11. Psykism

Med det andliga uppvaknande som nu pågår följer behovet av att undersöka psykets djupare och normalt omedvetna nivåer. Därför ser vi skarpa intellekt bryta igenom materiebarriären och utforska nya dimensioner av medvetande i samspelet mellan själ, sinne och kropp. De vill utveckla ett nytt synsätt på människan som planetvarelse i det universum där hon hör hemma. Jämsides med denna forskning höjs ropen från alla dem som vill ha jorden erkänd som vår moder, ett ekologitänkande i vilket även själslivet ingår, en holistisk inställning till helande och sjukvård och bättre omhändertagande av åldringar, döende, sjuka och handikappade. Mycket gott pågår alltså på det psykiska fältet, men tyvärr också en hel del ont. Bland annat lurar leverantörer av psykisk grannlåt tusentals människor med erbjudanden om "raka vägen till makt" och liknande ting.

Mellan dessa ytterligheter finns ett snabbt växande antal individer och organisationer som anordnar olika slags sammankomster för psyko-fysiska övningar. Det handlar om tillbakadragandet av sinnena, avlägsnandet av psykiska blockeringar, energigivande tekniker, drömtydning och drömkontroll, stresshantering och terapier som syftar till uppnåendet av alternativa medvetandetillstånd. Många människor blir förvirrade av detta utbud och kan inte se vad som eventuellt skulle kunna vara av bestående värde.

Att vara förvarnad är att vara beväpnad: så länge man är uppmärksam och ansvarskännande och med sin inre probersten prövar äktheten av det som kommer i ens väg, behöver man inte vara rädd. Men man måste själv vara den som fattar beslut efter att ha undersökt om en viss "väg" eller "initiation" leder till själens frigörelse eller till fåfänga och än större förvirring. Man skall ha klart för sig att det i varje gränsområde finns faror, och sträcker sig gränsområdet in på vår varelses eller jordens astrala plan, måste man iakttaga den största försiktighet. Eftersom man då har att göra med icke-fysiska dimensioner, behöver man ett stort mått av urskillningsförmåga.

Vi måste veta vad det är vi ger oss i kast med. Vad menas med "astral"? Ordet kommer av grekiskans astron, "stjärna", och användes under medeltiden och renässansen av filosofer, alkemister och hermetiker som beteckning för den subtila osynliga substans som omsluter och genomtränger vår fysiska jord. Paracelsus hänvisar till denna substans som det sideriska ljuset och Eliphas Levi kallade den för den orm eller drake vars utflöden ofta hemsöker mänskligheten. De indiska upanishaderna använder beteckningen akasha, "glänsande", för den självlysande substans som genomsyrar hela rymden, solen och månen, blixtarna och stjärnorna, liksom människans jag (atman). De stoiska filosoferna hade sin kvintessens (femte essens) eller eter, från vilken de fyra lägre elementen härleddes, och romarna hade sin anima mundi, "världssjäl", som de menade omslöt och gav liv åt alla varelser. De flesta folk i forna tider betraktade himlakropparna som levande varelser, fyllda med livets "ande" (anima, spiritus). De var gudar som använde stjärn- och planetkroppar som medel att få erfarenheter, och varje sådan gud hade sitt nous och sitt psyche (sin noetiska och psykiska väsenssida, sin ande och själ). Ingen som skolats i mysterierna ifrågasatte att det pågick en intim och kontinuerlig växelverkan mellan människan och naturen.

I den nutida teosofin används ordet "astral" för den subtila modell, efter vilken både människans och jordens fysiska kropp bygger upp sig. Idag finner vi ofta också ordet "astral" i parapsykologiska tidskrifter, där det används synonymt med ord som energikropp, bioplasma etc.

