Kapitel 39
Teosofi och ockultism. Ockultism: Sanningens och verklighetens kärna, en fullständig helhet. Ockultism och moraliskt ansvar. Vårt solsystem: en kosmisk atom, Brahmas ägg.
Det är lätt att bli teosof. Var och en som är i besittning av normal intellektuell förmåga och har böjelse för metafysik, som lever ett rent och osjälviskt liv, som finner mer glädje i att hjälpa sina medmänniskor än att själv få hjälp, som alltid är redo att offra sina egna nöjen för andra människors väl, och som älskar sanningen, godheten och visdomen för deras egen skull och inte för det gagn de kan ge - han är teosof.
Men det är en helt annan sak att beträda den väg som leder till kunskap om vad som är gagneligt att göra, och till förmågan att på rätt sätt kunna skilja mellan gott och ont, den väg som också leder människan fram till förmågan att göra det goda hon önskar, ofta utan att till synes lyfta ett finger. (H P Blavatsky, Practical Occultism, Lucifer II, s 150)
Ockultism är inte förvärvandet av krafter, vare sig psykiska eller intellektuella, trots att båda är dess tjänare. Inte heller är ockultism strävandet efter lycka i den bemärkelse människorna fattar detta ord. Ty dess första steg är uppoffring, dess andra försakelse. (H P Blavatsky, Lucifer I, s 7)
Vår livsfilosofi är en enda stor helhet, där varje del är nödvändig och passar ihop med övriga delar. Var och en av dess läror kan och måste föras vidare till sina yttersta konsekvenser. Dess etiska tillämpning måste fullföljas på samma sätt. Om den strider mot gamla uppfattningar måste dessa överges. Den kan aldrig strida mot sann moral... Teosofins anda måste sökas efter, och dess principer uppriktigt tillämpas i liv och handling. På så sätt blir en mekanisk teosofi, som oundvikligen leder till - och i många fall redan har lett till - ett förnekande av broderskapet, omöjlig. I stället kommer det att finnas en levande, verklig teosofi. (William Q Judge, The Path X, s 235)
...Tcharaka, en indisk läkare som sägs ha levt 5000 år f Kr, uttrycker sig i sin avhandling om tingens ursprung på följande vackra sätt: "Vår jord är, liksom alla de lysande kroppar som omger oss, en av atomerna i det ofantliga hela om vilket vi visar oss ha ett visst litet begrepp när vi kallar det - Det Oändliga." (H P Blavatsky, Isis Unveiled I, s 560)
Som våra mästare och H P Blavatsky har sagt oss, så är ockultismen den sublima visdom som gavs åt mänsklighetens tidiga raser av upphöjda väsen från andra lokaer. Vår tids benämning på denna visdom är alltså ockultism, som betyder vetenskapen om det som är hemligt eller förborgat, och benämningen har sin motsvarighet på andra språk, till exempel guptu-vidya på sanskrit. Visdomen kallas dock teosofi i den form som den nu lagts fram i för allmänheten. Man kan då fråga sig om det finns någon verklig skillnad mellan ockultism och teosofi. Jag tror att vi med rätta kan säga att så inte är fallet, att de i grund och botten är ett, att vi har två namn på samma sak. Men H P Blavatsky gjorde klokt nog en skillnad mellan ockultism och teosofi, en ytlig sådan kan man tycka, men lämplig. Denna skillnad tänkte hon sig i samband med de tre olika slagen av medlemmar i den teosofiska rörelsen. Det första slaget utgörs av de medlemmar i Teosofiska Samfundet som inte ovillkorligen är vare sig teosofer eller ockultister, men som i så hög grad beundrar vår vida och alltomfattande ideologiska plattform och så starkt sympatiserar med de teosofiska idealen att de gör gemensam sak med oss och arbetar med oss. Det andra slaget utgörs av dem som är mer än bara medlemmar av Teosofiska Samfundet, de som studerar de särskilda läror vi nu kallar teosofiska, de läror som representerar vad Gautama Buddha kallade ögats lära. Dessa studerar med andra ord vissa utvalda och specificerade ockulta läror, vilka såsom varande lämpliga att spridas i vår tid offentliggjorts för det allmänna bästa. Slutligen har vi det slags medlemmar som i en vidare och mer djupgående och innerligare mening ägnar sig åt denna sublima visdom, vilken gått i arv till oss sedan urminnes tider såsom uppenbarelsen - om vi får använda det ordet - av sanningarna om kosmos, och givetvis också om människan såsom en del av detta.
Detta är alltså den skillnad man kan göra mellan teosofi och ockultism. De teosofiska lärorna är avsedda för allmänheten men har valts ut bland ockultismens läror, och de är som sagt de läror som i vår tid är mest lämpade att spridas offentligt.
