17. Psykiska fenomen och spiritualism
I de psykiska fenomenens historia intar redogörelserna för den s k spiritualismen en framträdande plats. Att använda benämningen spiritualism på det slags fenomen som den spiritualistiska rörelsen sysslar med är dock missvisande, ty det finns inte ett spår av andlighet (spirit) i dem. De läror som framställts i denna bok är spiritualism i ordets sanna betydelse, medan mediernas och de s k spiritualisternas förehavanden är nekromanti, dyrkan av de döda, något som andliga lärare alltid har förbjudit. Dessa förehavanden är en grov materialisering av den andliga idén, och har mer att göra med det materiella än det andliga. Den spiritualistiska kulten anses av många ha uppkommit i Rochester, New York, med systrarna Fox som medier, men den var känd i Salem, Massachusetts, redan under häxförföljelsernas tid. Och även i Europa fanns det långt tidigare medier som höll seanser och framkallade fenomen av olika slag. Sedan århundraden är kulten känd i Indien där den helt riktigt kallas bhuta-dyrkan, försök att komma i förbindelse med döda människors "djävlar" eller astrala kvarlevor. Så borde den kallas här också, ty genom den aktiverar och sätter man sig i förbindelse med de dödas materiella och demoniska delar.
Eftersom klärvoajans, kläraudians, telepati, prekognition, drömmar, visioner, levitation, vålnader etc är företeelser som är kända sedan tidsåldrar tillbaka, torde det vara lämpligt att vi här koncentrerar oss på att betrakta de sidor av spiritualismen som avser umgänget med de dödas "andar" och med en del andra andeväsen som inte varit förkroppsligade på jorden utan tillhör andra sfärer.
Våra döda kan inte se dem som lever kvar på jorden. De slipper det lidande det skulle innebära att se oss. Någon enstaka gång kan det hända att ett renhjärtat, icke professionellt medium under trans lyckas höja sig till det tillstånd i vilket en avlidens själ befinner sig, och sedan komma ihåg något av vad som då förekommit. Ibland kan det också hända att en högt utvecklad människas ande återvänder hit för att under en kort stund meddela sig med de levande. Men detta sker alltid på ett otvetydigt sätt, och är ytterligt sällsynt. I dödsstunden, innan dörren definitivt stängs, kan själen meddela sig med en nära vän eller anförvant. Men det stora flertalet av mediernas andebudskap kommer från de förnuftslösa astrala kvarlevorna efter döda människor, när de inte helt enkelt är fabricerade av mediets egen astralkropp.
Det är ett faktum att en annars osynlig skepnad kan materialiseras, fristående från mediets fysiska kropp. Men denna är inte en ande. Ett av sätten att framkalla fenomenet består i att en hop elektriska och magnetiska partiklar dras samman och överdrages med materia, så att den kan återspegla en bild ur den astrala sfären. Ett annat sätt är att begagna det levande mediets astralkropp. Därvid avsöndras astralkroppen från mediets sida, och drar sedan till sig partiklar från den omgivande atmosfären och från seansdeltagarna tills den blir synlig. Ibland liknar denna skepnad mediet, ibland har den ett annat utseende. Materialisationer av det här slaget anordnas vanligen i mycket svag belysning, ty starkt ljus åstadkommer häftiga rörelser i den astrala materian och försvårar projiceringen. Somliga s k andematerialisationer är bedrägerier i den meningen att de bara består i att astrala bilder återspeglas på plana ytor av elektrisk och magnetisk substans. Det som då ser ut att vara en avlidens ansikte, är alltså bara en skenbild.
För att kunna förstå de psykiska fenomen som förknippas med "spiritualismen", måste man godtaga och ha kunskap om följande:
(1) Människans astrala, psykiska och andliga totalkonstitution som varelse, vilken vet, tänker,
känner och handlar medelst kroppen, astralkroppen och själen.
(2) Sinnets natur, förmögenheter och sätt att verka. Föreställningsförmågans natur. Intryckens
verkningar och varaktighet. Av särskild betydelse är att svaga intryck består lika väl som starka,
och att varje intryck alstrar en bild i individens aura. Till följd härav uppstår en förbindelse
mellan vänners och anförvanters auror, vare sig det gäller gamla eller nya, nära eller avlägsna
relationer. Detta ger ett brett underlag för klärvoajans.
(3) Arten, räckvidden, verkningssätten och kraften hos de inre astrala organ och förmögenheter som innefattas i begreppen astralkropp och kama. Dessa hindras inte att verka av sömn eller trans. I stället ökar deras verksamhet i mediet när detta befinner sig i trans, men är då inte fri utan styrs av seansdeltagarnas riktade tankeflöde, av en dominerande vilja bland dessa, eller av en dirigerande demon bakom scenen. Om en skeptisk vetenskaplig forskare är närvarande, kan hans mentala attityd hämma mediets krafter genom vad vi skulle kunna kalla en frysningsprocess.
(4) Den verkliga människans öde, tillstånd, förmögenheter och verksamhet efter döden, samt hennes relationer till eventuella efterlevande.