Astralljuset, som jordens subtila modell kallas på teosofiskt språk, har en finhetsskala som sträcker sig från mycket grov till mycket eterisk och andlig. Dess lägsta nivåer är tunga av det mänskliga tanke- och känslolivets bottensats, medan dess högsta nivåer flyter samman med den akasha, genom vilken högre varelser vid sällsynta tillfällen kan kommunicera med de personer som tilldragit sig deras intresse. H P Blavatsky refererar till astralljuset som "evighetens bildgalleri", eftersom det "i trogna drag återger bilden av varje människas handling, ja även tanke; bilden av allt som var, är eller någonsin skall varda i det fenomenella världsalltet".⁴⁴

Eftersom alla tilldragelser lämnar sina avtryck i jordens och i vår egen aura, är astralljuset förvaringsrummet och reflektorn för alla de människors tankar och gärningar - goda som onda - vilka någonsin levt på jorden. Det pågår ett ständigt utbyte: vi präglar astralljuset och det präglar oss. Det finns alltså ett tvåvägsflöde av astrala energier som cirkulerar genom jorden och dess naturriken. Vi genomströmmas oavbrutet av astrala flöden: våra tankar är astrala och likaså våra känslor. När vi talar med varandra använder vi astral tankesubstans. När vi är harmoniska i vårt inre, kan vi omedvetet få sanningsglimtar från såväl vår inre gud som från astralljusets övre områden (akashan). Om vi däremot är nedstämda och låter negativa tankar och känslor bryta in i medvetandet, kan vi oavsiktligt öppna dörren för lägre astrala inflytanden. Om vi inte har kontroll över oss själva är det ofta oerhört svårt att stänga den dörren, och ännu svårare att hålla den stängd. För den odisciplinerade och oövade kan astralljusets flöden vara mycket vilseledande och därför farliga. Att sätta igång med astrala och psykiska experiment utan kunskap om riskerna och utan det skydd som själens fläckfrihet ger, är lika dumdristigt som att hoppa ned i kvicksand.

Trots att vi gång på gång varnats för att missbruka vår latenta psyko-mentala kraft, har under de senaste årtiondena psykiska manifestationer blivit allt vanligare bland alla sorters människor. Detta har fört med sig ett ökat intresse för ESP, levitation, skådande, kristall- och pyramidkraft, psykokinesi och diverse astrala övningar som inte leder någon vart. Vi måste därför fråga oss om det på vårt nuvarande utvecklingsstadium, där vi fortfarande är mycket egocentriska, är välbetänkt att forcera framträdandet av paranormala förmögenheter. Är vi genom inre renhet och självkontroll tillräckligt förberedda för att handskas med astrala krafter, vilka normalt tyglas av att naturen inte låter våra sinnen överskrida de frekvensområden som för närvarande gäller för människan?

Men är då inte den mediala kanaliseringsförmågan en "gåva"? Nej, att kunna kanalisera är knappast någon gåva. Kanaliserandet av budskap från varelser på "andra sidan" kan länge gå bra och synas meningsfullt, men ofta blir kanalen med tiden offer för externa krafter som han inte förmår kontrollera. Den psykiatriska vårdpersonalen på sjukhus och fängelser kan berätta förfärliga historier om de tusentals olyckliga offren för psykisk besättelse. Ändå är "normal" kanalisering en daglig företeelse. Var och en av oss är hela tiden mottagare av tankar och stämningar som alstras i oss själva eller av våra familjemedlemmar, vänner, grannar och mänskligheten i stort. Detta är oundvikligt. Man kan också tillfälligtvis vara kanal för ljus och inspiration som man hör, ser eller känner när man för ett ögonblick blir vidarebefordrare av sådana impulser från de akashiska höjderna. Detta är ingenting märkvärdigt. Det har pågått i årtusenden hos alla folk i alla länder, men är inget det skrivs om i pressen.

