Förord
För nära två hundra år sedan utkom den första engelska översättningen av Bhagavad-Gita i London. Detta verk av den framstående orientalisten sir Charles Wilkins publicerades på uppdrag av Ostindiska kompaniets styrelse, vars ålderman han var, och på rekommendation av dåvarande generalguvernören i Indien, Warren Hastings. Denne var under sin ämbetstid outtröttlig när det gällde att uppmuntra alla ämbetsmän att lära sig behärska landets språk, däribland sanskrit, så att de bättre skulle kunna förstå hinduernas heliga litteratur.
Senare blev Gita känd för de lärda i Europa och Amerika genom en mängd översättningar, främst till latin, franska och tyska. Transcendentalister på båda sidor om Atlanten betraktade dikten som ett filosofiskt mästerverk. Hur värdefulla dessa tidiga alster än var när det gällde att introducera den österländska filosofin i Västerlandet, nådde de ändå för det mesta bara några få utvalda.
William Quan Judge, som insåg behovet av en icke-akademisk utläggning av dess läror, började en serie studier i sin månadstidning The Path - inte som någon formell kommentar till skriften, utan som ett sätt att tillsammans med sina läsare utforska dess filosofi. Dessa artiklar, som han skrev under pseudonymen William Brehon, publicerades under åren 1887-88 och 1895-96 och är nu för första gången sammanförda med Judges egen utgåva av Gita.
De citat ur Gita som ingår i artiklarna överensstämmer inte ordagrant med texten i översättningsutgåvan, eftersom Judge inte färdigställde denna för publicering förrän 1890. Han kunde därvid i hög grad stödja sig på de tillgängliga engelska översättningarna, i synnerhet Wilkins utgåva från 1785, J Cockburn Thomsons utgåva från 1855 och sir Edwin Arnolds poetiska återgivning, The Song Celestial. Detta bör emellertid inte vålla någon verklig svårighet, ty studiernas förtjänst ligger i Judges exceptionella förmåga att i ljuset av "den beständiga filosofin" tolka många ställen som gäckat de flesta av 1800-talets forskare. Författarens kloka praktiska råd till dem som vill studera skriften i sitt sökande efter ett vidare andligt perspektiv är kanske av ännu större värde i dag än under hans livstid. Om hans död vid 44 års ålder betydde att arbetet på kommentarerna blev ofullbordat - sjunde kapitlet är det sista som behandlas - kan vi också på det förhållandet tillämpa Judges eget uttalande om Bhagavad-Gita, att om "de båda första kapitlen vore bevarade och de andra hade gått förlorade, skulle vi ändå ha tillräckligt".
Pasadena, Kalifornien, den 21 juni 1969
James A Long