana kallas vanligen
"livsprincipen". Ordet används i teosofin i en generell betydelse, ty det finns ett antal
livsströmmar, vitala fluider. De har var och en sitt eget namn och deras antal uppges av ett system
till tre, av ett annat till fem (det vanligen accepterade antalet), och de uppges också vara sju
eller tolv till antalet.
Pranas, det psyko-elektriska fältets, livsatomer flyr vid den fysiska döden ögonblickligen
tillbaka till planetens praniska reservoarer.
Pranayama (se Samadhi)
Pratyahara (se Samadhi)
Pratyekabuddha (sanskrit)
Pratyeka kommer av prati som betyder "till" eller "åt", och eka,
räkneordet "en". Som sammansatt ord kan pratyeka översättas med "var och en för sig själv".
Pratyekabuddhan, han som förvärvar buddhaskap åt sig i stället för att följa den allsmäktiga
kärlekens kallelse att hjälpa dem som strävar bakom honom, inträder i det överjordiska ljuset -
inträder i nirvanas outsägliga sällhet - och lämnar mänskligheten bakom sig. Trots sin upphöjdhet når
han dock inte storslagenheten hos en medkänslans buddha.
Pratyekabuddhan höjer sig till de andliga områdena i sin egen inre varelse, omgärdar sig med
dessa och faller så att säga i sömn. En medkänslans buddha höjer sig också till sin egen inre
varelses andliga områden men stannar inte där, ty han höjer sig kontinuerligt och försöker bli ett
med Alltet, ett mål som han med tiden når. När pratyekabuddhan lämnar det nirvanska tillståndet för
att återupptaga sin evolutionära vandring, kommer han att finna sig vara långt efter medkänslans
buddhaer. (se Medkänslans buddhaer)
Princip (se Människans sju principer)
Psykiska förmågor
Genomsnittsmänniskornas emotionella tänkande är flackande, osäkert, utan precision och bara
svagt styrt. De kan inte hålla sina känslor och tankar i ett självmedvetet viljegrepp. Deras lägsta
drifter leder dem vilse. Genomsnittsmänniskorna kan som sagt inte styra de vanliga
psyko-astrala-fysiska krafter de hela tiden använder, och när de talar om att utveckla ockulta
förmågor - med vilka de avser psykiska krafter - visar de sin okunnighet om vad som menas med
ockulta förmågor. De som talar lättvindigt om att utveckla ockulta förmågor är definitivt inte
lämpliga att handleda andra, ty innan de själva kan krypa på livets mystika områden tycks de vilja
lära andra att springa på dem. Vad de flesta som önskar utveckla ockulta förmågor uppenbarligen vill
uppnå är att få makt över andra människor. Sådana personer är helt olämpliga att hantera varje
slags ockult förmåga, ty motivet är själviskt och deras sinnen är förmörkade av okunnighet.
De psykiska förmågorna står i samma relation till verkliga andliga förmågor som
småbarnsprat till en filosofisk föreläsning. Innan någon av de ockulta förmågorna kan utvecklas på
ett tryggt sätt, måste man lära sig den mystika kunskapens första läxa - självkontroll - och alla de
förmågor man senare förvärvar får bara användas för att osjälviskt tjäna mänskligheten.
Psykiska förmågor kommer i framtida evolutionsperioder att tillfalla människan som en naturlig
utveckling av hennes inre potentialer. Nya sinnen, och organ som korresponderar med dessa, kommer då
i aktiv funktion, men det är farligt för hälsan att försöka forcera denna utveckling, speciellt om
den disciplinerade träningen inte sker under ledning av en vaksam och medkännande lärare som vet vad
han gör. Det finns redan idag hundratusentals "sensitiva" personer som visar ansatser till den
framtida utvecklingen, men de befinner sig vanligen i en olycklig och prövande situation i det att de
inte begriper vad som rör sig i dem och missförstås av sin omgivning. (se Kläraudians,
Klärvoajans)