Vad kan man i sammanhanget då säga om dem som begått svåra brott och inte vet varför, och inte heller vet vad det var som drev dem? Kan deras viljesvaghet ha tillåtit inträngandet i deras psyke av ondskefulla krafter från astralljusets lägsta områden? Kanalisering kan - även om djupa insikter ibland kan erhållas på det sättet och naturen använder allting i det godas tjänst - leda seriösa sökare på avvägar, och i värsta fall kasta dem in i en virvel av förvirring och t o m omedveten svart magi.

Vi kan ta lärdom av Macbeth. När han av häxorna får höra att han skall bli jarl av Cawdor blir han ängslig. Blir allt verkligen som de förutsäger? Iakttagande Macbeths känslostress som svänger mellan girighet och fruktan, säger Banquo:

Men visst är det sällsamt
hur mörkrets redskap för att vinna oss
först talar sanning när det gäller småting
och sen drar ut oss på ett farligt djup
där vi går under. (Macbeth , Akt 1, scen 3)

Detta är just vad som händer så många mottagare av "budskap" från "dem på andra sidan". De astrala varelser som kanaliseras av medier vinner i början ofta vårt förtroende med korrekta småttigheter, vissa små sanningar, för att senare svika oss när det gäller angelägenheter av stor betydelse.

Så finns det de som är intresserade av "astralresor", av att gå ur sin kropp för att nå atman eller astralt besöka andra människor, länder, planeter eller tillvaroplan. Många av dem tror uppriktigt att de kan hjälpa vänner och anhöriga på det sättet. För att kunna förstå varför detta inte är ett klokt sätt att söka förening med sin atma, sitt gudomliga jag, måste man ha kunskap om det mänskliga medvetandets sjufaldiga natur: det gudomliga, det andliga, det högre sinnet, det lägre sinnet kombinerat med begärsprincipen, det vitala, det astrala och det fysiska. Begärs/mental-delen i människan utgör hennes vanliga personlighet, och när den illumineras av det intuitiva högre sinnet har vi en uppväckt själ. Ordet själ har en ganska vidsträckt betydelse och kan användas om många aspekter av vår varelse. Grekerna talade vanligen om nous som det högre sinnet, det högre intellektet, och om psyche, dotter till nous, som själen.

Men att dogmatiskt fördöma alla paranormala fenomen är lika korttänkt som att gilla allt astralt. Man måste använda sitt omdöme. Erfarna personer har tiderna igenom sagt att öppnandet av dörren till de astrala områdena är detsamma som öppnandet av en Pandoras ask med såväl välgörande som skadliga elementala energier. Jag varnar alla för att utan altruistiska motiv ha samröre med det astrala, ty hur oskyldiga våra motiv än kan synas vara i början, leder de nybörjarframgångar vi lätt får ofta till att våra moraliska principer sönderfräts. Den mänskliga naturen är alltid mottaglig för lockelser till egenvinning, och ju mer förklädda dessa är, desto större är behovet av försiktighet, annars gror stolthetens frö. Psykisk fåfänga i många och märkliga former utgör en ytterst förförisk snara som binder ens strävanden vid den personliga nivån istället för att låta dem svara på signalerna från djupet av ens varelse.

Det finns förstås många typer av psykiskt eller astralt engagemang. Som tidigare sagts använder vi icke-fysiska energier hela tiden. Kärlek, hat, tankar och känslor av alla slag är manifestationer av psykiska eller andliga förmögenheter. Dessutom är de flesta av oss av naturen telepatiskt lagda och upplever tankeöverföring oftare än vi tror, särskilt med dem som står oss nära. Det finns också sensitiva personer med ett slags sjätte sinne vilket, när det osökt och på ett helt naturligt sätt manifesterar sig, ofta är ett skydd för såväl andra som dem själva. Men om man söker dessa krafter av fåfänga, som glädjeämnen eller för att fly från de dagliga plikterna, blir de lätt en fara. De som har en "andeledare" eller hör "klockorna" eller genom automatisk skrift får "de underbaraste läror" bör vara vaksamma på vad de "ser" eller "hör", ty det finns vishet som inte kommer "från ovan, utan är jordisk, oandlig, demonisk" (Jakobsbrevet 3:15).

