Kapitel 10

Hör igen, du med de starka armarna, mina upphöjda ord, vilka jag skall förkunna för dig som gläder dig över dem, ty jag är angelägen om din välgång.

Varken skaran av gudar eller de invigda kungarna känner mitt ursprung, eftersom jag är upphovet till alla gudar och alla invigda. Var och en som känner mig som den mäktige härskaren över världsalltet och vet att jag är utan födelse och början, han av alla skall, oförvillad, bli frälst från alla sina synder. Fin uppfattning, andlig insikt. riktigt omdöme, tålamod, sanningskärlek, självbehärskning, glädje och smärta, framgång och motgång, födelse och död, fara och trygghet, fruktan, sinnesjämvikt, tillfredsställelse, tyglande av kropp och själ, givmildhet, godhet, hänförelse och ära och vanära, alla dessa olika benägenheter och tillstånd hos alla varelser kommer från mig. Så föddes en gång ur min tanke de sju stora vise och de fyra manuerna som är av min natur, och från dem uppkom denna värld. Den som fullt ut känner denna min beständighet och mystika förmåga skall sannerligen få äga orubblig tro. Jag är alltings källa. Allt utgår från mig. Förvissad om att jag är sådan dyrkar mig de vise som är begåvade med andlig visdom. Själva deras hjärtan och sinnen är i mig. När de upplyser varandra och ständigt talar om mig är de fulla av glädje och tillfredsställelse. Åt dem som alltid är hängivna mig på detta sätt, dem som dyrkar mig i kärlek, skänker jag den själens hängivelse genom vilken de kommer till mig. Hos dem skingrar jag av medkänsla, där jag står i deras hjärtan, med den andliga urskillningens strålande lampa det mörker som stammar ur okunnigheten.

Du är parabrahman¹! - den högsta boningen, den stora reningen. Du är den eviga närvaron, det gudomliga väsendet, före alla andra gudar, helig, ursprunglig, allt genomströmmande, utan början! Så sägs du vara av alla de vise - av Narada, Asita, Devala, Vyasa - och du själv säger detsamma. Jag tror fullt och fast på allt som du, Kesava, säger mig, ty varken gudar eller demoner förstår dina uppenbarelseformer. Du ensam känner dig själv genom ditt Själv, du det Högsta Väsendet, skapare av och härskare över allt som lever, gudarnas gud och herre över världsalltet! Du ensam kan helt tillkännage dina gudomliga krafter med vilka du har genomträngt och fortsätter att genomtränga dessa världar. Hur skall jag, med tanken oupphörligt vänd mot dig, kunna känna dig, gåtfulle Herre? I vilka särskilda former skall jag meditera över dig? Janardana - anropad av dödliga - beskriv utförligt för mig dina egna krafter och uppenbarelseformer, ty jag får aldrig nog av att dricka dina ords livgivande vatten.

Du bäste av kuruer, välsignad vare du. Jag skall göra dig förtrogen med de viktigaste av mina gudomliga uppenbarelseformer, ty min naturs utsträckning är oändlig.

