R
Rajas (se Guna)
Raja-yoga (se Yoga)
Reinkarnation
Ordet kommer från latinet och betyder "åter i kött", den exkarnerade
människosjälens återinträde i en människokropp. Läran om det reinkarnerande mänskliga egots
återförkroppsligande är en del av den generella läran om återförkroppsligande.
Denna läras innebörd är enkel: varje liv-medvetande-centrum, dvs varje monad,
återförkroppsligar sig periodiskt i olika vehikler (kroppar, höljen, klädnader). Dessa vehikler eller
kroppar kan vara andliga eller fysiska eller av mellanliggande eterisk natur. Tvånget att
återförkroppliga sig, som alltså utan undantag gäller alla monader i universum, manifesteras i alla
världar på universums alla tillvaroplan, synliga som osynliga.
Reinkarnerande ego
När man indelar människans sju principer i en övre duad, en
mellanliggande duad och en lägre triad - en enkel indelning i ande, själ och kropp - är den
mellanliggande duaden, manas-kama, det vanliga sätet för det mänskliga medvetandet och uppvisar två
kvalitativt olika sidor. Den ena strävar uppåt och kallas vanligen det reinkarnerande egot eller
högre manas, medan den andra attraheras nedåt till materiella begivenheter och är det vardagliga
sätet för genomsnittsmänniskans medvetande.
Vid döden sjunker de dödliga och materiella delarna av manas-kama i glömska,
medan det reinkarnerande egot bär de bästa och ädlaste delarna av den avlidnes andliga minne med sig
till devachan, ett tillstånd av sällhet och frid i den andliga monadens sköte. Där ser egot tillbaka
på och vidareutvecklar i sin fantasi alla det avslutade jordelivets andliga och intellektuella
önskningar som dess kreativa förmågor automatiskt ger påminnelser om.
Den andliga monaden färdas från sfär till sfär under sin resa bort från jorden,
medförande det reinkarnerande egot som förblir i sitt sällhetstillstånd tills monaden, efter att ha
färdats genom alla de osynliga sfärer som är karmiskt förbundna med jorden, långsamt
"sänker" sig i riktning mot denna. Då börjar det reinkarnerande egot sakta vakna till
självmedveten aktivitet. Gradvis känner det den dragning till jorden som uppkommer genom att de
karmiska tanke-, känslo- och andra impulsfrön som såddes i det föregående jordelivet gör sig påminda.
Så småningom finner egot sig behärskat av en stark psykomagnetisk dragning till jorden.
Så kommer den tidpunkt då egot attraheras till den familj, vars karmiska dragning får
egot att länka sig med det mänskliga frö som skall vecklas ut till en ny kropp. Reinkarnationen äger
rum, och i en barnakropp vaknar det reinkarnerande egot till ett nytt jordeliv.
Rotras
Ordet betecknar såväl en utvecklingsperiod som den människoras vilken inleder denna
period för att sedan förgrena sig i olika rasenheter. Under evolutionen på jordklotet (liksom på var
och en av jordkedjans övriga sex manifesterade glober) genomlever människosläktet som livsvåg sju
rotraser. Dessa sju rotraser bildar evolutionscykeln på jordklotet i den innevarande fjärde runden
(det fjärde kretsloppet runt jordkedjans glober), och utgör en s k globrund.
Var och en av de sju rotraserna når höjdpunkten av sin materiella blomstring och kraft
i mitten av cykeln. När hälften av denna är avverkad inträffar en naturkatastrof, ty sådant är
naturens arbetssätt, och då föds en ny rotras ur den befintliga rotrasen. Den nya utvecklas till
mognad sida vid sida, och i förbindelse med, den befintliga under den senare hälften av dennas
evolutionscykel. På så sätt överlappar rotraserna varandra, och sådana överlappningar äger också rum
vad människosläktets förgreningar i olika rasenheter beträffar.
Det dröjer mellan 16 och 20 tusen år innan den naturkatastrof inträffar som delar vår
femte rotras evolutionscykel i två hälfter, liksom en naturkatastrof drabbade den fjärde rotrasens
atlantider och den tredje rotrasens lemurier, och även kommer att drabba den sjätte och sjunde
rotrasens folk. Vi närmar oss katastrofen, ty vi närmar oss vår femte rotras mittpunkt. (se Rund,
Yuga)
Rum
Universum utgörs enligt mångas uppfattning av rum, materia och energi, men teosofin
menar att rummet är själv både medvetet och substantiellt. Det är roten till materian och energin,
vilka i grunden alltså är ett. Rummet är därför tillvaro och är så att säga uppfyllt av
varelser och ting, av vilka vi ser en liten del - solar, planeter, nebulosor, kometer osv. Men alla
dessa materiella kroppar är bara produkterna av universums osynliga inre kausala områden.
Ordet rum används också för att beteckna det gränslösas oändlighet, och eftersom rummet
är liv-medvetande-substans i betydelsen "rent vara" får det inte ses som blott och bart en
behållare.
Rund
Läran om vår planetkedja säger att en livsvåg börjar sin evolutionära vandring på glob
A, den första av de sju globerna. Den avverkar sina cykler där och övergår på den fallande bågen
sedan i tur och ordning till glob B, glob C och vår glob D. Därefter går den på den stigande bågen
vidare till glob E, F och G. Dessa sju är vår planetkedjas manifesterade glober, och livsvågens
vandring utgör en planetrund . Efter denna infaller ett planetkedje-nirvana tills andra
runden tar sin början och genomförs på samma sätt, men på en högre utvecklingsnivå.
En globrund är en livsvågs vistelse i eller på en av globerna under en
planetrund. När livsvågen har avverkat t ex glob D, är detta dess globrund (bestående av sju
rotraser) i eller på D under den pågående planetrunden. Varje planetrund består alltså av sju
globrunder, en för varje glob.
Sju planetrunder utgör en kalpa, en planetkedjemanvantara, en brahmas dag. När sju
planetrunder är genomförda, infaller ett högre nirvana än det som infaller mellan globerna G och A
efter varje planetrund. Detta högre nirvana sammanfaller med planetkedjans pralaya som varar tills
tiden är inne för framträdandet av en ny planetkedja, vilken innehåller samma skaror av varelser som
den föregående. Dessa varelser kommer då att få fortsätta sin evolution, men i en högre serie av
tillvaroplan eller världar.
Sju sådana planetkedjemanvantaraer utgör en solmanvantara, och när denna är genomförd
faller solsystemet i sin pralaya.
Det finns inre och yttre runder. En inre rund omfattar livsvågens vandring från glob A
till glob G i en planetkedja, vilken som helst, och företas sju gånger i varje planetkedjemanvantara.
En yttre rund omfattar livsvågornas vandring från den ena till den andra av de sju heliga planeterna
i solsystemet, och detta sju gånger. Det finns en annan aspekt i läran om de yttre runderna som inte
kan belysas här. (se Rotras, Yuga)
Rupa (sanskrit)
Ett ord som betyder "form", "bild", och i teosofin står för en
atom- eller monadsammanhopning kring det centrala och inneboende medvetandet, utgörande ett vehikel
(kropp, klädnad) åt detta.
Följaktligen är rupa-lokaerna världar där vehiklerna är klart utformade i materia,
medan arupa-lokaerna är världar där kroppsformerna eller "bilderna" är formade på ett sätt
som förefaller oss människor vara mindre klart begränsat. Ordet rupa kan också användas om gudarnas
vehikler, även om gudarna för oss är helt arupa.