Fråga: Jag har studerat den teosofiska beskrivningen om livet efter döden men har
svårt att förstå den. Finns det en enklare bild?
Svar: Allt vad människan under jordelivet tänkt, känt, sagt och gjort bevaras som minnen i
mental materia. Även om vi inte kan komma ihåg allt vi upplevt finns minnena kvar, vilket har visats
genom hypnos och av de återblickar på sitt liv som näradödenupplevare har fått göra. Minnena är
tredimensionella, rörliga och i färg. I (det devachanska) efterdödentillståndet har själen själv en
kropp av mental materia och uppfattar därför minnena som lika fasta och substantiellt verkliga som de
tilldragelser den varit med om på jorden. Ett urval av dessa minnesavsättningar gestaltar nu i ett
flöde av drömliknande tilldragelser de upplevelser själen får mellan jordeliven. Urvalet är positivt
och utgörs av de miljöer, händelser, människor och annat som under jordelivet gjorde själen glad och
lycklig. Det negativa lämnas åt sidan, ty för den själ som inte var utpräglat ondskefull under
jordelivet skall mellanlivsperioden vara befriad från alla former av lidande och bekymmer, en
viloperiod under vilken själen assimilerar de utvecklingsbefrämjande erfarenheter den samlade på
jorden.
Att själens upplevelser gestaltas av dess egna minnesavsättningar tyder på att den inte lever i
en objektiv värld, utan i en subjektiv. Den subjektiva världen existerar bara för själen själv och
utgörs av en aura som omger själen, en fantasivärld där t o m alla önskedrömmar själen hade på jorden
förverkligas, eftersom de bevarats som minnen och nu blir levande realiteter. Men naturligtvis är de
släktingar, vänner och andra varelser som förekommer i en subjektiv värld inte fysiskt verkliga. De
verkliga människorna lever kvar på jorden, eller är de döda och lever vidare i sina egna subjektiva
världar.
Denna föreställning om vårt liv efter döden stöds av egendomliga upplevelser som en del
människor fått spontant eller blivit experimentellt utsatta för. Så t ex har hypnotiska experiment
visat att imaginära miljöer och händelseförlopp kan suggereras fram som yttre hallucinationer, vilka
av den hypnotiserade personen upplevs som påtaglig och fullt substantiell verklighet. (Herbert
Edlund)