Kapitel 20
Den ordning i vilken H P Blavatskys böcker och artiklar publicerades, kan inte kallas tillfällig. En plan är tydligt skönjbar. Isis Unveiled kom först, och framförde tanken att människan är en mycket större varelse än hon själv vågar tro, och att hon har sällsamma förmögenheter och en underbar kunskap slumrande i sin natur. Tillvaron av adepter, levande människor som har utvecklat sina slumrande krafter, bringades till en skeptisk generations kännedom, och det förklarades att varje människa genom egna bemödanden kunde stiga till gudalika höjder. Boken behandlar också naturens och mänsklighetens mörka aspekter, och varnar för farorna och fallgroparna under vandringen mot höjderna. Den innehåller ett mycket summariskt utkast till de allmänna principerna för "teknisk" teosofi, men överlåter deras utarbetande till en senare tidpunkt.
Kort efter det att arbetet påbörjats i Indien startade H P Blavatsky tidskriften The Theosophist, i vilken djupare läror framlades av henne själv och andra, och där österländska synsätt framfördes av infödda lärde. The Theosophist lästes i stor omfattning av både österländska och västerländska lärjungar, och bildade en länk av ömsesidig förståelse mellan dem till främjandet av ett alltomfattande broderskap.
1888 var tiden inne för utgivandet av hennes mest betydande verk, Den Hemliga Läran, i vilken de filosofiska och vetenskapliga lärorna angående människans och universums evolution utvecklades mycket fullständigare än i Isis Unveiled. Nutida och forntida religioner, vetenskaper och filosofier analyserades, och den urgamla visdomen drogs fram ur de tilltrasslade klädnader, i vilka den fortlevt från forntiden till våra dagar.
Författaren planlade Den Hemliga Läran som ett mycket större och betydelsefullare arbete än Isis Unveiled, men även så kunde, som hon sade, bara
konturerna till några få fundamentala sanningar från de forntida tidsåldrarnas hemliga lära delges efter årtusenden av den djupaste tystnad och hemlighetsfullhet.
DEN HEMLIGA LÄRAN...innehåller allt som kan utlämnas till världen i detta århundrade [det nittonde århundradet]. (Den Hemliga Läran, I, 22, 34)
Enligt H P Blavatsky var manuskriptet till de tre första delarna färdigt i början av 1888. I företalet till den första delen säger hon: "Den tredje delen är helt och hållet färdig, den fjärde i det närmaste." Dr Archibald Keightley, en trovärdig teosof som ägnade mycket arbete åt manuskriptets iordningställande för tryckning, sade:
Den tredje delen av Den Hemliga Läran föreligger i manuskript, färdigt att överlämnas till tryckeriet. Den kommer att huvudsakligen bestå av en serie korta beskrivningar av stora ockultister från alla tidsåldrar och är ett högst underbart och fängslande arbete. Till den fjärde delen, som är avsedd att till stor del bestå av vinkar rörande praktisk ockultism, har allmänna konturer uppdragits, men den har inte skrivits. (The Theosophist, X, 597, juli 1889)
Emellertid publicerades aldrig den tredje delen ("färdig att överlämnas till tryckeriet"), och den s k "tredje del" som utgavs inte långt efter hennes död är en samling efterlämnade manuskript och ofullbordade artiklar, funna i hennes skrivbordslådor. Ingenting alls är känt om "utkastet" till den fjärde delen. Om den tredje delens mystiska försvinnande har många sinsemellan motsägande uppgifter framlagts.
Ett av de märkligaste inslagen i de läroavsnitt hon framlade i Den Hemliga Läran och på andra ställen, och som också påträffas i The Mahatma Letters to A. P. Sinnett, är det eftertryckliga framhållandet av upptäckter inom naturvetenskapen och arkeologien, vilka ingen anade när hon skrev om dem men som nu är fullt erkända. Ämnet har utförligt behandlats i den teosofiska litteraturen. I flera sammanhang talade H P Blavatsky om de kritiska förhållandena vid slutet av den cykel som stod inför sitt slut före utgången av det nittonde århundradet, och hon omnämner speciellt år 1897 som en period av stor betydelse. En av dessa hänsyftningar är särskilt viktig, eftersom den till fullo stöder hennes förklaring att hon stod i kontakt med informationskällor som var oåtkomliga för vetenskapsmännen. I Den Hemliqa Läran, I, s 643, skriver hon beträffande de naturens hemligheter som var kända av adepterna och bevarade för den kommande mänsklighetens räkning:
De finns där dock fullständigt, och ett i sänder tillåts de fakta och förlopp som pågår i naturens verkstäder att leta sig fram till den exakta vetenskapen, i det hemlighetsfull hjälp att tyda de dunkla gåtorna ges en och annan individ. Det är vid slutet av stora cykler i samband med rasernas utveckling som detta i allmänhet inträffar. Vi befinner oss vid själva utgången av en 5000-årscykel i den nuvarande ariska kali-yuga, och under den tid som ännu återstår till år 1897 skall en stor flik av naturens förlåt lyftas och den materialistiska vetenskapen erhålla ett dödshugg.
