14. Gynnsamma verkningar
Låt oas nu se hur det skulle inverka på individen och följaktligen även på världen, om han hade en fast övertygelse, att lag och rättvisa råder i alla livets skiften. Hur kommer vi att handla, om vi med säkerhet vet, att vi skall skörda vad vi sår varken mer eller mindre: att om vi sår gott utsäde skall vi skörda därefter, och om vi sår dåligt, skall vi inhösta dålig skörd; att handling och återverkan motsvarar varandra och till slut måste utjämna varandra?
Antag att en ung man, som träder ut i livet med höga ideal, har en fast övertygelse, att dessa ideal har en filosofisk grundval - att de verkligen är grundade på naturens lagar. Han vet att trots alla tecken på motsatsen kommer hans försök till rätt handlande att medföra resultat, och denna vetskap ger honom ökad styrka att leva ett ädelt liv.
En självisk person på ett lägre plan av handlande skulle starkt påverkas av vetskapen, att han måste skörda sin egen sådd. Han vet, att han aldrig skulle kunna få »någonting för ingenting» och att varaktiga fördelar endast kan ernås som resultat av hederligt och produktivt arbete. Det faktum, att det är möjligt att vinna fördelar genom ohederliga metoder, skulle aldrig utgöra någon frestelse för honom, ty han vet också, att om han begagnade sig av svek mot andra, skulle han till sist förlora allt vad han hade vunnit genom svek. Under sådana förhållanden skulle ingenting vinnas genom ohederlighet och för att skydda sig själv skulle han undvika att lagra svårigheter, som han ändå måste skörda i framtiden.
Skulle inte även en brottsling förlora intresset för sitt »yrke», om han upptäckte, att det finns en högre lag av rättvisa, som han inte kan »lura», utan som kommer att nå honom till slut och sända varenda handling tillbaka till honom, liksom pendeln sänder tillbaka den impuls, som den fått? Skulle han inte inse, när han måste lämna full gottgörelse för alla sina handlingar och erfara samma lidande han orsakat andra, att brott »inte lönar sig»? Skulle han inte då omsorgsfullt undvika allt bedrägligt och sky det som pesten?
Ingen affärsman skulle vilja leva på andras arbete, sedan han insett, att han i sinom tid måste erlägga full återbetalning av hela sin otillbörliga vinst.
Ingen politiker skulle svika tro och loven, om han visste att han själv skulle falla offer för ett liknande svek i framtiden.
Ingen diktator skulle störta världen i krig, om han visste, att han själv måste genomgå det lidande han bringar andra.
Det skulle vara fåfängt för oss att försöka undandraga oss de otrevliga eller prövande förhållanden, som livet kan föra i vår väg. Om rättvisa råder, har vi själva gett upphov till dessa erfarenheter, och det vore klokare av oss, om vi modigt mötte dem, än om vi försökte undvika dem. Om de inte hör till oss, kommer situationen snart att klarna; och om de verkligen är våra, kan inga undanflykter och inga sidosteg avlägsna dem från oss. Om vi lyckas undvika dem nu, kommer de att dyka upp på något annat sätt senare; så varför inte resolut möta dem genast och sedan vara av med dem?
Självmördaren tror kanske, att hans handling löser hans problem och befriar honom från en olycklig belägenhet, men han har endast uppskjutit lösningen till ett kommande liv, då han åter kommer att tvingas möta samma problem och lösa det. Genom sin våldshandling har han berövat sig själv alla tillfällen till tillväxt och utveckling i detta liv. Han har ingripit i naturens lagbundna arbetsmetoder och därigenom med våld flyttat sitt medvetande från det fysiska livet till ett annat existenstillstånd, som naturen ännu inte förberett det till; därför måste medvetandet utstå konsekvenserna av en sådan oförbereddhet.
När vårt förnuft fattar den iden, att vi måste skörda, vad vi sår, står det genast klart för oss, att det inte endast är oklokt utan fullkomligt dåraktigt att söka vinna fördelar genom dåliga handlingar, och endast den andligt undermålige, oförmögen till det enklaste resonemang, skulle fortfarande försöka erhålla »någonting för ingenting».
När vi bedrar andra, tar vi på kredit i livets bank och skapar orsakerna till att vi själva blir bedragna i framtiden.
Jämför detta med den hederliga metoden att uppnå samma fördel. I det fallet förtjänar vi rätten till vår vinst genom arbete och ansträngning i första rummet. Vi betalar då kontant, och det finns ingen skuld, som hänger över oss och som måste betalas i framtiden.
Är inte insikten att rättvisa råder i alla våra handlingar den kraftigaste sporre till att handla rätt och ett medel att åstadkomma harmoni i världen? Det stärker människans moraliska fiber och skänker henne tron att rätt handlande kommer att medföra sin vederbörliga belöning i sinom tid. Det är en stoppsignal till egoisten och brottslingen, ty det visar dem att orätta handlingar resulterar i framtida lidande. Det vädjar såväl till det bättre jaget hos den goda människan som till den själviska människans egennytta. Det angriper alla dåliga handlingar i roten genom att visa, att själviskhet är detsamma som självförstörelse och att både vår egennytta och våra bättre impulser fordrar altruistiskt handlande.
Vi har sett, hur tron på rättvisa inverkar på individen. Denna individuella påverkan kommer till slut att märkas i hela nationen och med tiden kommer nationens handlingar att ledas av rättvisans principer. Ingen nation kommer då att förtrycka eller underkuva någon annan nation, utan varje nation arbetar för det gemensamma bästa och enligt sin inneboende egenart bidra till en mer harmonisk och ädlare civilisation i framtiden.