1. Förord
H P Blavatsky (1831 – 1891) var på sin tid en av de sällsynta människor som ägde andlig storhet. Hon verkade för mänsklighetens andliga uppväckande. Åt detta höga ändamål ägnade hon sitt liv.
Teosofer, andra andliga sökare och hela mänskligheten står i stor tacksamhetsskuld till henne för de uppoffringar hon gjorde och för de storslagna litterära verk hon författade för att främja allas vår andliga utveckling. Det är med anledning av detta vi med största respekt och ödmjukhet har skäl att ömt vårda och bevara minnet av henne och hennes livsgärning.
Det främsta budskapet hon förmedlade till oss var att vi alla i vårt innersta är ETT, att vi alla i vår manifesterade tillvaro är EN organism, att hela den synliga och osynliga naturen därför utgör ett universellt broderskap, och att vi borde leva våra liv i överensstämmelse med detta.
Det har ofta påståtts att människan till sin natur är självisk, men eftersom människan också har en andlig väsenssida väljer hon själv om hon ska ge efter för sina låga personliga begär eller leva i ljuset av sin högre andliga natur. Det finns ingen naturlag som styr åt oss och som vi kan skylla våra egna gjorda val på. Det är i själva verket mer naturligt att leva livet i ljuset av sin högre natur än att leva för att tillfredställa sina personliga begär eftersom det i det förra fallet leder till ett liv i broderskap, harmoni och lycka och i det senare fallet till ett liv fyllt av konflikter, sjukdom och andra lidanden. Eftersom HPB var en människa som levde i ljuset av sin högre natur och efter de höga principer hon lärde ut, är hon ett föredöme för den sanne altruisten och andligt sökande människan.
Författaren vill göra läsaren uppmärksam på att flertalet citat på enstaka ställen anpassats till modernt skriftspråk.
Västerås i april 2002
Leopold S Damast