H P Blavatsky gick bort 1891, men hennes förutsägelse gick bokstavligen i uppfyllelse. Hon levde dock inte tillräckligt länge för att få kännedom om de nya upptäckter vilka, som hon sade, ledde till att en flik av naturens förlåt lyftes. Talrika vetenskapliga författare har framhållit att året 1897 var vändpunkten för en ny era inom tänkandet. Dr Dampier-Whetham ägnar stor uppmärksamhet häråt i sin auktoritativa History of Science, s 328, 383, 470 m fl. Han visar att den nya fysiken blev oundviklig efter Röntgens tillkännagivande av X-strålarna år 1895, och efter den förbluffande upptäckten av atomens delbarhet - i ultraatomiska partiklar eller elektroner - mottog den gamla materialismen sin dödsstöt.*
* Lägg angående de "ultraatomiska partiklar" som sammansätter atomen märke till vad som sades i Den Hemliga Läran långt innan vetenskapen upptäckt elektronen:
Atomen är elastisk, alltså är atomen delbar och måste bestå av smådelar eller underatomer. Och dessa underatomer? De är antingen oelastiska, och i sådant fall har de ingen dynamisk betydelse, eller är även de elastiska, och i sådant fall måste de också kunna delas. Och så vidare i oändlighet. Men atomernas oändliga delbarhet upplöser materien i blotta kraftcentra, dvs utesluter all möjlighet att betrakta materien som en objektiv substans...
Antar man ockultismens förklaringar och läror så skall, på samma gång som den fysiska vetenskapens blinda tröghet ersätts av intelligenta, verksamma makter bakom materiens slöja, rörelse och tröghet bli underordnade dessa makters ledning. Det är på läran om materiens illusoriska beskaffenhet och atomens oändliga delbarhet som hela den ockulta vetenskapen är byggd. Den öppnar obegränsade vidder för en substans, som i alla tänkbara tillstånd av förtunning livas av sin egen själs gudomliga andning - tillstånd, om vilka de mest andligt tänkande av samtidens fysiker och kemister ännu inte drömt." (Den Hemliga Läran, I, 545-6)
H P Blavatsky tillskrev sig ingen förtjänst för lärorna i sina böcker, utan endast för framställningen och kommentarerna. I "Mina böcker", daterad endast några få dagar före hennes bortgång, avslutade hon sitt livsverk med följande ord:
Ingenting av detta har jag uppfunnit, utan helt enkelt gett ut det som jag blivit lärd, eller som citerat av mig i Den Hemliga Läran (del I, s 30) från Montaigne: "Jag har här endast bundit en bukett av (österländska) blommor som jag plockat, och därvid inte själv lagt till något annat än det band som sammanhåller dem." (Lucifer, VIII, 247, maj 1891)
I sin framställning av teosofin gjorde hon ingen hemlighet av sin tro att intuitiva läsare av Den Hemliga Läran skulle kunna finna kunskap i densamma som hon själv inte hade, eftersom den kom från djupare källor än den "stackars ynkliga H P Blavatsky" som hon kallar sig själv. Hon betonade eftertryckligt att boken inte var ämnad att ge en slutgiltig beskrivning av tillvaron, utan endast att leda lärjungen fram mot sanningen: "Se i studiet ett medel att uppöva och utveckla det medvetande som inte berörs av andra studier." (The Theosophical Forum, III, 257, aug 1932)
Den Hemliga Läran var inte teosofins slutliga budskap till det nittonde århundradet, ty den följdes snart av nyckeln till dess andliga tolkning. Denna höjdpunkt av hennes undervisning nåddes med publiceringen 1889 av Tystnadens röst, ett prosapoem. Denna lilla bok uppenbarar den sanna Väg som leder till den mystika bragden att finna sig själv, den inre guden. Den djupare sidan av Den Hemliga Läran kan inte förstås utan den andliga upplysning som uppnås genom att tillämpa de sanningar som framläggs i Tystnadens röst.