Se på alkoholisten och drogmissbrukaren. Innan de vet ordet av har de blivit "besatta" av en extern makt som de inte kan kontrollera. Liksom järnfilspånen dras till magnetens kraftlinjer, så dras "elementalvarelser" från jordens astralkropp till vem det vara må som släpper in dem, och de lägre astralplanen är överlastade med människornas ondaste tankar. De som skyddas av sin godhet kan skatta sig lyckliga, ty de låter sig bara påverkas av det som är besläktat med dem.

I buddhistiska skrifter varnas vi för missbruk av våra psykiska förmögenheter. I Cullavagga⁴⁵ berättas om en köpman från Rajagaha som av ett stycke sandelträ lät tillverka en underbar skål. Han utmanade alla som påstod sig vara i besittning av iddhi,⁴⁶ "kraft, färdighet", att hämta ned den från toppen av en hög bambustång. Den som lyckades, fick behålla skålen. Några funderade på saken, men avstod. Till slut gick den vördnadsvärde munken Bharadvaja fram och "höjde sig i luften, tog skålen och vandrade tre gånger" runt Rajagaha. Byborna blev hänförda och följde honom under höga rop. När Buddha fick veta orsaken till oväsendet kallade han samman munkarna, och då Bharadvaja erkände att han faktiskt hade tagit ned skålen med hjälp av iddhi, sade Buddha till honom och de församlade munkarna:

Detta Bharadvaja, är otillbörligt, det strider mot reglerna, det är ovärdigt en samana [avskild från världen], det är opassande och bör inte göras. Hur kunde du för en eländig träskåls skull visa allmänheten den övermänskliga egenskapen hos din mirakulösa iddhikraft? ⁴⁷

Efter denna tillrättavisning talade Buddha om andliga ting och sade till munkarna:

Bhikkuer, ni skall inte visa allmänheten den övermänskliga iddhikraften. Den som gör det har gjort sig skyldig till en dukkata [överträdelse]. Bhikkuer, slå sönder skålen och mal den till puder. Ge så pudret åt bhikkuerna till vällukt i deras ögonsalvor.⁴⁸

Även om man troget lyder det urgamla förbudet mot olämplig användning av övernaturliga krafter, så inträffar det stora inre förändringar i både ens karaktär och konstitution när man uthålligt utövar paramitaerna (se kap 13) under en längre tid. Man kan, särskilt vid övningar i dhyana , "meditation, koncentration", upptäcka att vissa av iddhierna aktiverats. Detta är inte fel, förutsatt att man inte pratar om det och upprätthåller sin inre balans, sina rena motiv och sin vaksamhet mot psykisk fåfänga.

Allt detta gjorde HPB fullkomligt klart i det meddelande, "Preliminär promemoria och regler", hon tillsände alla som sökte inträde i den nybildade esoteriska sektionen (1888):

Den studerande kommer inte - utom i särskilda fall - att få lära sig utföra fysiska fenomen, och några magiska krafter kommer inte att få utvecklas i honom. Skulle han helt naturligt besitta sådana krafter, kommer han inte att få använda dem förrän han fullständigt behärskar kunskapen om JAGET,…förrän han har fullständig kontroll över alla sina lägre drifter och sitt PERSONLIGA JAG.