Det finns dock en olycklig omständighet här. Allt som har med människan att göra, eller kommer från människans hjärta eller hjärna, blir faktiskt utsatt för efterbildning och till och med degeneration. Därför missbrukas och missförstås också det till sin verkliga innebörd så upphöjda ordet ockultism i hög grad, till och med på ett tarvligt sätt. Det vandrar runt i tidningarna och från mun till mun som beteckning för diverse "övernaturliga" egendomligheter, som folk så begärligt frossar i. Att använda ordet på det sättet är att förnedra dess ursprungliga betydelse. Allt som verkligen tillfredsställer människans hjärta och sinne måste ovillkorligen vara sant till en viss grad, annars kan det inte vara tillfredsställande. Men vi vet alla att människans sinne och hjärta ibland när sig med vad som i det kristna Nya Testamentet kallas fröskidor - de fröskidor som svinen äter. Ni vet ju vad som menas med den symboliska benämningen svin. Det har vi talat om tidigare, så det behöver vi inte gå in på igen. Men jag vill i detta sammanhang inpränta i era sinnen att ockultismen är framställningen av sanningens, verklighetens, själva väsen och innersta kärna. Ockultismen kan inte studeras med enbart det högre intellektet, och inte heller med enbart de andra förmögenheter inom människan som vi kan inordna under rubriken "känslor". Ockultismen måste studeras som en fullständig helhet, och den svarar till fullo mot allt vad människans andliga och psykologiska natur kan begära. Därför är den i alla avseenden fullkomligt tillfredsställande. Den inte bara förser människan med grundvalen för det ädlaste etiska system världen känner, utan förklarar också för henne vad denna etik är, på vad den är uppbyggd, och vart det rätta och fullständiga utövandet av den leder hän. Det leder, längs den gamla smala väg som upanishaderna talar om, till universums hjärta. De som följer den vägen kommer till slut i direkt förbindelse och i samspråk med de allvisa gudarna, ty vägen leder direkt till universums hjärta i detta ords mystiska och esoteriska betydelse, dvs den leder till de platser, till de andliga, överandliga och gudomliga regioner, där vårt väsens kärna befinner sig.
Såväl gångna tiders som vår egen tids stora religioner har utgått ur ockultismens läror. Var och en av dessa religioner var i sitt ursprungsstadium den andliga avkomman till en stor och ädel man, en av de mästare som undervisade offentligt under den särskilda period då han öppet framträdde bland människorna för att rädda dem, då han ännu en gång gav ut de urgamla sanningarna eller kanske bara en nyare version av det forntida ljuset. Detta ljus belyser de stora frågorna om kosmos och människan, de frågor som för dem som inte fått del av ljuset oroar hjärtat och kanske också intellektet med sina envisa krav på svar. En sådan rörelse sattes i vår tid igång av vår själsstora syster, H P Blavatsky. För närvarande beror det nästan helt och hållet på oss, och skall i framtiden också i hög grad bero på oss, om denna ansträngning skall lyckas eller misslyckas, liksom alla religioner - med ett undantag - i gångna tider mer eller mindre har misslyckats. Vi måste se till att den blir framgångsrik och utför det värv den är ämnad att utföra, att den i alla deras hjärtan som stöder den sår frön till rätt tänkande och rätt handling, till mänskligt broderskap och alltomfattande välvilja. Vi måste se till att den inte råkar in på vänsterhandsvägen, materians väg, och kanske till och med blir ett verktyg i händerna på skuggans bröder.
Våra lärare har klart och tydligt framhållit att studiet av ockultismen medför ett stort moraliskt ansvar. Ockultismen lägger ett ansvar på hans eller hennes skuldror som studerar den därför att detta studium väcker den inre människan, det väcker människans dolda förmögenheter. Och studiet har vidare goda eller onda effekter i exakt proportion till den studerandes allvar. OCKULTISMEN ÄR INTE ATT LEKA MED! Den har att göra med direkta och ursprungliga ting, om ni förstår vad jag menar, inte med återspeglade sanningar. Därför går människan inte säker så länge hennes hjärta inte är absolut rent, rent från all personlig själviskhet. Man får inte leka med ockultismen. Den kallar ur människan fram allt det hon är i sitt inre, och fördrar inte någon halvhjärtad trohet.
De två vägarna ligger alltid framför oss. Vid varje steg går de åt olika håll, den ena åt höger, den andra åt vänster. En enda handling kan ge upphov till en vana, vilken genom upprepning med tiden skapar en karaktär. Och den karaktären är du eller jag, ty den är utövandet av kunskap (eller halvkunskap) och vilja.
Det är av dessa skäl som vi gång på gång framhåller hur nödvändigt det är att förstå vad vi menar med moral, och att det föreligger ett synnerligen stort behov av att var och en av oss utövar den i varje ögonblick av vårt liv. Detta innebär inte bara ett skenheligt förståndsmässigt instämmande, med baktanken "jag kan ju ändå göra som jag själv vill". Det är just på baktankens fält som skuggans bröder erövrar människornas hjärtan. Jag säger er med djupaste allvar att denna varning måste beaktas.