Många människor frågar efter "någonting praktiskt" när de kommer i beröring med teosofin. Under flera år före inrättandet av den esoteriska skolan uppfordrades de teosofiska lärjungarna att höja sig och ta himmelriket med storm, att finna vägen till verkligheten, att bli medvetna medhjälpare åt naturen och att leva i och för världen utan att vara av världen - med andra ord att söka beträda chelaskapets väg. I Tystnades röst, "skriven för de få", förkunnas livets sanna väg på ett språk av stor poetisk skönhet och bildrikedom. Ingenting kunde vara mera "praktiskt" - alltför praktiskt kanske för de likgiltiga och bekväma! Urvalet av aforismerna och deras återgivande på ett vackert språk är H P Blavatskys eget verk, men, som hon säger:
Tystnadens röst, så liten denna bok än är, blir helt enkelt teosofernas bibel.
Det är storslagna aforismer i sanning! Jag kan säga det, eftersom ni vet att jag själv inte uppfunnit dem! Jag översatte dem endast från telugu, den äldsta sydindiska dialekten. Det är tre avhandlingar om moral och de moraliska principerna hos de mongoliska och dravidiska mystikerna. (The Path, X, 268, dec 1895)
Den stora uppskattning som ges Tystnadens röst av dem som kan bedöma den, framgår av det erkännande som Tashi Lama av Tibet gav uttryck åt med anledning av en ny upplaga av H P Blavatskys original, vilken publicerades i Kina av Mrs A L Cleather och Mr B Crump. Den tibetanska auktoriteten förklarade att H P Blavatsky gett den enda sanna framställningen på engelska av mahayanabuddhismens inre lära. I en del upplagor av Tystnadens röst har vissa delar dessvärre blivit utelämnade, men alla autentiska nytryck innehåller den ursprungliga läran om skillnaden mellan de ädla ideal av självuppoffring som hyllas av medlidandets buddhaer å ena sidan, och å andra sidan den så kallade "andliga själviskhet" som kännetecknar pratyeka-buddhaerna. Detta är en viktig läropunkt i mahayanabuddhismen, som dr Evan-Wentz förklarar i sin Tibetan Yoga and the Secret Doctrine, s 94, 144, 360.
I motsats till det andaktsfulla och mystika innehållet i Tystnadens röst är hennes Nyckel till teosofin, också utgiven 1889, en praktisk och ändamålsenlig handbok, som huvudsakligen är ägnad åt den teosofiska rörelsen, människans sammansatta natur, reinkarnation, karma etc, men därjämte behandlar teosofins tillämpning i det dagliga livet - uppfostran, sociala reformer, vardagslivets plikter och dylikt.
Vid denna tid utkom också de instruktiva Transactions of the Blavatsky Lodge. Dessa består av stenografiska referat av de diskussioner, under vilka H P Blavatsky förklarade vissa svåra ställen i Den Hemliga Läran. Den andligt-intellektuella tonen i dessa diskussioner, vilka omfattade djupa filosofiska och vetenskapliga ämnen, står i skarp kontrast till arten av de psykiska och intellektuella studier med vilka Sinnett och hans meningsfränder sysslade.
The Theosophical Glossary, From the Caves and Jungles of Hindustan, Nightmare Tales och A Modern Panarion publicerades kort efter hennes död. Den s k sekelminnesupplagan, The Complete Works of H P Blavatsky, som börjat utges, är avsedd att innehålla hela hennes litterära produktion. Bland dessa skrifter återfinns hennes ytterst instruktiva artiklar ur Lucifer, av vilka en, "Psychic and Noetic Action", diskuterats av professor C E M Joad. Följande citat ur Joads uppskattning av hennes kunskap och klarsyn anger hennes verkliga filosofiska betydelse:
Det är, i förbigående sagt, intressant att observera hur åtskilliga av de nyheter som framförts av filosofer i det tjugonde århundradet förekommer i hennes arbete. Detta är i synnerhet fallet med den moderna filosofiska kritiken av den materialistiska vetenskapen.
Det är omöjligt att inte känna den djupaste respekt för madame Blavatskys skrifter i detta ämne [de högre och lägre jagen], känslor av aktning och, om uttrycket tillåts, av beundran. Medan hon nedskrev detta anteciperade hon många idéer som, även om de är välkända nu, var i högsta grad nya för femtio år sedan. (The Aryan Path, VIII, 202-3, maj 1937)
Nya! Ja, i Västerlandet, men överförda till Västerlandet från Österlandets förrådshus genom den självuppoffrande verksamheten hos budbäraren från de Väktare av den urgamla visdomen, vilka såg att tiden var inne för att lyfta litet mer på den intellektuella och andliga kunskapens slöja.