9. Ingen medlem får påstå sig besitta psykiska krafter som han i verkligheten inte har, och inte heller skryta med dem han faktiskt har utvecklat. Avundsjuka, misstänksamhet och fåfänga är försåtliga och kraftfulla fiender till framgången, och lång erfarenhet visar att dessa fiender så gott som alltid framträder - och stärks om de redan är verksamma - när man, särskilt som nybörjare, skryter eller fäster någons uppmärksamhet på sina psykiska krafter. Följaktligen -

10. Ingen medlem får berätta för någon, särskilt inte för en annan medlem, hur långt han framskridit och vilket erkännande han fått. Inte heller får han genom antydningar låta det bli känt.⁴⁹

Paranormala fenomen kan under vissa omständigheter vara på sin plats, men de är bara det yttre uttrycket för ett inre tillstånd. Lyckligtvis har de flesta av oss en inre aversion mot att få in någon form av psykism i sitt liv. Detta kan bero på en naturlig rädsla för det okända, eller på att vi redan i detta eller ett tidigare liv varit inne på den vägen och funnit den vara en återvändsgränd. Hos några är ansatsen till överkänslighet naturlig, hos andra har den framkallats av psykiska övningar eller droger. Men uppenbarligen blir psykiska manifestationer allt vanligare, och intresset för och uppövandet av latenta förmögenheter tilltar, nu när Fiskarnas tidsålder lider mot sitt slut och Vattumannens får det dominerande inflytandet över hela jorden. Om någon har vissa medfödda psykiska förmögenheter, skall vi ta dem för vad de är och inte överdriva deras betydelse. Delvis på grund av att gränsen mellan det fysiska och det astrala tunnas ut, visar nu för tiden fler och fler, även små barn, psykiska tendenser.

H P Blavatsky såg att mänskligheten var på snabb marsch in i en ny cykel, i vilken "människans latenta psykiska och ockulta krafter börjar gro och växa". Men, tillade hon: "Förstå en gång för alla att det inte finns något ´andligt´ eller ´gudomligt´ i någon av dessa manifestationer."⁵⁰ I sitt fjärde brev till de amerikanska teosoferna, som hon skrev i april 1891 kort före sin död, manade hon dem: "ge därför noga akt på denna utveckling, som i nuvarande evolutionsperiod är oundviklig för er ras, så att den slutligen blir till gott och inte ont". Hennes varning är uttrycklig:

Psykismen med alla sina lockelser och faror kommer av nödvändighet att utvecklas bland er, och ni måste noga se upp så att den psykiska utvecklingen inte tar överhanden över den manasiska [mentala] och andliga. Psykiska förmögenheter som hålls i ett fast grepp och kontrolleras och styrs av manasprincipen, är värdefulla hjälpmedel i utvecklingen. Men släpps de lösa och tar kontroll i stället för att vara kontrollerade, leder de den studerande in i de farligaste villfarelser och upplöser hans moral.⁵¹

I våra dagar är det betydligt fler som intresserar sig för psykism än i slutet av 1800-talet. Om vi bortser från dem som fängslades av fenomenens tjuskraft, var det på den tiden bara ett fåtal av de orädda själarna som attraherades av fenomenen, ty de vetenskapligt och kulturellt bildade ogillade vanligen sådana företeelser. Under 1900-talet, och då särskilt under dess sista decennier, blev det mänskliga medvetandets potential och de paranormala fenomenen föremål för vetenskapliga undersökningar, och nu företas experiment av neurologer och andra med avsikten att tränga in i det mänskliga medvetandets inre skikt. Samtidigt pågår en del mycket farlig forskning. Man behöver bara titta i de "metafysiska" tidskrifterna för att se hur fördärvlig den och dess resultat visar sig vara världen över.

Lyckligtvis är en del forskare medvetna om riskerna, framför allt för de mentalt och psykiskt instabila. Några går till angrepp mot det som kan kallas "hypnotisk programmering" och varnar för de psykiska föroreningar för vilka de hypnotiserade offren öppnar sig. Det är oerhört riskfyllt att underkasta sig en annans vilja eller bege sig in i en annans aura. Det är definitivt inte tillrådligt. Man skall alltid vara herre över sig själv. Även att omedvetet komma under en annans inflytande är att i samma mån minska den egna kraften att hantera sitt liv.