(5) Att förmedlingslänken mellan själen och kroppen - astralkroppen - avläggs vid döden för att så småningom upplösas i astralljuset, medan den verkliga människan ingår i devachan.
(6) Astralljusets existens, natur, krafter och funktioner, samt dess ställning som naturens stora register. Det innehåller, bevarar och återspeglar bilder av allt som hänt varje människa, även hennes tankar. Det genomtränger hela jordklotet och den omgivande atmosfären. Dess frekvens överstiger elektricitetens, varför fortplantandet av vibrationer inom detsamma sker praktiskt taget ögonblickligt.
(7) Förekomsten av varelser i astralljuset som inte har kroppar liknande våra och inte är mänskliga till sin natur, men som har förmögenheter och medvetande enligt sin respektive art. Dit hör elementala krafter eller naturandar av många slag, och de är inblandade i allt som sker i naturen och i varje tankeyttring hos människan. Vid seanser handlar dessa elementaler automatiskt inom sina respektive verksamhetsområden. En grupp producerar bilder, en annan framkallar ljud, och det finns elementaler som ändrar polariteten på objekt som skall apporteras. Med elementalerna samverkar själlösa människor som lever i astralljuset. Dessa svarar bl a för det fenomen som kallas "direktröst". Direktrösten låter alltid som om den kommer från en tom tunna, ty den framkallas i ett vakuum, något som är nödvändigt när det gäller ett astralt skal utan förbindelse med själen. Röstens egendomliga klang anses av spiritualisterna vara tämligen ointressant, medan den ur ockult synvinkel är synnerligen betecknande.
(8) Att det finns fördolda lagar och energier i naturen, som kan brukas för att framkalla fenomen på vårt tillvaroplan. Dessa lagar och energier kan avsiktligt eller oavsiktligt utnyttjas av människans undermedvetna och av elementaler. Många av processerna sker därvid automatiskt, liksom när värme smälter is till vatten.
(9) Att mediets astralkropp kan utträda ur den fysiska kroppen och utföra handlingar utanför denna, och att den också kan sträcka ut en del av sig själv - en hand, en arm, ett ben - för att förflytta föremål, skriva brev, vidröra seansdeltagare osv. Varje människas astralkropp kan fås att förnimma sinnesintryck, som när de vidarebefordras till hjärnan kommer henne att tro att hon hört någonting eller vidrörts av någon.
Mediumskapet är fullt av faror, ty för närvarande kan människans astralkropp bara fungera normalt i förening med hennes fysiska kropp. I en avlägsen framtid skall den dock fungera normalt utan denna, liksom den gjorde i för länge sedan svunna tider. Den som ägnar sig åt mediumskap får räkna med en viss desorganisation av såväl nervsystem som kropp, ty det förra utgör föreningslänken mellan den astrala och den fysiska världen. När dörren mellan de två världarna väl har öppnats rusar alla de okända krafterna in, och eftersom det är de lägre delarna av naturen som ligger närmast, så är det de delarna som påverkar den mediale mest. Det är naturens lägre delar som aktiveras, eftersom de energier mediet använder kommer från motsvarande lägre delar av hans egen natur. Han överlämnar sig på nåd och onåd till människors onda tankar, och utsätter sig för inflytelser från skalen i kamaloka. Om han därtill tar betalt för utövandet av mediumskapet blir faran ännu större, ty det som relateras till den andliga eller den astrala världen får inte säljas. Den som vill höra sanningar från andra världar, måste själv hängiva sig åt det sanna och låta alla penningintressen fara.
Att försöka lära sig bruka de psykiska krafterna för själviska ändamål eller för att tillfredsställa sin nyfikenhet är också farligt, av samma skäl som ifråga om mediumskap. Innan man ägnar sig åt utvecklandet av sådana krafter, måste man först lära sig leva som filosofin och etiken bjuder. Även vetenskapsmännen är inne på farliga vägar när de företar hypnotiska experiment utan hänsyn till människans inre natur. De kan skada sina objekt för livet, och de får dessa att i vetenskapens namn utföra handlingar som de aldrig skulle utföra i sitt normala medvetandetillstånd.
Mästarelogen är bara intresserad av vetenskapen när denna inriktar sig på att förbättra människornas moraliska och fysiska tillstånd, och ger ingen hjälp åt vetenskapen förrän denna betraktar människorna och tillvaron ur moralisk och andlig synvinkel. De som vet allt om den psykiska världen, om dess invånare och lagar, fortsätter därför sitt arbete med att föra ut etiken och filosofin, och ägnar ingen större uppmärksamhet åt de sällsamma och förföriska fenomen som kan utföras med hjälp av människans inre förmögenheter.
Det innevarande seklet lider [1893] mot sitt slut. Det har fört med sig ett stort inflöde av andlig
inspiration. Logen hoppas nu att västerlänningarna tar till sig så mycket av den sanna filosofin, att
ytterligare kunskap kan ges ut när tiden för nästa andliga flodvåg är inne. Jag har skrivit denna bok
som en hjälp i den riktningen.