Kapitel 3

Om du betraktar kunskapen som överlägsen handlingen, du som skänker allt som människorna ber om, varför driver du mig då till ett dåd så fruktansvärt som detta? Ditt tal tycks mig så tvetydigt att det förvirrar mitt förstånd. Välj därför en väg bland dem på vilka jag kan uppnå lyckan och förklara den för mig.

Jag har sagt, du skuldfrie, att det i denna värld finns två sätt för hängivelse: det som gäller för dem som följer Sankhya, eller den spekulativa vetenskapen, vilken innebär övning av förnuftet i kontemplation, och det som gäller för dem som följer yogaskolan, vilken innebär hängivelse i utförandet av handling.

Människan uppnår inte frihet från handling genom att undvika det hon måste göra. Inte heller uppnår hon lyckan genom att fullständigt avstå från handling. Ingen förblir ens ett ögonblick overksam. Varje människa drivs ofrivilligt till att handla genom de egenskaper som framspringer ur naturen. Den som, tyglande sina sinnen och deras organ, förblir overksam men ändå i sitt hjärta dröjer vid sinnesföremål, han kallas en hycklare med förvirrad ande. Men den som har kuvat alla sina lidelser och med sina aktiva kroppsförmögenheter fullgör livets plikter obekymrad om utgången, han skall sättas högt. Utför de rätta handlingarna, ty handling är högre än overksamhet. Utan handling kan du inte färdas den väg din dödliga kropp måste vandra. Alla handlingar vilka utförs som annat än offer till Gud gör den handlande bunden av handlingen. Lägg därför av alla själviska motiv, du Kuntis son, och fullgör i handling din plikt för honom enbart. När i det förgångna varelsernas herre hade skapat mänskligheten och samtidigt proklamerat dyrkandet av sig, talade han och sade: "Be med denna dyrkan om tillväxt och låt den för er bli Kamadhuk, ymnighetskon, på vilken alla era önskningar skall bero. Ge gudarna näring med denna, så att gudarna må nära er. Då skall ni nå den högsta saligheten. Stärkta av dyrkan med offer skall gudarna uppfylla era önskningar. Den som njuter av det som han fått av dem utan att offra något till dem, han är som en tjuv." Men de som bara äter vad som blir kvar efter offren skall renas från alla sina överträdelser. De som anrättar sin mat bara för sig själva äter syndens bröd och är synden själv förkroppsligad. Varelser närs av föda, födan frambringas av regn, regnet kommer av offer, och offret utförs genom handling. Vet att handlingen kommer från det Högsta Väsendet, som är ett. Därför är den allt genomträngande anden alltid närvarande i offret.

Den som syndigt gläds över att få tillfredsställa sina lidelser medverkar inte till att detta hjul, som sålunda redan har satts i rörelse, fortsätter att vrida sig och lever förgäves, du Prithas son.

Men den som bara har sin glädje i Jaget inom sig, är nöjd med det och tillfreds med endast det, har inget själviskt intresse av handlingen. Han har inget intresse vare sig av det som görs eller det som inte görs, och det finns hos allt skapat inte något föremål som han kan göra sig beroende av. Utför därför det du har att göra, alltid obekymrad om utgången, ty den som gör det som han har att göra, obunden av resultatet, når till den Högste. Just genom handling var det som Janaka och andra nådde fullkomning. Också om du bara ser till världens bästa, bör det stå klart att du skall fullgöra din plikt, ty vad de förnämsta utför, det utför också andra. Världen följer det mönster som ges. Det finns ingenting, du Prithas son, i alltets tre regioner som det är nödvändigt för mig att utföra, heller ingenting möjligt att nå som jag inte har nått, och likväl handlar jag ständigt. Om jag inte outtröttligt hängav mig åt handling skulle alla människor följa mitt exempel, du Prithas son. Handlade jag inte, skulle dessa varelser gå under, jag skulle bli orsak till kastförblandning och hade dräpt dem alla. Du son av Bharata, liksom den okunnige fullgör livets plikter i hopp om belöning skall den vise av önskan att egga världen till pliktfullgörande och gagna mänskligheten utföra sina handlingar utan egennyttans drivkrafter. Han skall inte vålla förvirring hos de okunniga som är lagda för yttre verk, men genom att själv ge sig hän åt handlingen skall han också få dem att handla. Alla handlingar har sitt upphov i naturens egenskaper. Den som är vilseledd av okunnighet tänker: "Det är jag som handlar." Men den, du med de starka armarna, som är förtrogen med orsak och verkan och vet att egenskaperna bara handlar i egenskaperna, liksom att jaget är skilt från dem, han är inte bunden vid handlingen.

De som inte äger denna insikt är intresserade av de handlingar som på så sätt åstadkommits av egenskaperna, och den som är fullständigt upplyst skall inte oroa dem vilkas urskillningsförmåga är svag och kunskap ofullständig, heller inte få dem att slappna i sin plikt.

Lägg varje gärning på mig och besluta dig för kamp med din meditation inriktad på det högre jaget, utan förväntan, fri från självförhävelse och ångest.

De som ständigt följer denna min lära utan hån och fasta i tron skall bli frigjorda också genom handlingar, men de som hånar den och inte följer den är förvirrade i fråga om all insikt och går under av brist på urskillning.

Men den vise söker också efter det som stämmer med hans egen natur. Alla varelser handlar enligt sin natur - vad innebär då avstående? Till varje sinnenas syfte är knutna lust och olust. En vis skall inte falla under dessa båda lidelsers välde, ty de är människornas fiender. Bättre att göra sin egen plikt, om också ofullkomligt, än att väl utföra en annans. Bättre att förgås medan man fullgör sin egen plikt, ty en annans är fylld av faror.

Vad är det, du ättling av Vrishni, som driver en människa till att begå brott, synbarligen mot sin vilja, som om hon tvingades av någon hemlig kraft?

Det är begär som eggar henne. Det är lidelsen, framsprungen ur egenskapen rajas¹, som är omättlig och syndig. Vet att den är fiende till människan på jorden. Som lågan är inhöljd i rök, en spegel i rost² och fostret i sin hinna, så är alltet omgivet av denna lidelse. Av denna - den vises ständige fiende, formad av begäret som rasar som eld och aldrig låter sig stillas - är urskillningsförmågan omgiven. Den råder över sinnena och organen, tänkandet och vetandet. Med hjälp av dessa fördunklar den omdömet och vilseleder kroppens herre. Därför skall du, den bäste av Bharatas ättlingar, genom att från allra första stund tygla dina sinnen betvinga denna synd som undergräver kunskapen och den andliga insikten.

1. Rajas är en av de tre stora egenskaperna, drivkraften i naturen, aktiv och ond.

2. Syftar på de polerade metallspeglarna.

Sinnena och organen är högt skattade, men det tänkande jaget är större. Den urskiljande principen³ är större än det tänkande jaget, och större än den urskiljande principen är Han⁴. I vetskap om vad som är större än den urskiljande principen skall du med de starka armarna, med det lägre jaget stärkt av det högre, nedslå denna fiende som är skapad av begäret och svår att gripa.

3. Den urskiljande principen är buddhi.

4. Han - det Högsta Väsendet, det sanna Jaget.

Så lyder i upanishaderna, i den heliga Bhagavad-Gita, i vetandet om det Högsta Väsendet, i Hängivelsens bok, i samtalet mellan den helige Krishna och Arjuna, det tredje kapitlet, som kallas: Hängivelse genom handlingens rätta utförande.