Man kommer till jorden med en väldig fond av energi till förfogande som man genererat i tidigare liv, och den energin lär man sig rikta in på den ödesväg som med all rätt är ens egen. Vi interagerar med varandra och påverkar därmed varandras karma, men ingen - det må vara en gud, en demon eller en mästare - har rätt att blanda sig i vårt inre liv. Om vi tillåter en annan att undertrycka vår vilja med sin egen och tränga in i vårt jagskaps citadell, förnedrar vi vårt människoskap och prisger vårt högre jags avsikter.

Särskilt unga människor bör se upp, ty allteftersom åren går kommer de mer och mer att stöta på denna typ av intrång. Fysiskt krig är långt mindre riskfyllt än den kontroll över viljor och sinnen som nu tar sig allt subtilare former. En dag, förhoppningsvis redan i det innevarande århundradet, kommer krigen på slagfältet att vara gångna tiders mardrömmar, men vi måste bibehålla vår vaksamhet, ty konflikterna kommer till större delen att förläggas till de mentala och psykologiska planen. Då liksom nu behöver vi mod och beslutsamhet för att parera de subliminala pilar som kan genomborra vår varelses inre strukturer.

Hur kan vi skydda oss mot psykiskt intrång? Ett visst skydd ligger i att utan rädsla uppmärksamma faran. Om rädslan hotar att övermanna oss, skall vi sätta vår tillit till det innersta av vår varelse. Då får vi veta att ingenting kan skada vårt verkliga jag. "Kärlek fördriver rädsla." Men kärleken måste vara äkta, självförglömmande och villkorslös. Att med rena motiv alltid ha osjälviskheten som ledstjärna ger ett naturligt skydd.

På vår färd in i framtiden skall vi vara uppmärksamma på de snab-ba förändringarna i vårt medvetandefält. Vi måste lära oss förstå vår mångfasetterade konstitutions natur från det fysiska till det andliga, och inse hur nödvändigt det är att vi själva och ingen annan fattar våra beslut. Om vi stärker vår moral och våra andliga förmögenheter kommer våra mentala och psykiska krafter att utvecklas i proportion därtill, och vi blir bättre i stånd att använda dem på ett klokt sätt och till allas gagn. Tidsåldrarnas visdom sammanfattas i Jesu ord: "Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också." (Matteusevangeliet 6:33)

Idag gäller det inte att i första hand stoppa det pågående laborerandet med psykismen, utan att försöka lyfta upp det till en högre nivå så att det så småningom kan få goda i stället för onda verkningar. Framtiden ligger öppen med enorma möjligheter till både framsteg och tillbakagång. Vad de framtida generationerna kommer att ställas inför kan vi inte förutse. Men liksom vi i vår tid, kan de behöva utveckla moralisk renhet och karaktärsstyrka för att möta det fortsatta inflödet av astrala och psykiska inflytanden i jordens tankeatmosfär - inflytanden från deras eget inre, från andra och från jordens astralljus.

Jag frågar återigen varför så många är intresserade av att förvärva översinnliga krafter. Till vilken nytta kan de vara, och för vem? Om vi lär oss tankeläsning, klärvoajans, att färdas i vår astralkropp, att förutsäga framtiden, - har vi då uppnått någonting av andligt värde? En viktig fråga är också: vilka är våra egentliga motiv i livet? Kan vi besvara den frågan ärligt och med ett svar som tillfredsställer både vårt intellekt och vår intuition, finner vi förmodligen att vi behöver inrikta vårt intresse på vår ande-själ, där jag och du är ett - inte på det psykiska och det fysiska, som är de minst bestående komponenterna i vår konstitution.

Karaktärsdaningen är en ihållande utmaning, ty förvandlingen av egoismen till altruism och de personliga intressena till varm medkänsla är en långsam och tålamodskrävande alkemi.
 

Till kapitel 12

Till Titelsidan