Jag är Jaget som bor i alla varelsers hjärta. Jag är början, mitten och slutet av allt varande. Bland adityaerna² är jag Vishnu, och bland ljuskropparna är jag solen. Jag är Marici bland maruterna³, och bland de himmelska boningarna är jag månen. Bland vedahymnerna är jag Samaveda⁴ och Indra bland gudarna. Bland sinnena och deras organ är jag manas ⁵ och i varelserna medvetandet. Jag är Shankara bland rudraerna och Vittesa, rikedomens herre, bland yakshaer⁶ och rakshasaer ⁷. Jag är Pavaka bland vasuerna⁸ och Meru⁹ bland högt strävande berg. Och vet, Prithas son, att jag är Brihaspati¹⁰, den ypperste av lärare. Bland ledarna för de himmelska bärarna är jag Skanda, och av vattnen är jag havet. Jag är Bhrigu bland de visa kungarna, av ord är jag stavelsen AUM, bland former för dyrkan den tysta upprepningen av heliga texter, och av orörliga ting är jag Himalaya. Av alla skogens träd är jag Asvattha, pippalaträdet, och av de himmelska vise Narada. Bland gandharvaerna¹¹ är jag Chitraratha och av fullkomliga heliga Kapila. Vet att bland hästarna är jag Uchchaisrava som steg upp med amritan ur havet, bland elefanter Airavata och bland människor deras härskare. Av vapen är jag åskviggen, bland kor Kamadhuk, ymnighetskon, av alstrare kärleksguden och av ormar Vasukil¹², deras hövding. Jag är Ananta bland nagaerna¹³, Varuna bland vattenväsendena, bland förfäderna Aryaman, och av alla som dömer är jag Yama¹⁴. Bland daityaerna är jag Prahlada, och bland räknare är jag tiden själv, bland vilddjur lejonet och bland de befjädrade Garudal¹⁵. Bland dem som renar är jag Pavana, luften, bland dem som bär vapen Rama, bland fiskarna Makara och bland floderna Ganges. Av det som utvecklas, Arjuna, är jag början, mitten och slutet. Av alla vetenskaper är jag kunskapen om adhyatman¹⁶ och av uttalade ljud det mänskliga talet. Av bokstäverna är jag vokalen A, och av alla sammansatta ord är jag dvandva¹⁷. Jag är den ändlösa tiden själv, och jag är upprätthållaren vars ansikte är vänt åt alla håll. Jag är den allt uppslukande döden och födelsen av dem som skall komma. Av kvinnliga ting är jag ryktet, lyckan, talet, minnet, intelligensen, tålamodet och förlåtelsen. Av Samavedas hymner är jag Brihat-saman och av versmåtten gayatri. Av månaderna är jag Margasirshal¹⁸ och av årstiderna våren, kallad Kusumakara, blomstertiden. Av det som bedrar är jag tärningen och av allt som glänser glansen själv. Jag är segern, jag är uthålligheten och godheten hos de goda. Av Vrishnis släkte är jag Vasudeva, av pandusönerna är jag Arjuna, rikedomens erövrare, av fullkomliga heliga är jag Vyasa ^l9 och av profeter-siare skalden Usana. Bland härskare är jag spöet, bland dem som vill segra är jag statskonsten, och bland den hemliga kunskapens vise är jag deras tystnad. Jag är, Arjuna, fröet till allt som existerar, och det finns inte något, vare sig levande eller livlöst, som är utan mig. Mina gudomliga uppenbarelseformer, du dina fienders förgörare, är utan slut, de många som jag har nämnt är bara exempel. Allt skapat som är beständigt, framgångsrikt och mäktigt - vet att det har sitt upphov i en del av min kraft! Men vad har du, Arjuna, att göra med så mycken kunskap? Jag upprättade hela detta världsallt med en enda del av mig själv och förblir avskild.

2. Adityaerna, de tolv solgudarna, som när tiden för upplösningen i eld kommer, framkallar världsalltets brand.

3. Luftandarna.

4. På västerländskt språk kan den sägas vara sångens Veda, med ordet sång innebärande sångens makt i dess högsta potens. Bland många folk ansågs sången ha makt att få t o m materien att förändras och lydigt följa ljudet.

5. Hjärtat eller sinnet.

6. Andar av sinnlig natur.

7. Ett slags onda andar.

8. Varelser av hög rang bland de först skapade.

9. Av somliga uppfattat som nordpolen.

10. Jupiter, gudarnas läromästare.

11. En himmelsk härskara av sångare; ett slags elementandar.

12. Giftormar.

13. Icke-giftiga fabelormar som sägs äga talförmåga och förnuft.

14. De dödas domare.

15. Vishnus fågel, esoteriskt också hela den manvantariska cykeln.

16. Den högsta andliga insikten.

17. En form av sammansatta ord i sanskrit som bevarar innebörden av de ord som ingår i sammansättningen.

18. Den månad då de regelbundna regnen har upphört och hettan avtagit.

19. Författaren till Mahabharata.

Så lyder i upanishaderna, i den heliga Bhagavad-Gita, i vetandet om det Högsta Väsendet, i Hängivelsens bok, i samtalet mellan den helige Krishna och Arjuna, det tionde kapitlet, som kallas: Hängivelse genom de universella gudomliga fullkomligheterna.