Låt oss börja kvällens studium med att påminna om att lokaerna och talaerna, vad jorden beträffar, är dess sju principer och dess sju element, och att vi i fråga om kosmos kan säga detsamma. Låt oss vidare komma ihåg att de sju kosmiska lokaerna och de sju kosmiska talaerna omfattar totalsumman av allt som finns i vårt solsystem, denna kosmiska atom. Med andra ord så omfattar de totalsumman av Brahmas ägg. Ni känner ju till innebörden i den gamla brahmanska symbolen ägget, en symbol som också återfinns i andra religioner, till exempel i det orfiska systemet i Grekland och i det egyptiska systemet. Vi vet också att denna symbol i forna tider var lika känd i Nordamerika.
När vi talar om den kosmiska atomen - när vi talar om Brahmas ägg, som är ett annat uttryck för samma sak - såsom varande solsystemet, så skall ni tänka på att vi inte avser planeterna eller solen eller alla dessa tillsammans, ty de bildar bara brahmaäggets yttre skal så att säga (eller, om vi får använda en fysiologisk term, brahmaäggets fysiologiska funktioners nervcentra eller ganglier). När vi talar om den kosmiska atomen, och i anslutning därtill om den materiella atomen sådan vi känner den här på jorden, avser vi den vitala-astrala varelsen bakom densamma. Vi avser den särskilda varelse, betraktad som en enhet, vilken ger atomen dess liv, dess swabhava, dvs dess speciella eller individuella karaktäristika, det som skiljer den från andra liknande kosmiska ägg eller kosmiska atomer. Vi kan också tala om vår jord såsom Brahmas ägg, men bara analogiskt, ty det verkliga brahmaägget är solsystemet.
Vi har sagt att lokaerna och talaerna är vår glob Jordens sju principer och sju element. Men det finns andra sjutal av lokaer och talaer som utgör de respektive sju principerna och sju elementen åt var och en av de övriga sex globerna i vår planetkedja. Varje glob har sin egen uppsättning. Den som inte studerat ockultismen kan fråga sig varför sjutalet återkommer så ofta i våra studier, varför våra läror hela tiden rör sig med sjufaldiga aggregat. Svaret är att naturen har byggt upp sina konstruktioner på det sättet. Bortsett från sådana uppenbara ting som ljusspektrats sju huvudfärger, solens sju strålar (som är nästan samma sak), de sju tonerna i den diatoniska musikskalan och det bland medicinare välkända förhållandet att många sjukdomar förlöper i sjudagarscykler eller multiplar därav, så finner man när man studerar forntidens religiösa, filosofiska och vetenskapliga urkunder, att de alla mer eller mindre samstämmigt tillskriver universums och människans strukturella uppbyggnad samma sjufaldiga sammansättning, även om detta utan tvekan sker i olika former.
Denna fråga om antal får vi behandla vid ett senare tillfälle, ty vi har ännu inte lagt någon grundval för den. Ni kan själva pröva det som sagts. Världens urkunder ligger öppna framför er. Studera dem, och ni skall bli övertygade liksom alla andra uppriktiga sökare blivit övertygade. Studera bevisen och konstatera faktum.
Gudarna, monaderna och atomerna verkar inåt och utåt genom det kosmiska ägget, dvs de verkar genom lokaerna och talaerna. Som H P Blavatsky säger på sidan 651 i Den Hemliga Läran I:
"Guden, monaden och atomen är motsvarigheterna till ande, själ och kropp (atma, manas och sthula-sharira) hos människan." I sin sjufaldiga förening är de den "himmelska människan" (i kabbalistisk mening). Den jordiska människan är alltså den tillfälliga reflexen av den himmelska... "Monaderna (jivaerna) är atomernas själar. Båda är den vävnad, i vilken chohanerna (dhyanierna, gudarna) klär sig när en form erfordras."
De klär sig på det sättet för att evolvera fram universum, liksom spindeln spinner sitt nät, som upanishaderna uttrycker det. Detta är en vacker symbol. Utav sig själva, av sin egen substans, väver de kosmos geometriska mönster och verkar i det.
Studiet av vår kosmiska atoms struktur och uppbyggnad är omfattande, djupgående och invecklat. Innan vi kan göra rättvisa åt detta ämne torde det vara nödvändigt att göra en åtminstone översiktlig studie av vår egen globs uppbyggnad, att studera den som en del av den planetkedja i vilken den utgör en av de sju länkarna. Låt oss till och med gå lite längre än så, och studera livsvågornas verksamhet i vår planetkedja. Denna kan själv betraktas som Brahmas ägg, det kosmiska ägget, avkomling till sin förälder, dvs till den föregående manvantarans planetkedja. Själv skall den bli förälder till sin egen framtida, avkomling, den planetkedja som skall bli till när vi i vår egen kedja har slutfört vårt cykliska evolutionsförlopp och ingått i vår långa och välförtjänta pralaya eller vila - med andra ord, när vi återvänt till de överandliga sfärer, ur vilkas inre vi kom i tidernas begynnelse. I dessa sfärer skall vi stanna i obeskrivlig frid och sällhet tills de i oss latenta fröna - frukten av våra nuvarande och framtida handlingar och tankar - när tiden är inne åter framträder i aktivitet. Ty allting rör sig i regelbundna banor och enligt fastlagd ordning, och detta skall i långt avlägsna tidsåldrar föra oss tillbaka för att bygga upp den blivande planetkedjan.